Solen sken i Göteborg igår och Reuben var bakis. Inte jag!
Och jag känner mig som världens sockerbomb efter den korta Sverigevisiten. Jag förstår inte hur alla svenskar i Sverige lyckas hålla sig så snygga när de är omringade av alla kaféer?
Dopet var jättefint föresten, jag läste Forever Young av Bob Dylan samt storgrät när min bror sjöng i kyrkan. Nu är jag Ameliés fadder och fick tända dopljuset, kändes lite som man var med i Lucia.
Det där ser riktigt, riktigt gott ut…
Det var det också….men nu måste jag bryta sockerperioden!
oh… dreggel
Japp, jag dreglar alltid när jag är i Sverige och fikar alldeles för mycket…
Alla svenskar är inte snygga. Jag lovar. Hehe. Men så är vi ju skogsmullar oxå och går överallt, så vi kanske bränner bort lite extra av det?
Kanske inte alla, men jäklar vad många som är det i jämförelse med engelsmännen!
Åh vad fint med Forever Young, jag tänkte inte ens på den när du bad om tips – har alltid (well, sedan jag först hörde Pretenders’ version) velat ha den på ett eventuellt dop 🙂 Kram Anna