Jag har legat i hög feber hela dagen. Klockan är snart sju på kvällen och först nu har jag energi till att sitta upp i soffan. Ush, vad det är tråkigt….
Reuben är och lämnar tillbaka våra gästkatter i Richmond hos Emsan. Jag har överdoserat på panodil och sitter just nu och svettas. Härliga tider!
När jag och Reuben var i Sverige senast började vi tänka på framtiden. Jag har börjat inse att det livet jag vill ha i framtiden…ni vet….allt det som jag aldrig funderade på innan jag träffade Reuben, barn, hus och bekvämlighet – kommer att kosta oss otroligt mycket pengar.
Det området som vi bor i just nu i London är okej, det är i jämförelse med andra delar av staden relativt ‘billigt’ om man skulle kunna hitta en two bedroom flat (svensk 3a) för 2.5 miljoner (kronor). Om man vill bo i andra delar av staden, till exempel västra London går det inte att hitta något för under 400 000 pund.
Och boende är ju bara en sak som kostar skjortan i London. Jag vill också gärna ha barn någon gång i framtiden. Dagis avgifter för ett barn går på ca 170 000 kr om året (!!!!!). Skolor, eftersom Reuben skulle vägra att ha sitt barn på en vanlig ‘state school’ (pga den dåliga standarden?) kostar lika mycket det.
Så vi kom fram till det, att man behöver inte leva med den här stressen i sitt liv. Det finns nämligen ett land där dagisavgifter inte är hutlösa, där det finns Engelska skolor av bra standard som inte kostar någonting. Och där man kan hitta ett hus som av bra standard, som inte sitter ihop med en massa andra hus och där man slipper höra sin granne snarka.
Jag säger ‘IF we move to Sweden’. Reuben säger ‘WHEN’. Han är född och har bott hela sitt liv i den här staden, och jag börjar förstå vad det är han ser som inte jag har sett.
Men självklart är inte Sverige perfekt. Jag undrar ju om jag skulle stå ut med tystnaden, den eviga känslan att man blir betraktad, alla dessa normer, de vitmålade perfekta väggarna….
Eller kanske är det så, att jag kan återvända till Sverige efter att ha lärt mig något här i England. Att de anledningar som gjorde så att jag lämnade lilla trista Sverige år 2002, kanske inte stör mig på samma sätt som det en gång gjorde. Kanske har jag växt i från det. Vem vet?
Sofia i England 
Ja du… här i Spanien är det inte lika dyrt som i London, men på grund av urkassa löner och brist på en hel del sociala förmåner så vägrar jag att grunda familj här, något som kanske kommer att skapa problem i framtiden. Eller så inte. Only time will tell. Allt detta trots att jag hotade med att aldrig flytta tillbaka till Norden för några år sedan. Men det är väl så, inget ställe är perfekt, och människor förändras. Det vi tänkte då vi var 18-19 kanske inte alls stämmer överens med våra behov och önskemål då vi börjar närma oss 30.
Gott nytt år 🙂
Stämmer så bra Zsuzsi, visst har man förändrats sedan man var 19 år gammal. Man prioriterar inte alls samma saker längre. Dessutom har jag alltid sagt det, att jag inte riktigt vet hur det är att bo i Sverige som vuxen eftersom jag flyttade därifrån två dagar efter studenten. Det kanske snart är dags att ge landet en chans!
Det är verkligen spännande tankar. Jag tror säkert att du har lärt dig galet mycket på att bo i England så länge. Ni har olika uppväxt i olika länder och de berikar era framtida barn, och det lär ju definitivt ha berikat dig att ha bott i ett annat land än ditt hemland så himla länge. För- och nackdelar finns förstås i båda länderna. Och jag tror att det är en stor fördel att ni båda kan se det.
Johanna, ja, absolut. Sen har ju Reuben aldrig bott utomlands vilket kan vara svårt, vart man än bor! Men det är härligt att ha träffat någon som får mig att se mitt hemland med nya ögon.
Visst är det svåra frågor! Vi har liknande funderingar nu, när vår tid i Tyskland snart går mot sitt slut. England eller Sverige? Jag skulle kunna tänka mig att bo i England ett tag, men sen tror jag att jag vill försöka med Sverige. Engelska skolan är ett stort skäl, skoluniformer och uppdelad gympa för tjejer och killar är inte min melodi, och så just husgrejen, att man inte kan få ett fristående hus utan att betala multum!
Men svåra och stora frågor!
Jättesvårt det där. Jag har alltid varit inställd på att stanna här, men när livet förändras så ser man på saker och ting annorlunda. Levnadsstandarden är bättre i Sverige, och kostar mindre. Så är det bara. London är en otroligt dyr stad att bo i, vi betalar £1150 i månaden för vår trea…och det är ändå rätt så billigt i jämförelse! På det tillkommer alla räkningar. Om man dessutom någon gång vill ha barn som jag gärna vill känns det svårt och stressigt när man tänker på hur mycket allt kommer att kosta. ‘Rip off Britain’ som det kallas!
Hur ser din Engelsman på Sverige? Kan han tänka sig att bo där?