Om att komma från en liten ort

Jag är uppvuxen i Kungsör, som ligger 2 mil från Eskilstuna och cirka 3 mil från Västerås. Kungsör har 8000 invånare, alla känner alla och man ‘går inte på stan’ utan ‘på byn’.

I en kommentar i föregående inlägg svarade jag att jag lovat mina framtida barn att de aldrig ska behöva växa upp på liten ort, och idag har jag funderat ganska mycket på just det.

Jag känner att jag aldrig fick en chans i Kungsör. Jag kände mig stämplad från första dagen i skolan. Alla gick in i sina roller, och det var omöjligt att ta sig loss. Den stämpeln jag fick i första klass; tystlåten och bra objekt att reta – känner jag följde med mig enda tills jag flyttade därifrån, sommaren 2002. Jag gick nämligen med samma människor från det jag var sju år gammal tills jag tog studenten. Högstadiet var värst. Brutalt! Jag hamnade i samma klass som ett gäng killar som mobbade allt och alla. I 9:an slutade jag gå i skolan helt och hållet. Lärarna såg allt men gjorde ingenting.  Om man inte passar in i en liten ort, då är man annorlunda. Och annorlunda är inte bra. Mamma och pappa har föresten bott där sedan 1979, och klassas fortfarande som ‘nyinflyttade’….

Jag var alltid avundsjuk på barn som bodde i Stockholm. Det verkade som att de hade fler möjligheter, att byta skola, att göra olika aktiviteter där de kunde träffa nya barn som inte gick i deras skola. Lite mer anonymitet helt enkelt. Mer frihet och valmöjlighet. I Kungsör kunde man inte byta skola, det gick inte att komma bort. I stallet fanns tjejerna som pratade skit i skolan, i sporthallen lika så. Det gick liksom inte att komma bort från det.

Jag är fortfarande jäkligt irriterad på dessa människor i Kungsör, jag ser fortfarande ett visst beteendemönster och en jäkla småstadsmentalitet hur det skvallras på Facebook och hur vissa, fortfarande verkar ha ett jäkla stort behov av att klampa ner på andra människor. Och det gör mig så arg!

Därför, mina damer och herrar, så ska jag se till att mina framtida barn har lite mer frihet än vad man har på små orter. Och de som är uppvuxna i en storstad kanske känner precis tvärtom! Vad vet jag.

En dag i Wootton….igen!

Lördagen spenderades hemma hos Reubens mormor i Wootton. Hon har precis kommit hem från sjukhuset och behövde hjälp med en hel del. Reuben står som hennes närmaste anhörig så han har tagit på sig det mesta av ansvaret. Detta är tredje helgen i rad (om man räknar bort när vi var i Kroatien) som han har åkt upp och i lördags ville jag ge honom sällskap! Han spenderade hela dagen till att hjälpa henne med sortering av alla hennes papper och räkningar. När hans mormor ville vila gick han över till en annan tant i byn och hjälpte henne med hennes dator. Jag tror jag har världens mest omtänksammaste man! 🙂

Tanten med datorn hade storblommiga gardiner som matchade det storblommiga överkastet, lampskärmen samt en fotölj i sitt sovrum. Efter att Reuben fixat klart hennes dator bjöd hon oss på hembakade scones. Wootton är verkligen så engelskt som det kan bli och väldigt, väldigt charmigt.

Jag vill bo på Horse Shoe Lane! Synd att inte Wootton ligger lite närmare London, då skulle jag flytta dit direkt. Tror jag. Eller tror ni jag skulle tröttna på alla oljerockar och tanter med scones?

Stolt som in i norden

De senaste veckorna har jag fått dille på att baka och ägnar varje söndag åt just det. Förra helgen hade jag Stina och Caroline över på Afternoon Tea och det var så roligt att jag ville ha det igen. Idag kom Ida, Angelika, Emely, Helene x2 och Sassa över på afternoon tea. Jag bjöd på full afternoon tea, alltså – söta små smörgåsar med olika fyllningar, scones med clotted cream and jam samt cupcakes och morotskaka. Jag visade stolt upp mitt hårda arbete för Reuben och jag och tjejerna drack té och kaffe och åt i flera timmar under en massa prat och fnitter. Underbart!

Venedig

Under var resa i Kroatien gjorde vi ocksa ett spontant besok till Reubens slakting Charlotte som bor i Padova, Italien. Cha som hon kallas har bott dar i 30 ar och nar Reuben fick reda pa att vi var ‘Just around the corner’ (egentligen 5.5 timmars bilresa….) fran hennes hemstad bestamde vi oss for att halsa pa henne. Det var en lang resa, men vart det! Cha ar en otroligt harlig manniska, och eftersom Reuben har en jatteliten slakt ar det kul att traffa de som finns. Padova, Chas hemstad ligger endast 30 kilometer fran Venedig sa vi akte dit en eftermiddag och strosade runt. Jag hade inga speciella forvantningar men blev positivt overraskad. Venedig kandes lite som en saga, eller en film. Ett vackert kaos dar allt var huller om buller, vackra farger och hus och en otroligt trevlig atmosfar. Och eftersom det inte finns nagra bilar i staden sa kanns det som man ar tillbaka pa 1800-talet – sa otroligt haftigt! Reuben blev kar och vill flytta dit, han kunde tanka sig skriva software och dricka kaffe pa ett torg…jag ar lite mer skeptisk till en sadan flytt, men skulle garna vilja spendera en helg dar!

