Längtar ni också till den dagen då livet börjar, på riktigt?
Den dagen då man känner sig nöjd, content liksom inte går runt och frågasätter allt så mycket hela tiden.
Det där med att drömma mig bort var inte bra för mig idag. Mitt liv började för 28 år sedan, år 1983, jag borde fatta det snart och sluta sukta.
Ja, jag längtar och väntar. Och det har jag gjort i flera, flera år nu. Jag vill börja glädjas NU, leva NU! Gud, det här inlägget är verkligen spot on hur jag känner.
Ja det är inte lätt alla gånger, jag brukade vara ganska duktig på att uppskatta det jag har, men jag har glömt bort hur man gör verkar det som. Nejdå, jag vet hur man gör, det är bara att det är svårare vissa dagar.
Drömma bör man annars dör man! Det är svårt att leva i nuet och glädjas åt det man har, det gäller bara att fortsätta försöka!
Det är ju det där som kan vara så knepigt ibland, att uppskatta det man har i livet i stället för att drömma efter något annat….jag gör mitt bästa, oftast!
Tack för kommentaren i min blogg!!
Men, tror du inte att det är lite inbyggt att aldrig vara helt nöjd? Att vi typ är skapta att alltid längta efter något bättre så att vi ska utvecklas? Jag tror det, fast sen kan man såklart vara mer eller mindre nöjd med det man har för stunden. Ja tror att man blir mer och mer nöjd med åren på något sätt oxå.
Jo det är nog lite så vi är gjorda, och på ett sätt är det skönt att alltid längta, men jag måste bli bättre på att uppskatta det jag har. Vissa dagar är det ganska lätt, igår var inte en sådan tag!
Yes, jag bara väntar och väntar på att den dagen ska komma…