Vi är alla loppor

image

Jag ber om ursäkt för de suddiga korten! Idag har jag spenderat en del av dagen i Richmond med alla mina fina loppor Emely, Ida, Angelika och Sassa. Resten av dagen spenderade jag i bilköer, så är det när man bor i London. Jag lämnade Richmond vid 17.20 och kom hem strax efter klockan åtta. Ni räknar själva…..och ja, jag har bara kört runt i västa och södra London. Inte åkt till andra sidan landet eller så!

image

image

image

Fika, jo det gör jag gärna.

En utav mina absoluta favoritsysselsättningar är att fika. Jag fikar nog cirka tre, fyra gånger i veckan. Går aldrig på puben, men fikar i mängder. Och trots att jag bor i London, staden med så många olika valmöjligheter, fikar jag nästan bara på två ställen i hela stan. Eller tre föresten. Det är Skandinavian Kitchen där det finns världens godaste kladdkaka, Yumchaa om jag är sugen på té , och  Homemade som är mitt lokala fik. Både jag och Reuben är stammisar på Skandinavian Kitchen, Reuben lunchar där nästan varje dag då han jobbar i närheten. På Homemade vet dem vad jag vill ha utan att jag säger till (pannkakor med banan och sirap).

Idag blev det frukost på Homemade och sedan lunch samt fika på Scandinavian Kitchen. Nu sitter jag här och känner mig fruktansvärt trött, kan det vara en sugar comedown efter kladdkakan?

This is Post traumatic stress syndrome

Var inne på Woman’s Aid och läste lite på deras diskussionforum som finns där. En kvinna skrev om sin ständiga rädsla för män, hur ensam hon kände sig. Förstörd, uppriven och förvirrad. Om ärren i sinnet, i själen som alltid finns där och gör ont.

Och plötsligt hände det. Jag exploderade. Grät som jag aldrig brukar gråta. Tårar sprutade, hela jag skakade, skrek och alla känslor kom tillbaka. Minnen. Flashbacks. Allt det som hände åren mellan 2002 – 2006 var tillbaka. Panik. Känsla av att inte vara i kontroll av sitt eget liv. Rädsla att  det kommer hända igen. En darrande vetenskap att man är ensammast i världen. Luften tar liksom slut, man kan inte andas. Instängd och arg. Arg på sig själv och arg på honom. Rädd för framtiden.  Allt gör ont, ont, ont.

Två timmar senare av gråt och panik, en timma av kramar från världens bästa Reuben som säger att allt kommer bli okej och en vän som sätter sig på tåget för att hon inte vill att jag ska gråta ensam. Det som skedde under den tiden jag var i ett förhållande med en man som slog mig och torterade mig emotionellt händer inte nu. Då var jag ensam eftersom jag inte vågade berätta för någon. Nu har jag världens bästa stöd. Nu är nu. Det gamla är gammalt, men ibland blommar allt upp igen.

Dax för take away och prinsesstårta.

 

Friday

image

Började dagen med att köra till jobbet för att släppa in en IT-kille som aldrig kom! Typiskt. Ringde vår IT-avdelning och frågade vad som hänt och fick inget direkt svar, bara en fråga om det var okej om de skickade ut någon på måndag i stället. Jobbade bara halv dag idag då jag hade en Go Love Yourself inbokad till i eftermiddag, knaprade i mig huvudvärkstabletter då jag varit krasslig hela dagen, tog en kaffe på mitt favoritcafe Homemade som ligger i mitt område och förberedde mig för min klient.

Kom hem, gjorde om vardagsrummet till terapi-rum (tog undan personliga saker som foton etc) . Det gick fint, nu är jag ledig och ska kura ihop mig i soffan och vila….är trött och seg samt har en jobbig huvudvärk och ont i örat, hoppas det inte blir värre!
image

Att förlora en vän

Linnea skrev ett otroligt modigt och intressant inlägg här om dagen om att bli dumpad. Inte dumpad av en man, utan av en nära vän. Jag tyckte Linnea var otroligt modig som vågade skriva och öppna om sig om en sådan sak, då något liknande skedde i mitt liv förra hösten.

