Jag och mina extra-systrar

Dessa donnor spenderade jag min fredagskväll med. Angelika och Ida bodde jag tillsammans med från våren 2006 till hösten 2010, vi är som systrar och vet nog det mesta om varandra. Tyvärr ses vi inte lika ofta nu som vi brukade göra, de bor i norra London och jag i södra, men när vi ses är det alltid som vanligt. Fotot är från när vi bodde i Isington, just den här kvällen tror jag vi var på väg ut och för att dansa. Den här gången när vi träffades lagade vi pizza hemma hos Ida i Camden i stället.

Det är fint att ha vänner som bara accepterar en som man är. Och det känner jag att jag har, inga kruseduller eller höga krav. Jag önskar bara att vi kunde bo lite närmare varandra.

Bath

Idag har jag och Reuben kört hela vägen till södra Wales och sedan hem igen för att hämta ett elektroniskt piano R köpt på Ebay. På vägen hem stannade vi i Bath och jag blev lite smått förälskad. Vilken fantastisk stad! Det är sällan jag förälskar mig i andra städer i England, men Bath var helt underbart. Tyvärr hade vi inte så mycket tid att spendera där men vi hann med att se Bath Abbey där en stor orkester övade för en kosert. Underbart vackert var det!

Undrar hur länge den där flaggan har hängit där….

Jag blev helt fascinerad av diriginten – han var helt fantasitsk, eller det verkade som att han var det i alla fall! Jag kunde stått och tittat på hur han jobbade hur länge som helst.

Testing testing

Tack käre läsare för alla era kommentarer till mitt inlägg om mat, det är kul att få så många olika svar och tips!

Jag kom fram till att börja testa mig fram med mina matvanor och försöka komma fram till vad som fungerar för mig. För mig personligen fungerar inte speciella dieter med förbud då jag har  lite av en obsessive mind  då förbud endast skapar cravings och cravings skapar ångest…så för att hålla mig själv på gott humör så skippar vi det.

Min chef sa till mig att han får samma slags hunger som jag beskrev när han inte fått i sig tillräcklig med kolhydrater, så jag testade det igår och idag. Jag åt mer kolhydrater till frukost än vanligt, och till lunch och sedan även till middag….och jag känner en enorm skillnad. Jag är inte dödshungrig och den där känslan av att något äter upp mig inifrån har försvunnit (när jag är hungrig så känns det hela vägen upp till nyckelbenen).

Och så tänkte jag efter. Jag springer flera mil varje vecka. Cyklar tvärs över London. Tränar British Military Fitness. Klart jag behöver kolhydrater,   Artikeln Carbs glorious Carbs  förklarar varför vi som springer mycket behöver kolhydrater och vad för slags kolhydrater som är bra. Men, samtidigt är det en hel del carbs som jag inte kan äta pga gluten-intolerans vilket gör det lite svårare, och säkerligen varför jag lätt äter för lite.

Jag ska testa att äta mer fett också, jag äter fet yoghurt och nötter redan men det där med avokado låter också väldigt smarrigt!

Om att gifta sig

Jag råkade hamna på olika bloggar där de diskuterar bröllopsklänningar och annat bröllopsrelaterat, och längtade helt plötsligt tillbaka till den där dagen den 25e juni då jag gifte mig med min älskade.

Att gifta mig var aldrig något jag hade drömt eller fantiserat om, och jag tyckte själva planeringen var rätt jobbig och hade faktiskt rätt mycket ångest kring det hela. Det är ju ett stort beslut man tar, och jag funderade en hel del kring det beslutet. Jag tyckte att det var jobbigt att läsa om tjejer i samma situation som verkade känna en fullständig lycka för att han äntligen hade friat, och att hon äntligen skulle få gifta sig med sin drömprins. Själv tyckte jag att det var kul och spännande,  men också väldigt väldigt jobbigt. Jag är en ängslig person som oroar mig mycket, och självklart oroade jag mig även för allt kring bröllopet och vad ett äktenskap faktiskt innebär.

