Upp och ner

image

En litet foto fran dagens springtur…tank att det ar sa ljust ute strax innan kl 18. Det blev en otroligt massa backar idag da jag sprang genom sydenham hill, branta och sega var dem men vilken energi jag fick! Fattar inte riktigt det, men det kandes som att benen klarade av med att springa snabbare desto fler uppforsbackar jag erovrade….
Konstigt, eller kanske helt normalt…

High class problems

Käre läsare jag behöver er hjälp!

Hur får man en man att fatta att det här med inredning och möblering, inte bara handlar om att allt ska vara praktiskt utan att det är trevligt om det även ser fint ut?

This is the issue: Vi har fått en bamsestor garderob från paret i Richmond vi besökte i förmiddags. Reuben tycker självklart att den ska stå i köket (!!!!!!!!!!) eftersom vi har plats där, men jag tycker själklart att en garderob som är möbel för sovrummet ska stå den där hör hemma. Det vill säga, i sovrummet. Reuben suckar och stönar och säger ‘No darling’. Jag stampar fötterna frustrerat i golvet och undrar varför han alltid måste tänka så himla praktiskt. Om det funkar, så är det bra enligt Reubens visa. Det spelar väl ingen roll hur det ser ut, eller?

So I need your help. Föreslå något jag kan göra, säga, vad som helst som får honom att inse att vi inte ska ha denna stora bamsegarderoben i köket.

Kulturkrock

Förmiddagen spenderades i Richmond hos ett par vänner till Reubens familj. Damen i sällskapet frågade mig: ‘Surely you will stop working before June, I mean, before the wedding?’.

Tankarna for runt i mitt svenska huvud ‘Vad menar hon, att jag inte kommer att ha tid att jobba för att jag ska planera bröllopet?’.

Jag svarade: ‘Well, only if I find something else’.

‘Oh…’ fick jag till svar.

Det är roligt hur man ser saker och ting. Det där med att man skulle sluta jobba bara för att man gifter sig, vore något otroligt konstigt i Sverige. I England är det inte alls speciellt ovanligt. Men nej, att leva på Reuben och att ta förgivet att inte behöva jobba bara för att jag är gift, finns inte riktigt på min världskarta. Speciellt inte när jag har ett jobb att gå till!

Han är en riktig svennebanan

Svennebanan är ett roligt ord tycker jag, och något jag kom på idag är att Reuben är en riktig svennebanan! Jag förklarade för Reuben vad ‘Fredagsmys’ är eftersom alla tjatar om det på Facebook. ‘Fredagsmys’ är ingenting som jag direkt längtar till, utan det börjar liksom klia lite överallt bara jag hör ordet. Men Reuben tyckte det lät ‘wonderful’ och sa ‘Bring on cosy Friday!’.

Jag blir alldeles för rastlös av att bara vara hemma, så nu ska jag ut och springa någon mil. Men jag förstår varför Reuben tycker det där med hemmakvällar låter som en underbar idé just nu då han jobbar otroligt mycket . I morgon bär det iväg till Richmond tidigt på morgonen för att hämta en garderob, och sedan brunch med kära Emely och Linus. Good times!

image

Spring has sprung

Nu är våren äntligen här, underbart! Jag och Reubs gick på en promenad och lämnade jackorna hemma och gladde oss åt att vi överlevt ännu en vinter.

image

Krokus i Dulwich Park

image

Sydenham Hill Woods. Här är det mysigare att promenera än i parkerna enligt mig. Hundar med dess ägare, löpare och inga skrikande barn….

image

Love addict

Astrid är en kurvig dam. Hon är min  älskade tjockis. Astrid är också väldigt beroende av kärlek och beröring. Hon älskar att gosa och vill alltid vara nära. Mest av allt tycker hon om Reuben. När Reuben kommer hem efter att ha varit någonstans så springer hon upp till honom och ‘squeakar’. Astrid kan nämligen inte jama utan öppnar munnen och försöker, men endast ett svagt pip kommer fram.

Om Astrid inte får gosa så går hon till matskålen och äter. Trösäter! She feels rejected! Därför är hon nu på en speciellt obesity diet, och hennes syster Elsa tvingas äta på en högre höjd så Astrid inte kan sno hennes mat….