Jag och en utav mina absolut närmaste tjejkompisar bröt kontakten förra året, i samma veva som jag var nyförlovad med Reuben och vi flyttade ihop. Saker och ting hade varit svåra hela tiden från den stund då jag träffat Reuben, mycket på grund av att vi var så otroligt tighta och självklart blir det jobbigt om den personen man har levt singelliv med och delat mycket med, helt plötsligt inte är singel längre. Jag visste att hon tyckte det var jobbigt, och jag försökte på alla sätt och vis visa det samt som jag också fortsatte att umgås med henne nästan lika mycket som jag brukade. Tyvärr fungerade det inte ändå, hon kunde inte vara glad för min skull vilket jag till en viss del tyckte var riktigt jobbigt då jag ville dela den glädjen jag kände med min bästa kompis. I slutet av Juli bröt hon kontakten totalt med mig. Hela hösten var otroligt jobbig, och även om jag inte ville erkänna det just då så sörjde jag vår vänskap något enormt.

Vi har fortfarande ingen kontakt, men det gör inte lika ont längre. . Och mitt i alla tårar, allt det som gjorde ont, lärde jag mig också otroligt mycket om mig själv. Jag känner mig starkare, ärligare, och tryggare. Som man säger, det man inte dör av, blir man starkare av!

Mot ljusare tider

Idag har jag verkligen varit världens negativaste människa. Det började med att jag inte hann äta någon frukost och sen gick det raka vägen utför. Efter en pratstund med min fina kompis och snack med mammsen har jag beslutat mig för att sluta se det negativa, och liksom, ja, gilla läget….

Trots allt tjaffs och strul på jobbet är jag ändå tacksam att jag har ett jobb att gå till, att jag får in en lön på kontot varje månad. Jag har en underbar man och vi har det faktiskt jäkligt bra! På något vis har jag liksom halkat och helt enkelt intalat mig själv att allting är trist och irriterande. Då glömmer man bort det som är positivt. Nu börjar jag om, dags att gå mot ljusare tider och lägga mer energi på att le i stället för att klaga, uppskatta i stället för att längta efter nytt, och ja, kanske inte låta mitt jobb dominera min vardag så mycket som det gör.

I morgon bitti ska jag gå upp tidigt och springa, förhoppningsvis kommer jag att få se solen gå upp. Sedan ska jag se till att äta frukost så jag inte blir en surmopp, därefter ska jag cykla in till stan och gå på kurs med jobbet. Och på torsdag ska jag sjunga i min lokala kör. Det ni! 🙂

Slut

Har varit på konferens idag och ännu en gång fått lära mig om mental health and debt. Glamor på hög nivå. Jag är helt slut. Nu blir det soffa, indisk mat på hemleverans och ingenting mer.

En ganska vanlig dag

Jag har aldrig varit någon Alla Hjärtans dag firare men i morse fick jag faktiskt choklad! Annars har allt varit som vanligt här hemma. Jag kom hem från jobbet strax innan kl 19, vi åt butternut squash risotto till middag. Reuben påminde mig att jag inte sett senaste avsnittet av solsidan, åh, det kändes nästan som när man vaknar tidigt en lördag och tror att det är dags att gå upp och jobba när man efter några sekunder inser att man kan ligga kvar i sängen.

Här i soffan ligger jag nu med Elsa sovandes på mina ben, Solsidan är slut och jag tänkte bjuda på en otroligt vacker sång som vi bland andra lyssnade på igår när vi körde till The Cotswolds. Lyssna och tänk, allt i denna världen blir liksom ljuvligt, till och med tårar och blåst. Allt som ingår i livet är nog till för att levas.

English dreams

Gardagen spenderades i The Cotswolds , Oxfordshire for att fira Reubens mormor som fyllde 85 harliga ar! Hon ar nog en utav de mest energifyllda manniskor jag nagonsin har traffat, och hon slutar aldrig att le och jag har aldrig nagonsin hort henne klaga over nagonting. Sa fantastiskt. Pa nagot satt har vi som har haft det lite lattare, inte levt genom ett krig osv  det svarare for att vara tacksamma.  Vi at en otroligt god middag pa en forvanansvart bra gastropub utanfor Oxford. Fotot nedan ar for att visa hur en typisk by i The Cotswolds ser ut, sa otroligt idylliskt! Reubens mormor bor i ett sadant har gammalt stenhus pa en liten krokig gata…en Engelsk drom.

The love cat

Fotot nedan ar ett forsok till att visa er hur vi har det med karleken har hemma. Kattkarleken. Astrid ar den mast keltokiga kissen i hela varlden, och om hon fick som hon vill skulle hon sova i var sang, mellan mig och Reuben, eller pa Reuben, varenda natt. Det kanns som att ha en bebis i huset….I gar kvall stangde vi dorren till sovrummet, sa borjade Astrid att kraffsa pa dorren….vi gav inte in. Men nar hon borjade forsoka jama (Astrid kan inte jama utan hon piper mest) sa gav Reuben in. Sa i natt delade vi sang med en otroligt hogt kurrande kissekatt….the love cat!
image