Moi and our fantastic host!

Happy weekend

Höstsolen skiner i London och jag ska åka in till stan och träffa en kompis som jag inte sett på länge. Ikväll ska vi fira att Emely har gjort sista dagen på jobbet hon inte gillar, i morgon åker jag och Reuben till Oxford och på söndag ska jag ha en drös tjejkompisar över för afternoon tea…igen! Hoppas ni får en härlig helg.

Foto: Johanna Lundholm

A list about me, London and England in English

Okej, jag snodde denna av fellow London-Swede Catarina. Den ar pa engelska och jag ar for lat for att oversatta, sa here we go:

What’s the most romantic spot in London? 

I think, for me, it must be King Henry’s Mound in Richmond Park. Reuben showed me this spot on one of our dates and I thought it was really romantic. He has always been really good at that, at showing me things that I would probably not have found on my own and I love that. From the King Henry’s Mound there is a protected view of St Paul’s Cathedral, and because it is protected they have to keep it that way – therefore no new developments that would destroy the view can be built. Love it!

What would you do if you were Mayor for a day? 

I would have to think about that. Not sure what a Mayor have the rights to do. Oh, maybe hire someone new to plan all the roadworks in London a bit better. It’s been chaotic for years.

If I could change anything about myself I’d…

I am not sure I would change much about the person I am, maybe just a bit of how I react to things. I would like to be able to trust myself more and worry less. I would like to stop analysing everything at all times, it gets a bit much some times and can be really draining, for me and the people around me.

My partner laughs at me..

When I do silly things, which I do most of the time. Oh, and when I get things like right and left wrong, which is like, ALL the time.

What are your favourite home comforts?

What does that mean? I kind of like our sofa, because its big. And I like our coffee machine, because it makes good coffee without that I have to put much effort in to it. I don’t really like where we are living at the moment, I don’ feel at home here as much as I like and it still feels very temporary. Most of the furniture is from Reubens old flat and I kind of feel like I have not had the time, or money, to be able to put my own stamp on it.


The most expensive thing I’ve ever frittered money on is…

My gorgeous racer bike which I love so much. It costed me £950 but I can assure you that I have got that money back as I saved a lot of money using the bicycle rather than buying tickets for buses and trains.

My greatest weakness is… Chocolate and cake.

Which London shops do you rely on? 

Slightly odd question if you ask me. I guess I rely on the nearest Sainsbury’s in East Dulwich (which is by the way MASSIVE)…and there is a really good vegetable shop a short walk from where we live. But other than that I don’t really have a shop that I visit regularly. I am not much of a shopper…

Not a lot of people know this but I’m very good at…

Cleaning, my flat is always sparkly clean.

Hrm..not, that was a joke. I can’t really think of something that people don’t know of already. Oh, I do dance when I go out for my runs and I don’t know if I am good at it, but it’s fun. I hate stopping and standing still, but as I cross roads I sometimes have to stop at the traffic lights, so to keep myself moving I just dance instead.
The best day of my life… 

I have had so many good days of my life so far. I think deciding to go to my first AA-meeting is an important one, as that changed my life completely. And of course completing my first 10K-race and marrying Reuben are two days that I will never forget. Both days made me very happy in different ways!

My “happy place” is…

Ekudden by Lake Malaren in Kungsor. I always feel so peaceful when I am there, I can just sit there and look out over the lake – it is so beautiful and calming!

When I’m feeling down I…

I call a friend.

My favourite place in Britain is:

Cotswolds and London – Cotswolds because it is just SO pretty and London because it is, London.

The best thing my parents ever taught me:

My parents, especially my mum, taught me to not be judgemental of other people and always try to understand them from where they are coming from. If I judged someone else, she would always tell me to ‘Think about what X might think of you’ – to point out that we all have our shortcomings and that we all are different people.

My dad taught me to take care of the environment and never to litter. I love that about him. My best memory is when he took me for a walk through a small forest where someone had littered empty cigarette packets all over the path. We picked up all of them and put them in a bin bag. That’s my dad in a nutshell.
Favourite pub in London: I don’t really go to pubs so don’t have a favourite. So I chose a cafe instead. Homemade on Barry Road in East Dulwich has the friendliest staff and the best food and coffee ever. Its not over-priced either which I really like. Just a nice place to visit.

Lopning som alternativ terapi

Jag sprang 7 kilometer efter jobbet idag, inte speciellt langt men jag har inte sprungit pa nagra veckor sa jag tar det lite lugnt nu i borjan. Nar jag var klar kande jag mig lyckligast i varlden, ringde Reuben och kande mig sadar otroligt lojligt tacksam for allt jag har i mitt liv. Lopning och traning i allmanhet borde finnas som en alternativ terapi, och tydligen finns de lakare i Sverige som har borjat rekommendera okad traning i stallet for anti-depressiva till sina patienter, om de tycker att det ar lampligt. Jag tycker det ar en jattebra ide!

image
Moi efter 7 kilometer