Vi firar…

I kväll firar vi att Reuben gör sin sista dag på sitt jobb inne i stan. Från och med i morgon kommer han nämligen att frilansa på heltid, och slippa stressen  att behöva åka in till Oxford Circus varenda dag.

Det tycker jag är värt att fira!

Språk-facister

Trots att jag bott i England sedan 2002 så rättar Reuben fortfarande min engelska ganska ofta. Han är otroligt petig (eller en ‘pedantic bore’) som jag säger. Samtidigt tycker jag att det är bra att jag fortsätter att lära mig då jag tycker att det engelska språket är otroligt vackert! Men det går långsamt. Bara här om dagen, efter att ha blivit rättad minst 20 gånger förut sa jag ‘Reuben and I’ i stället för ‘Me and Reuben’.

Men även om jag kan tycka att Reuben är en pedantisk tråkmåns ibland så går han aldrig så långt som en bekant gjorde när hon mailade mig via facebook idag. Min vän ville bara berätta för mig, att  ; ‘ ”horse-riding” is very non-U and naff to say in England – it’s just simply ”RIDING” ONLY since ”horse” is implied’ . Up to you whether you want to conform to the English upper-class code or not – but just letting you know the score, and what the code is!”

Jag höll på att dö av skratt när jag läste det hon skrivit. Jag har ingen som helst önskan att låta upper-class (förutom vissa stunder då jag skulle vilja tala som Big Suz i Peep Show just för att hon är så himla söt!) och tyckte det var rätt kul att hon trodde det….min vän som skickade meddelandet är verkligen jättegullig och trodde nog på högsta allvar att hon gjorde mig en tjänst! Jag har ingenting mot upper-class folket i England då jag tycker att de många gånger är otroligt mycket trevligare än nyrika övre medelklass-människor men jag skulle aldrig vilja tala som dem gör….

Nog om detta. Nu ska jag äta glass och titta på Solsidan. Eller ‘Solslidan’ som Reuben säger. Helt och hållet Emelys fel!

 

Gallop, gallop, gallop, gallop!

Detta är vad jag har ägnat mig åt idag – galloperat över ängar på den engelska landsbygden i Hampshire. Åh, vilken underbar känsla att vara ute i naturen, sitta på hästryggen och faktiskt, typ, känna att ‘jo men det här gick ju faktiskt ok!’. Bara så här några timmar efteråt känner jag mig stel i benen, undrar hur ont jag kommer att ha i morgon?

Rida, utomhus….jäklar vad kul det är!

Våren är här

Igår när jag var ute och sprang ångrade jag valet att ta på mig mina vanliga långa springbyxor i stället för shorts. Det var för varmt.

Idag har jag kunnat gå utan jacka och köpt blommor som jag nu i kväll har planterat i mina blomlådor. Våren är här. Det firades med fika. Gånger tre! Frukostfika med grannen, lunchfika med grannen och eftermiddagsfika med en annan god vän. En mycket trevlig fredag!

Sweden vs England

Snart har jag bott i England i nio år. Det är nästan en tredjedel av mitt liv. Jag känner mig otroligt hemma samtidigt som jag ibland kan längta bort. Livet i London kan vara otroligt påfrestande med alldeles för mycket folk, otroligt höga hyror, priser som endast går upp medans min lön och många andras inte förändras. Bilköer i mängder, ett evigt väntande, allting tar lång tid pga alla människor. Hus som är dyra med jättelåg standard.

Samtidigt så älskar jag människorna som jag har i mitt liv. Mina vänner är som en extra familj och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem. Jag tycker också om den vänligheten jag möts av här i England, kvinnan på mitt favoritcafé som kallar mig för ‘Sweetheart’ även om hon knappt vet vem jag egentligen är. Ingen i Sverige har någonsin kallat mig för något så sött bara för att vara vänlig. Jag tycker om att kunna känna mig anonym och att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om vad folk tycker. Här i London finns det ingen norm att passa in i. Vi är så olika allihopa vilket jag älskar!

Eftersom jag och Reuben  funderar på att flytta till Sverige har jag tänkt mycket på det där, vad är det som är bra med Sverige och vad är det som är bra med England? Vad skulle jag sakna? Vad skulle jag uppskatta i Sverige?

Det jag tror jag skulle sakna med England är:

– Fitted sheets, lakan med resår som man sätter runt madrassen. Toppenbra då jag tycker svenska lakan är jättejobbiga eftersom de inte stannar på plats!

– Människorna. Jag uppskattar den där extra vänligheten, och öppenheten. Tycker om att inte känner sig dömd eller att folk höjer ögonbrynen när man gör något som inte passar in.

