Swenglish in Broadstairs

Broadstairs var helt okej, men inte i samma klass som en svensk sjö…vi är verkligen bortskämda med allt sådant i Sverige. Stranden som ni ser kryllade av människor, det är lite så vart man åker i England tycker jag, fullt av folk.

Angelika och Dave följde med, vi åt Sunday roast i solen och otroligt god glass. Drack kaffe på en pub och kollade i lite affärer. Reuben var den enda som vågade känna på vattnet. Det var härligt med en ordentlig sommardag, sommaren har mest varit molnig här i England. Förhoppningsvis har vi råd att åka på en liten solsemester i september, I need some proper sunshine.

Annonser

Godmorgon världen

Reuben har fått strikt order från en dietist att äta bättre och oftare, och därför börjar vi mornarna alltid med  fet grekisk yoghurt, bär, frukt och nötter. Lilla Elsa är alltid med och idag lyckades jag fånga henne på bild, det är svårt eftersom hon aldrig sitter stilla.

Solen skiner i London idag och vi åker till Broadstairs, en liten kuststad i Kent för att simma i havet och njuta av solen. Hoppas ni får en härlig söndag!

En mysig dag med vännerna

Jag har haft en supermysig dag inne i stan, först shopping med Reuben i Covent Garden. Jag behövde köpa byxor men kom hem med en klänning och en kjol i stället….byxor känns så instängt. När klockan var 15 rusade Reuben iväg på ett geeky jobbmöte och jag mötte upp Angelika, Dave och Emely för en fika vid South Bank där det var vintage festival. Hela området var fullt av människor utsmyckade i 50-talskläder.

Nu är klockan nio på kvällen och jag har precis kommit hem. Livet känns otroligt härlig idag, jag bor i en utav världens bästa storstäder, har en underbar man och världens bästa vänner. What would I be without them?

Så ja

Efter en mindre ‘I don’t know what to do with my life’-kris har jag nu funnit någon slags lösning. Och jag är helt besatt, igen. Skönt. Jag trivs med att vara besatt. Det där o-fokuserade tillståndet då jag rycker på axlarna är ingenting för mig.

Så, min nya besatthet är att lyckas komma in på en ny universitetsutbildning som är erkänd av British Association for Counselling and Psychotherapy. Jag vill helst göra en MA in psykoterapi, eller ett postgraduate diploma, åt minstonde. De två åren jag spenderade på London Southbank räcker nämligen inte, förutom att jag kanske får hoppa på andra året av en MA direkt. Vilket är bra, och billigare. Allt i allt kommer det ta fyra år tills jag är helt accredited som psykoterapeut. Och ja, det är värt det. Jag har fattat det nu.

Så nu sitter jag här och skriver varför de ska välja just mig. Jag vet ju att det här är det jag vill, jag andas ju psykololgi, trauma och tankemönster varenda dag. Jag är bra på det. Men hur ska jag få dem att fatta?
Ni får gärna hjälpa till!

Om att våga tro på det goda

En utav de absolut svåraste sakerna som finns när man har överlevt ett förhållande fyllt av våld, manipulation och skräck är att lära sig att tro på det goda igen. När jag träffade Reuben var jag först störtkär, och jag gladde mig åt att ha funnit någon som jag hade roligt med och kunde känna mig otroligt bekväm med. Men efter ett par månader började jag bli otroligt rädd, det kändes som att det helvetet jag hade överlevt skulle komma tillbaks och jag var livrädd för att ännu en gång bli kontrollerad och misshandlad.

Jag började överanalysera Reubens ansiksuttryck oh överreagera på allt, ja verkligen allt han gjorde. Jag började få panikångestattacker och led av så mycket hemska tankar att jag ville skada mig själv, vilket inte är likt mig. Jag var livrädd för att mitt helvete skulle komma till mig igen, och ville fly bort, göra slut på det hela och bli nunna för resten av mitt liv.

Men det jag visste var att när jag har riktigt besatta tankar, så ligger det inte mycket verklighet i det. Det blir till ett stort äckligt monster som vill förstöra allt, och jag visste att dessa tankar som jag led av inte hade någonting att göra med verkligheten eller mitt förhållande med Reuben.
Till slut sökte jag hjälp, efter att ha slösat en massa pengar på assessments hos terapeuter där jag inte fick någon förståelse alls blev jag erbjuden tre månaders gratis trauma-terapi i västra London. Jag fick även ta medicin för att ta mig ur det värsta.

