Oscar

Tidig morgon sondagen den 16:e juni fick vi traffa dig for forsta gangen. Det kanns som att du har varit har i en vecka, minst. Forlossningen var ganska dramatisk men du kom ut alldeles perfekt. Tiden efterat ar val nagot av ett trauma aven det men det far vi prata om nagon annan gang. Nu ska vi forsoka vila och hoppas att morgondagen innebar hemfard. Innan dess maste tva narkoslakare ha tid att fixa min otroligt vidriga huvudvark som jag fick av ryggmargsbedovningen. Hall tummarna att de hinner med mig i morgon!

Om att vänta

 

Nu är det bara några dagar kvar tills lillen är beräknad, men han kan ju egentligen komma när som helst så jag vågar inte göra så mycket annat än att hålla mig här i området. Jag skulle egentligen ha träffat några vänner i helgen inne i stan men drabbades av ett extremt illamående en natt så fick ställa in det. Och nu när det är så nära så vågar jag inte åka in till stan längre, vill liksom hålla mig nära sjukhuset och allt det trygga i fall ATT något skulle hända…

Så vad gör jag? Jo,jag  städar fanatiskt. Mitt hem har aldrig varit i en sådan ordning som det är nu, vilket jag gillar. Och så går jag ut och går promenader, borstar och pysslar med katterna (känner liksom att jag vill ta hand om något, så därför borstas katterna varenda dag…). Jag träffar även mina nyfunna preggo-vänner, idag var det fika och i morgon blir det lunch-dejt, vi ska alla ha barn nu i juni så de flesta går bara hemma och väntar antar jag.

Och ja, jag mår okej, till och från. Ibland känner jag mig så otroligt trött och tung och less på att vara gravid och andra dagar mår jag riktigt bra och har en massa energi. Jag sover fortfarande dåligt men det har blivit bättre. Jag vaknar fortfarande varannan timma men lyckas ofta somna om, så jag får i alla fall 6 timmar sömn per natt även om jag vaknar en himla massa gånger. Undrar när man får sova första natten utan att vakna? Om några år kanske?

 

Oh the glam

10 dagar kvar till DUE DATE, eller beräknat förlossningsdatum.

Och jag kan inte vänta tills denna graviditet är över. Gud vad trött jag är på att vara tung, osmidig, långsam och svullen.

Jag spenderade eftermiddagen till att leta skor som jag kan klämma i mina heffaklump-fötter i. De är SÅ svullna. Svettade mig igenom de flesta breda skor i en skobutik. Tog en glasspaus, traskade vidare till nästa butik och lyckades sedan hitta ett par flipflops som passade. Gick hem genom parken som vanligt, och en promenad som i vanliga fall tar 20 minuter tog nog 45-50 minuter den här gången. Allt gjorde ont!

När jag väl kom hem så hade en hylla ramlat ner och med den två fina snappglas som var en bröllopsgåva till Reubens morfar och hans svenska mormor från deras svenska släkt, på 1930-talet. Jättefina, handmålade. I kras. Kanske går att limma men det känns så tråkigt.

10 minuter senare rev katten mig, Reuben blev sur på katten och jag började storböla. Tänkte att jag kommer ju INTE lyckas ta hand om en bebis när jag känner mig som ett stort barn själv.

Eftermiddagen avslutades med att jag blev nedstoppad i sängen med choklad och serien Modern Family. Kvällen blev också väldigt mycket bättre då vi gick och åt hamburgare på en lokal pub som har bra mat och är dessutom nyrenoverad, så den är väldigt mysig. Men fy, vad känslosam jag har varit idag. Längtat hem till Sverige och mina föräldrar och bara kännt mig väldigt skör och känslig, och svettig och illaluktande och allt det där som hör till en nästan avslutad graviditet. .

En fin dag

 

Sommaren har kommit till England! Det är varmt och soligt och helt enkelt rätt underbart. Idag kom fina Angelika hem till dig på besök, med sig hade hon morotskaka och en hel del presenter, både till mig och bebisen. Jag fick ett hemma-pedikyr-kit (kan behövas, minst sagt!) och bebisen fick en superfin t-shirt, små vantar som han kan ha så att han inte river sig i ansiktet, och bokstaven O (guess why?) som vi kan hänga i hans rum, eller kanske på hans dörr.