-Möjligheterna. London är en otrolig stad, det finns alltid något att göra och det mesta är alltid öppet.

-Den avslappnade mentaliteten. Jag tycker ibland kanske att allting är så jäkla uppstyrt i Sverige. Allt måste vara så himla perfekt så att man får ångest (detta kan dock vara ett personligt resentment och inte ha någonting med Sverige att göra).

Det jag skulle uppskatta med Sverige:

– Standarden på hus och lägenheter. Jag vet att Stockholm är dyrt med London är för sjutton dyrare. Vi betalar över 12 000  i månaden för vår lägenhet (plus el, gas, vatten och council tax) och den är  helt okej men  inget att jämföra med en svensk lägenhet. Köket är kallt och vi har inte double glazing i alla fönster. Utanför går det stora doubledeckers  och vi kan höra vår granne nedanför oss snarka.

– Närheten till naturen. Jag har verkligen börjat sakna naturen, speciellt om sommaren. I Sverige har vi sjöar att bada i, i England har vi ett hav men det tar lång tid att åka ut till kusten från London och stränderna är ofta otroligt crowded med alldeles för mycket människor.

– Att allt är lite lättare. Englands ekonomi går neråt med fart, för Sverige går det rätt så bra (av vad jag har förstått). Jag vill ha barn någon gång i framtiden. I Sverige behöver man inte  vara miljonär för att ha råd att ha sitt barn på dagis, i England betalar man cirka £16 000 (170 000 kr) per år för en dagisplats för ett barn. Nej tack!

Vad är era åsikter kära läsare? Ni som har bott i olika länder, vad är det ni uppskattar med Sverige? Eller inte uppskattar? Vad får er att le och vad får er att gråta?

En utav mina absoluta favoritplatser på hela jorden. Ekudden i Kungsör, så underbart vackert!

Lyckligt lottad

Jag är så glad! Idag fick jag besked att min fina vän Anna som bor i Spanien med sin pojkvän kommer på mitt och Reubens bröllop. Fantastiskt att man har så fina vänner som sätter sig på ett plan för att vara med oss och fira.

De flesta gäster kommer från Sverige och England. Men vi har inbjudningar som har skickats så långt bort som USA,  Australien och Nya Zeeland. Det bästa av allt är att det verkar som att även de gästerna som bor väldigt långt bort kommer att göra sitt bästa för att ta sig till lilla Kungsör och Sverige. Inte illa! Tack alla mina älskade vänner och familj som jag vet kommer göra den här dagen alldeles underbar.

En stor kram vill jag ger till er alla!

Det ar svårt att skriva…

…när man har världens godaste kissekatt i knäet! Jag har en artikel att skriva, Reuben arbetar samtidigt på sin svenska. Nya ord för i dag ‘Ont i nacken’ som  han till en början uttalade ‘UNT i nacken’. Dessutom tvingar han mig till att översätta alla svenska facebook update ordagrant. Herre gud, hur översätter man ‘sovsällskap’ ordagrant  utan att det blir fel? Eller pepp? We need a teacher.

image

Idag har jag…

….varit produktiv och fått en hel del saker gjort i stället för att klaga.

….mailat om en spännande idé och fått ett spännande svar.

….ätit en helt okej morotskaka på mitt nyfunna jättemysiga café.

….cyklat 24.6 km.

….insett att jag mår bra av att skapa.

….kännt att livet, det är väldigt bra och roligt ibland!Glädjen är som störst när jag minns det jag brinner för. Och gör någonting åt det!

Jag vill jobba med tyger….

Dagen började med ett 2.5 timmar långt möte där en man mest satt och skrek på alla i rummet. Därefter hade jag en bankande huvudvärk och medans dagen gick kände jag mer och mer, att nej, nu orkar jag inte längre.

Förlåt kära läsare för alla negativa inlägg, det är tisdag, jag har mens, det är februari, jag har ont i huvudet och jobbet är så otroligt jobbigt!

När jag kom hem drabbades jag av ångest. Tanken att behöva åka till sjukhuset i morgon och spendera hela dagen på psykiatriska avdelningar där det inte finns något annat än bråk, olyckliga människor, olycklig personal, kronisk sjukdom (tyvärr ser jag inte många människor bli bättre i min värld) gör mig illamående. Jag orkar inte längre. På något sätt känns det som att jag har reached my limit.

Just nu känner jag för att jobba med något vackert. Typ, med tyger. Tänk att få gå och klämma på vackra saker om dagarna. Prata med glada människor. Sluta bråka. Inte behöva ha the misery in my face, dag in och dag ut.