Lilla gumman

Reuben: ‘What does gumman means? You call everybody lilla gumman, the cats are gumman, Emely is gumman, Angelika is gumman, Alva your niece is gumman, Stina is gumman, Ida is gumman…..?

Jag: ‘Eh, it sort of means  old lady, but not really. Like something sweet and female?

Så nu tror Reuben att jag går runt och kallar alla mina käreste för old lady. Så krångligt det kan bli ibland!

 

Stelt….

image

Igar tog jag bilen till Londons storsta park, Richmond park, som ar mer ett naturreservat an park…
Sprang langs kanten av parken med alla andra fanar. Benen kandes tyngre an vanligt, jag tycker det ar mkt svarare att springa pa okand mark dar jag inte riktigt vet hur langt jag har kvar. Dessutom var dar en massa langa uppforsbackar!

Men 13.7 kilometer blev det I alla fall, idag kanns hela kroppen otroligt stel…

Reubens bästa

För några veckor sedan runt midnatt låg jag i sängen och försökte sova. Petade på Reubens rygg och ville prata.

Till svar fick jag:

‘Darling, if you want to talk about your feelings it will have to wait until the morning’.

Weeeeekend!

Jag måste lära mig någonting, jobba hemifrån är inte bra för själen. Ska åka iväg nu då jag har klienter i eftermiddag, sen är det helg!

I kväll ska jag träffa min gamle vän Elliot för en kaffe, i morgon ska jag ut till Richmond och mysa med världens bästa Emely och på Söndag blir det en tur till The Cotswolds där Reubens mormor bor, vi ska ut och äta med henne och fira hennes födelsedag.

Full fat, mmm mmm mmm!

Sitter här i min rosa fleece morgonrock och äter full fat greek yoghurt med blåbär till frukost. Loooove it. Morgonrocken gör så att jag ser ut som en middleaged två barns mamma, otroligt oglamoröst men ack så härligt!  Yes, jobbar hemifrån fram till lunch. Ska försöka ta mig från soffan till vårat hemmakontor snart…

image

Meeeeeen…….

image

Forsokte ga till vart sa kallade kontor idag, kontoret dar ingenting fortfarande fungerar. Tankte jobba dar ifran trots allt eftersom jag har trottnat pa det dar med att jobba hemifran.

Men, nar jag kom dit och skulle forsokte ta mig in sa fick jag reda pa att den stora valgorenhetsorganisationen jag jobbar for glomt att betala hyran, sa jag kom inte in! Thank you….jag kanner mig sa motiverad till att fortsatta. Hamnade pa Starbucks I stallet, nagot som ar bra med fororten ar att allt ar lite storre har och det finns alltid soffor lediga.

My hard working man

Reuben jobbar cirka 14 timmar om dagen just nu, igår kom han hem 23.30. Först har han sitt vanliga jobb inne i stan där han jobbar till kl 18, sedan går han många kvällar direkt över till sin business partner som han jobbar med på ytterligare ett projekt. Plus att han har ett tredje projekt som han ska börja på snart. Allt för att vi ska ha råd att ha ett fint bröllop i Juni! Jag har ju då en skitlön eftersom jag jobbar för en välgörenhetsorganisation, så jag skulle inte klara av att spara ihop till mycket som det ser ut just nu. Men han är så duktig, jag blir bara orolig att han ska gå in i väggen så jag ser till att vara så stöttande som jag kan…leker lite house wife och och försöker göra det så lätt som möjligt för honom.

För er som inte vet vad min man sysslar med så är han världens smartaste Android guru! Ja, han bygger apps för Android telefoner och det går väldigt bra för honom just nu, jag är så stolt att ha en sexy geek till min fästman. 🙂

Lite springbesatt sådär

13 kilometer i löparskorna, det gick faktiskt väldigt lätt! Benen kändes såklart lite smått tunga då och då, men något jag har lärt mig när det gäller löpning är att det jobbiga varar inte föralltid, det går alltid över och blir lättare efter någon kilometer! Speciellt efter en uppförsbacke. Det känns otroligt roligt att kunna springa en lite längre sträcka utan några problem – och om man bygger på med 2 kilometer i veckan lär man ju klara att göra ett marathon nästa år, eller hur?

Något jag och min terapeut pratade om igår var perfektionism och hur jag till en vis mån använder träning (cykling och löpning) för att täcka över skuldkänslor. Nu sa varken jag eller min terapeut att det är på något vis farligt eller dåligt av mig att göra det, för jag gör det inte på ett destruktivt sätt och dessutom mår jag bra utav det, men det var intressant att fundera på just det där med känslor och vad vi gör för att hantera våra känslor. Om Sofia springer, eller cyklar, eller gör hundra tusen saker (vilket jag faktiskt inte gör längre!) så slipper jag skuldkänslor av lathet, rädsla för att bli tjock (jo, den finns där) och på något vis gör det till att jag känner mig som en bättre människa. Jag arbetar bort tankarna i hjärnan som säger till mig att jag inte duger till, genom att cykla 30 kilometer.

Ännu en gång. Inte ett problem. Bara intressant att fundera över. Vi alla har ju våra små perfektistsaker som vi gör….vissa behöver se bra ut, vissa andra mår bättre av att lyxa till det, andra blir inredningsbesatta och skaffar hem som ser ut som showrooms. Är det inte lite så? Jag älskar att springa, men jag erkänner också att jag gör det för att undvika andra känslor som jag inte vill ha!

Fuel

Jag är på en high-carb diet. Bara så ni vet. Springer, och äter. Annars vaknar jag upp hungrig på morgonen. Så det där med low-carb och kiwiskal kan ju ta och åka någon annanstans.

11km igår på under en timma. Ska utöka ikväll. Får se hur det går!