Idag mår jag bra och är otroligt tacksam att jag fick hjälp så snabbt. Jag vet att min rädsla endast är normal och hälsosam, även om den kan vara otroligt jobbig att leva med vissa dagar. Tankarna kommer fortfarande upp och ger mig ångest, men jag har blivit bättre på att hantera och har gett dessa tankar en liten lapp som heter ‘It is just PTSD, not real!’. Jag arbetar fortfarande med vissa saker, och det kommer nog ta tid och på något sätt kommer jag säkerligen vara ärrad för livet.

Våld från människor som man trodde man kunde lita på är något utav det värsta traumat man kan genomgå, och jag hoppas att de som blivit direkt berörda av det som hände i Norge kommer få det stöd i form av terapi som de behöver. Alla förtjänar att våga tro på det goda, för det finns, även om det kan vara svårt att tro på ibland.

Lista

Jag har inget vettigare att skriva, så därför bjuder jag på en lista, tagen från Linneas härliga blogg. 

Vilken svordom använder du mest?   Fan, Sheisse, Fuck.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Jag ställer sällan klockan men vaknar alltid vid 7.30. Längtar efter ett jobb så jag har något att vakna för!

Var köper du dina matvaror ifrån? Det som ligger närmast och har bra parkering….Sainsburys.

Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Varför skulle jag vilja umgås med en barnfamilj? No offence, det blir säkert skillnad när man har egna barn. En vän såklart, om inte barnfamiljen är min syster och brors familj.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Om jag skulle vinna miljoner (pund) skulle jag köpa ett hus i London, och kanske en liten, liten sommarstuga i Sverige vid mälaren. Om pengarna inte räckte till det skulle jag uppdatera min garderob, jag har inte köpt nya kläder sedan förra hösten (!!) och åka på en låååång resa till något varmt ställe.

Har någon någonsin kallat dig lat? Jag kommer faktiskt inte ihåg, men det har säkert hänt. Mina föräldrar kallade mig nog för det under tonåren när jag inte gjorde något annat än måla mina ögon med svart kajal, surfa och lyssna på hemsk tung hårdrocksmusik.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?  

Jag har tagit melatonin när jag var jetlagged i och med resa till och från USA. Inget annat.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Ingen cd-spelare men Paul Simon i Grooveshark listan här på datorn.

Vilken är världens bästa artist/band just nu? 

Jag har en otroligt blandad musiksmak och fastnar inte lika mycket för ett band eller en artist som jag gjorde när jag var yngre. Men jag älskar Bright Eyes, Ane Brun och Regina Spektor. Och Dire Straits och Paul Simon. Såklart.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? Nej

När var senast någon stötte på dig? Jag är helt blind för sådant där, men det var nog min kära Reuben, han stöter på mig nästan varje dag.

Vad åt du till middag senast? Lasagne med finaste Emely på Pizza Express i Clapham,

Använder du huvtröjor? Jag äger en som är jätteskön! Den är mörkblå och lite för stor, älskar att ha på mig den här hemma.

Kan du vissla? Nej inte alls. Min far visslar jämt, utan att han vet om det. Jag däremot kan inte få till en ren ton.

Vem var den senaste som ringde dig? 

Emely

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Jag hoppas inte, men det händer säkert.

Vilket riktnummer befinner du dig i? 020 7

Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Det måste ju vara Westfields som är det som är närmast, och det är äckligt stort. Där dricker man champagne i stället för kaffe och jag blir anti-kapitalist så fort jag går in där. Typ.

Hur många syskon har du? En storebror och en storesyster.

Är du blyg inför det motsatta könet? Jag är inte blyg, jag är rädd. Allvarligt talat. Symptom av PTSD. Män är farliga.

Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen. Eller vänta, en typ 10-sekunders del av Solsidan, där de pratar inredning, fondväggar och ‘caffe latte’.

Äger du några band t-shirts? 

Nepp.  Men ibland sover jag i Reubens dataspel-tshirtar…räknas det?

När flög du senast? För några veckor sedan, Arlanda – London Gatwick.

Läser du för skojs skull? När jag var yngre var jag en riktig bokmal och brukade läsa flera böcker på rad. Sedan kom internet och förstörde mitt liv. Eller min läslust.

Diskar du din egen disk? Ja, jag diskar till och med Reubens disk. Och katternas!