Addicted cat. Love addict, food addict – stackars lilla Astrid!

image

Springa, äta, springa, äta.

Det bästa och värsta med att springa mycket är att man blir jäkligt hungrig. Bra på det viset att jag älskar att äta, mindre bra då jag vaknar av hungernöd varje morgon kl 5.30.  Tror jag måste börja ha ett skafferi i köket så jag kan äta bananer i sömnen….

Idag var det rätt tungt att springa  då jag hade ont i magen. Tror det kan bero på min senaste obsession, knäckebröd och kaviar. Kanske inte så smart att smälla i sig det precis innan en joggtur! 10km blev det i alla fall, men dålig tid, 1 timma och 4 minuter. Magen var som minst glad i uppförsbackarna, vad tror ni det beror på?

Ska ta det lite lugnt med knäckebrödet hädanefter.

 

 

Med tanke på gårdagens Internationella kvinnodag

‘1 in 4 women will be a victim of domestic violence in their lifetime – many of these on a number of occasions.

One incident of domestic violence is reported to the police every minute.

On average, 2 women a week are killed by a current or former male partner.’

Källa: Women’s Aid

Något som gör mig otroligt, makalöst förbannad är just hur vanligt kvinnomisshandel är. Det som gör mig ännu mer tokig är hur lite samhället gör för att få stopp på det. Det finns för lite förståelse, för lite hjälp, för lite stöd tillgänglig. Allt för många som har misshandlat sina partners går ostraffade. Många fortsätter att slå. Många frågar, men, varför stannar kvinnorna?

Fysisk och psykologisk misshandel i ett förhållande är inte så enkelt. Jag kan berätta lite om mina erfarenheter, då jag tycker att det är viktigt att vi pratar om det. Att vi inte håller tyst. Att tabun försvinner.

I mitt fall började med ett hot. Hotet blev till ett 100% kontroll som fortsatte med mobbning tills jag kände mig värdelös. Mobbningen fortsatte i manipulation, taktisk sådan. Inte spontan, inte impulsiv. Planerad. Målet var att jag skulle börja att tvivla på mig själv, samtidigt som svinet som jag trivs att kalla honom för fick en känsla av att faktiskt ha gjort något bra, då han ofta förlät mig för saker jag inte hade gjort. Lite senare kom det fysiska. Det är då man som människa är så förstörd att det faktiskt känns som man förtjänar det. Man börjar göra allt för att överleva. Allt för att förhindra vansinneutbrotten. Allt för att lindra smärtan. Man kommer i tid hem, gör som man blir tillsagd. Kontrollerar allt. Ser till att inte göra några konstiga ansiktsuttryck. Ser till att alltid be om lov. Gör sitt bästa för att svinet inte ska bli arg. Självklart blir det så ändå, och man tror att det är ens eget fel. Ingenting man gör blir rätt, för man blir straffad för allt. Och ingenting.

Tanken att sticka fanns inte riktigt där, när man försöker att överleva. Tanken att berätta för någon fanns inte där heller då det liksom var så självklart att det var ens eget fel. Dessutom händer ju inte sådana här saker mig.

Nej, jag gick aldrig till polisen. Nej, jag berättade aldrig för någon. Ja det var ju dumt. Riktigt knäppt faktiskt. Vad tänkte jag på egentligen? Ja just det, jag tänkte på att inte göra honom arg. För det var så jag överlevde.

Som tur stack jag. Jag lever! Det skålar vi för,  happy international Women’s day.

Om att slå en soffa

Idag var jag hos min terapeut. Jag fick en cupcake för att det är International Women’s day. Och ett baseball trä. Cupcaken åt jag upp och baseballträet slog jag terapisoffan med i flera minuter. Jag blev svettig och fick en känsla av frihet!

Nu ska jag äta fruktsallad, grädde och få reda på vem mördaren är i ‘The Killing’. Jag och Reubs orkade inte vänta på BBC så vi laddade ner hela skönheten. Arrest me!

Cupcaken  och soffan innan baseballträet satt i min hand
image

Tisdag morgon

image

Godmorgon kare lasare! Ska precis kora ivag till jobbet, men lyckades ta ett bra foto pa min darling tjocka katt Astrid. Taget med min mobil, helt ok kvalite for att vara en mobilkamera eller vad tycker ni?