Hur är jobbet då?

Ursäkta för dålig uppdatering käre läsare, det har varit intensivt på jobbet och ganska tungt, men idag efter första gruppterapin kändes allt mycket bättre. Jag vet inte hur ni känner för era arbeten, men jag och mina kollegor diskuterade just hur det är att jobba som terapeut under dagens lunchrast – och det känns skönt att vi kan vara ärliga med varandra och säga precis som vi känner.

Vi alla höll med varandra i det att man ibland undrar varför vi har valt att arbeta som terapeuter. Varför väljer vi att arbeta med andra människors problem, smärta, rädsla och ångest? Varför väljer vi att vara de som lyssnar på allt det fruktansvärt de fått uppleva? Det är ju egentligen ganska konstigt – och i tisdags när jag gick därifrån kändes det inte alls bra. Men så har man en dag som idag, då vi lyckas se en liten, liten skillnad – då vi ser något slags resultat, och allt känns så otroligt mycket bättre.

Och precis som alla andra jobb så är det ju så, att man har sina bra dagar och sina mindre bra dagar. That’s life, liksom.

Annars då? Jag har världens träningsvärk efter ett träningspass med British Military Fitness igår kväll, och idag har jag varit inne i stan och sjungit med svenska kyrkans kör. British Military Fitness känns skitkul, svenska kyrkans kör är lite sådär. Jag känner mig alltid så nervös när det gäller sådana där svenskar i  London-sammanhang, lite som första dagen på skolan liksom.  Men nu ska vi inte analysera det , jag ska lämna jobbet på jobbet liksom….

5 tankar om “Hur är jobbet då?

  1. Vad tycker du om Military Fitness? Jag såg igår när jag var ute och sprang att de har det i närheten av mitt jobb. Jag blev lite sugen 🙂
    Jag kan inte heller läsa noter, men min kör är en riktig nybörjarkör så det är det ingen som kan. Det är ganska skönt 🙂

    • Jag ÄLSKAR Military Fitness, det är så himla roligt och passar mig utmärkt. Jag tycker inte om att träna på gym, orka gå dit till att börja med och stå på en maskin och svettas känns bara tråkigt. Men Military fitness gör man ju utomhus i parker, och den närmaste parken till mig ligger cirka 5 minuter gångpromenad från där vi bor. Dessutom är det jättehärlig stämning på passen, och man tränar tillsammans och hjälper varandra vilket är en otrolig positiv känsla. Jag går alltid därifrån jätteglad! Om du har möjlighet att prova på så tycker jag att du ska göra det, kul att det finns i Eskilstuna. Undrar om man tränar utomhus året om i Sverige också?

  2. Det måste verkligen vara ett svårt jobb att vara terapeut. Jag tycker det borde vara svårt att lyssna på sina patienter (klienter?) och analysera deras problem, men sen inte gå runt o tänka på det HELA tiden på sin fritid! Antar att du träffar människor som är väldigt nere o då måste det vara svårt att få en distans. Skulle jag tycka, tror jag. Vad tycker du?

    • Marie, ja det är jättesvårt att inte ta med jobbet hem och jag försöker lära mig hur man gör. Det är väl också det att mina klienter inte bara är nere, utan har också otroligt mycket trauma i bagaget, som sexuellt utnyttjande etc. Och självklart känner man sig otroligt arg, ledsen och förbannad när man hör om sådana saker. Därför är det jätteviktigt för mig att inte gå från jobbet direkt hem, och sedan tänka på mina klienter medans jag är hemma. Det är inte hälsosamt och det är därför jag försöker skapa kontraster mellan jobbet och fritiden, som att sjunga i kör, träffa vänner, träna….baka m.m Mina afternoon-tea bjudningar har varit otroligt terapeutiskt för mig då rosa små cupcakes är så långt bort jag kan komma från jobbet och det är så skönt!

      Men ja, det är svårt och jag tror det är superviktigt att man lär sig konsten att inte ta med jobbet hem för att klara av arbetet när man är där.

  3. Jag frågar mig ibland också varför jag gör det jag gör. Men det frågar jag mig bara när det känns tungt. När det går bra och rullar på älskar jag det. Kanske ganska självklart? Våra yrken är ju extremt olika och svåra att jämföra, men jag menar att jag tror de flesta frågar sig det där. Min fråga kan vara varför jag sjutton har valt ett yrke där jag ständigt måste prestera, där jag alltid måste vara representativ, pigg och glad – och där det är väldigt osäkert om man har jobb över huvud taget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s