Vi satt ute i trädgården och fikade i solen, följt av en promenad till det lokala italienska glass-stället och en massa prat tills det var dags för Angelika att ta sig hem till norra London igen. Ännu en gång känner jag mjg så himla tacksam för mina fina vänner. Jag är nästan först i min vänskapskrets här i London att få barn, så jag har oroat mig för hur det kommer att bli, relationer förändras ju när livet förändras. Men just Angelika känner jag mig inte alls orolig för att förlora, hon pratar ständigt om hur mycket hon ser fram mot att få träffa vår bebis!

 

En annan sak som gjorde dagen bra var att jag sov i går natt, med hjälp av en sömntablett. Jag fick sju tabletter utskrivna av min doktor i samma veva som jag fick min antidepressiva medicin, och jag har bara tagit de vid två tillfällen hitills då jag inte vill göra det till en vana, plus att det inte känns helt okej att ta en massa mediciner när man är gravid. Men det var SÅ underbart att sova. Jag vaknade såklart en hel del men kunde somna om efter varje uppvak. Annars brukar jag lyckas somna efter kl 2 på natten, sova dåligt fram till kl 4.30 eller 5 och sedan är natten slut för mig. Det är INTE kul.  Ibland lyckas jag sova en stund på dagen men väldigt sällan, då sömnbrist gör mig uppstressad på något vis så jag hamnar liksom i en ond cirkel. Jag hoppas på en bra natt nu och ska inte ta någon tablett igen.

Och så börjas det igen

Sommaren har visst kommit till Sverige ser jag, och alla är ute och badar, åker båt och äter jordgubbar.

I samma veva får jag hemlängtan. Det är samma sak varenda sommar, jag vill bo i Sverige! Vid en sjö där man bara kan ha det bra. Sommaren här i England är inte alls lika bra, när det blir varmt blir det nästan för varmt, och om man vill åka och bada så är det ett jäkla projekt. Först ska man ut ur London som tar ett halvår. Sen när man har lyckats med det  så blir det bilköer i alla fall då hela landet är så överbefolkat. Och så när man kommer till stranden så är där också alldeles för mycket människor och gärna ett tivoli, sådär mitt på stranden. Gärna lite högljudda jobbiga människor också och kanske några gamla blöjor som ligger och skräpar. Mmm, mysigt.

Så njut ni, själv hoppas jag kunna komma hem i Augusti om vi vågar flyga så tidigt med en liten bebis. Annars får ni gärna meddela mig om det finns någon billig sommarstuga till salu!

Sista delen av föräldrakursen

Idag hade vi vår sista del av föräldrakursen som idag endast handlade om en sak – amning.

Det är nog en utav de sakerna jag har varit mest nervös för då jag har hört så mycket om hur svårt det är, och hur ont det gör och hur psykiskt och fysiskt påfrestande det kan vara. Jag har hitills sagt att jag tänker att göra mitt bästa men försöka att inte få för dåligt samvete om det inte fungerar.

Hur som helst, kursen idag var bra men oj vad mycket det är att lära och tänka på. Vi pratade om amning i tre timmar idag, och ändå kändes det som att man jag hade fler frågor jag ville ha svar på. Jag är glad att dessa kurser finns samtidigt som jag känner mig nästan lite nervösare nu än innan, det känns som att det är så mycket man ska lära sig under en relativt kort tid. Reuben följde också med och det är jag otroligt glad för, annars skulle jag nog freakat ut totalt, nu är amningen vårat gemensamma ansvar, inte bara mitt. Han har lika mycket kunskap som jag och allting hänger inte på mig.

Annars känns det som att det finns en hel del stöd för de som vill amma här i London. Vi fick en massa information om så kallade ‘breast feeding cafes’ dit man får gå om man behöver mer hjälp och stöd. De träffas inte på kaféer som det låter som, utan oftast på så kallade childrens centre. Jag är väldigt glad att vi valde att gå just denna föräldrarkurs då jag känner mig mycket mer förberedd än innan, och har lärt mig en hel del! Sen att kvinnan som ledde amningskursen idag tyckte att vi skulle laga mat med utpumpad bröstmjölk behöver man ju inte ta till sig, men hey ho, det mesta har varit väldigt lärorikt.

Jag sover fortfarande skitdåligt och blir innerligt trött på alla människor som envisas med att säga ‘Vänta du bara, hahaha‘. Som att det är det man behöver höra när man är supertung och skittrött, att det minsann kommer att bli värre. Så kanske det blir, men jag mår inte bättre av att höra det nu, snarare sämre!