Gråter du ofta? Jag grät inte på flera år, sedan började jag tokgråta i höstas när jag hade en liten depp och ångest-period. Jag började i terapi och grät som ett litet barn, det var helt sjukt. Men skönt. Nu gråter jag säkert varje vecka. Innan bröllopet grät jag två dagar i rad, varenda kväll. Det är rätt skönt faktiskt.

När grät du sist? 

Igår, jag läste om Amy Winehouse och hennes far.

Försöker du alltid lära dig nya saker? Jag älskar personlig utvecklig och försöker alltid lära mig nya saker om mig själv och andra människor. På så sätt älskar jag att lära mig saker. Men det där med att lära sig hur bilar fungerar….not so much.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? 

Jag tycker inte att det finns några ‘borden’ men jag uppskattar om de gör det, och tycker det är kul att jag nu förtiden kan tacka ja, utan att få dåligt samvete.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Religion. Jag ångrar mig fortfarande ibland att jag inte studerade det på universitetet i stället, vet ni hur kul det är?

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? 

Omtanke och självdistans.

Gillar du din boendesituation? Ja och nej. Jag tycker om att vi bor ganska stort, för att vara London, men tycker inte om lägenheten. Jag längtar efter en plats där jag får stanna och göra om och göra till mitt hem, vilket inte den här lägenheten är.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? 

Åtta timmar är bra.

Vilken är din favoritfrukt? Mango

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nej. Jag tittar aldrig på kalorier och har aldrig gjort det heller.

Hur gammal blir du nästa födelsedag? 29

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Tjejer till 100%. Som sagt, jag är rädd för  män och finner dem som ett ständigt hot. Allvarligt!

Gillar du senap? Nepp

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Det kommer inte alltid vara såhär.

Tycker du om att krama folk? Ja! Min vän Angelika lärde mig att kramas. Innan dess klarade jag inte av fysisk närhet.

Äger du en digitalkamera? Yes and I love it!

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?    

Det beror på vem det är. Om det är något viktigt blir jag irriterad, men då ringer jag själv upp personen. Men jag har överseende med mina vänner då jag vet att de flesta är som jag, lite förvirrade och stressade.

Tycker du att du är attraktiv? Ibland, ibland inte.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Jag har ingen aning. Mamma, vet du?

And whilst the world watched her die

Jag lyssnar på Amy Winehouse-special på Radio 6. Igår satt jag på soffan och grät när jag läste vad hennes far sagt på hennes begravning.

Det är sorgligt att Amy Winehouse dog, alldeles för tidigt. Det är ännu sorgligare att vi inte blev förvånade, att världen såg på medans hon blev sjukare och sjukare. Och Amy Winehouse är inte den enda, det finns 1000-tals människor som dör just nu, av en sjukdom som allt för många i vår värld inte ännu tror existerar. Jag har tyvärr träffat allt för många läkare och psykiatriker som inte tror att beroende är en sjukdom. Jag har hört de säga till sina patienter att de måste lära sig ‘att säga nej’ och ta ansvar. Det allt för många inte förstår är att beroende inte handlar om ‘will power’ eller ‘strenght to say no’.

Russel Brown har skrivit en otroligt bra artikel om Amy och beroende, läs.

En människa som lider av beroende är sjuk, precis som en människa med cancer och schizofreni. Idag tänker jag på alla människor som går mot Amys öde, och hoppas att vi slutar dömma. De kan inte hjälpa att de är sjuka. På fredag har jag varit nykter i fyra år och kommer alltid vara innerligt tacksam att jag klarade det, tack vare tolvstegsprogrammet där jag fann stöd och förståelse i en otroligt ickeförstående och dömmande värld.

Tomt

Vi har haft besök av Reubens släkting från Stockholm över helgen vilket har gjort att det har varit lite tyst här på bloggen.
Dessutom, vad sjutton ska man säga efter allt som hände i helgen. Inga ord kan beskriva det jag känner och tankarna snurrar i huvudet. Jag följer alla nyheter och ser klipp på BBC, om och om igen.

Fy fan.

Nunhead cemetery

Nunhead cemetery som ligger några minuters promenad från vår lägenhet har blivit lite av en favoritplats för mig. Där är det lugnt, grönt och väldigt fint. Jag promenerade genom den gamla kyrkogården och tänkte den eviga tanken…kanske man kan slå sig ner här, på riktigt? Ja inte på kyrkogården alltså, men i området. Jag trivs ju, människorna är trevliga, husen är rätt gulliga. Det kostar ingenting att parkera. Nu ska man bara finna den där hemmakänslan inom sig själv, ja…det var ju så det var.