Nu är det bara två veckor kvar och jag hoppas att jag slipper gå mycket över tiden, jag känner mig så tung, anfådd, svullen och trött och orkar inte vara gravid mycket längre. Reuben är ute med några kompisar i kväll och jag har ätit glass (en annan craving) och ska ta det lugnt och försöka lägga mig tidigt, och hoppas på att jag får sova mer än 3.5 timmar i natt.

London i maj

Hej på er, det var länge sedan…nu igen. Tröttheten och avsaknaden på inspiration kom i vägen. Jag sover så otroligt dåligt på nätterna så att jag vissa dagar har svårt för att forumelara en mening eller hålla en konservation. Tydligen är det min kropp som tränar sig på att hålla sig vaken, himla onödigt tycker jag!

Men jag har i alla fall kunnat njuta av grönskan här i London under denna månad. Trots att vi har haft alldeles för mycket regn, så har solen tittat fram några gånger i alla fall. Men sommaren känns fortfarande rätt långt bort, precis som förra året och R tjatar om att flytta till Italien igen…‘

Regnet gör ju i alla fall att allting grönskar. Som i min park till exempel!

R och jag har börjat gå ut på kvällpromenader här i området. Jag blir långsammare och långsammare, och känner mig så TUNG. Jag tyckte nog att tredje trimestern var den bästa fram till två veckor sedan, då magen liksom verkligen började vara i vägen. Ta på sig skor, strumpor är sjukt jobbigt. Promenera upp för uppförsbackar känns som ett maratonlopp, vända sig i sängen gör nästan ont och ibland kan jag inte göra mycket mer än att bara sitta ner. Som en flodhäst. Två veckor kvar nu till beräknat födelsedatum föresten, även om jag är helt säker på att han kommer att vara sen.

ter

Det där med att äta varierad och nyttig kost är inte något jag har klarat av under denna sista delen av graviditeten. Jag är inte den som längtar efter gröna bönor längre, utan snarare kolhydrater och socker. Och MJÖLK! Jag dricker mjölk i mängder. Och älskar Kellogs Special K Red Berries, äter flera paket i veckan.

Fotot är från en lite finare stund än mina Kellogs-orgier på soffan, nämligen Afternoon Tea på Sketch med mamma och pappa när de var här på besök. Så gott och himla trevligt. Mamma och pappa tog även ett glas champagne för att göra det ännu trevligare!

Förstår inte gravida som orkar träna fram till vecka 40 eller de som springer runt med små skinnbyxor på höfterna fram tills de ska föda.

När jag inte äter flingor eller rostat bröd kan det även bli pannkakor. Mjöl och socker liksom, en höjdare.

Bland maten och andfådda promenader så har vi även gjort klart det sista för bebisen, gått på andra delen av vår föräldrakurs där vi fick lära oss att byta blöjor med pesto i, diskutera samsovning (som tydligen inte är rekommenderat här i England) och en hel del annat. Jag har varit på några fler träffar med mina nyfunna preggo-friends här i området och haft besök av min barnmorska som från och med förra veckan kommer hem till mig när det är dags för check up. Det är faktiskt riktigt lyxigt att kunna ligga på soffan medans hon letar efter bebisens olika kroppsdelar, lyssnar på hjärtljud och tar mitt blodtryck.

Vi har även diskuterat framtiden lite här hemma och igår åkte vi upp till Woodstock i Oxfordshire där Reubens mormor bor. Hon ska sälja sitt hus då hon numera bor på ett hem, vilket Reuben inte är speciellt glad över, och han funderar på att köpa det, vilket skulle innebära en flytt från London ut på landet någon gång i framtiden,  kanske när vår son är i skolåldern. Det har några absoluta fördelar, vi skulle få ett stort hus i en väldigt fridfull liten by på den engelska landsbygden, cirka en 1 h 30 min från London och en kvart från Oxford. Skolorna är otroligt mycket bättre där i jämförelse med sydöstra London och ja…det är helt enkelt väldigt annorlunda från Peckham.

MEN. Alltså, jag trivs ju här i storstaden trots att det är skitigt och galet med knäppa människor, samtidigt som jag är lite smått kär i den engelska landsbygden. Och även om London är ganska nära, bara en timma med tåg från Oxford så är det ändå en helt annan värld. Väldigt vackert men också ganska….tråkigt?