Ångesten släppte nog cirka en månad innan bröllopet, och jag var nog en rätt lugn brud mestadels av tiden förutom att jag bröt ihop och storbölade två kvällar innan. Men det handlade mest om att jag tyckte att det var så otroligt jobbigt med alla gästerna som kom från England, jag kände mig ansvarig för att de skulle ha roligt och trivas, samtidigt som att jag var superstressad för allt.

På själva dagen kändes allt superbra. Och jag kan  såhär i efterhand säga att det var en utav de absolut bästa dagarna i mitt liv. Att gifta sig var otroligt roligt, och att få dela en sådan speciell dag med alla som man älskar är så otroligt fint.  Och att vara gift funkar också väldigt bra, mestadels av tiden, än så länge i alla fall!

Foto: Johanna Lundholm

The ongoing hunger

Jag tränar ganska mycket just nu och det är så himla skönt, det ger mig endorfinkickar och extra energi och utan det skulle jag nog lätt bli ganska deppig. Men det finns ett problem med denna träning, och det är att jag blir så sablans hungrig.

Jag har rätt snabb matsmältning och när jag tränar som jag gör nu verkar den bli ännu snabbare vilket gör att jag måste äta mycket och ofta för att slippa gå runt och bli hungrig. Just nu äter jag sex gånger om dagen, och ändå vaknar jag upp tidigt på morgonen, oftast vid 3 – 4 tiden, så hungrig att jag inte kan somna om.  Jag märker att jag blir hungrig väldigt snabbt efter varje måltid, nästan oberoende av vad jag har ätit. Jag tycker jag äter ganska hälsosamt och försöker tänka på mat som energikälla som jag behöver, men det är väl något jag saknar om jag är så hungrig att det känns i hela kroppen? En annan sak är att jag äter otroligt långsamt , och tar pauser, vilket är något mina vänner retar mig för. Men jag har alltid ätit långsamt, det kommer nog från att ha varit otroligt kräsen som barn och petat i maten för länge. Att äta fort känns obekvämt, men när man äter så långsamt som jag gör blir det rätt tråkigt till slut vilket gör att jag oftast äter ganska små portioner.

Är det någon som har något tips på mat som mättar, länge? Jag är försiktig med veteprodukter eftersom jag är en smula intolerant, så kan  inte äta för mycket pasta eller couscous. Jag tror jag behöver mer kolhydrater men sådana som man inte får ont i magen av….

Tips?

Det nya efternamnet

Jag vet inte hur det är för er, men jag har lite svårt för det där med att vänja mig vid mitt nya efternamn. Ni vet, det efternamn jag bytte till när jag gifte mig i i somras…

Jag känner mig ju fortfarande som en Westin, inte som en Scratton. Och definitivt inte som Mrs Scratton.

Men det som irriterar mig mest är att jag fortfarande måste stava mitt efternamn för alla som ber om det.

‘Sofia, with F, NOT P-H. Sofia’

‘Surname? ‘

‘Scratton. S-C-R-A-T-T-O-N. No not Stratton. SCRATTON.’

Ungefär så låter det varenda gång. Tänk vad skönt det skulle vara om man bara kunde säga sitt namn och inte behöva upprepa sig och bokstavera varje gång! Jag hade ju hoppats på när jag bytte till ett engelskt efternamn att det skulle  bli lättare. Men nej, så kul skulle vi inte ha det…..

Tung dag

Hade världens mardröm i natt och kände mig rätt ledsen när jag vaknade. Cyklade till jobbet och märkte att det har blivit mycket kallare, dags att börja använda cykelhandskarna igen. Kom till jobbet, skev en review, förberedde en workshop. Eftermiddagen ledde jag två terapigrupper och sen sista var otroligt ledsam och tung. Nu sitter jag i soffan och känner  mig förkyld och ska nog dricka varm choklad i stället för att gå ut och springa som planerat. Hollywood-fruar känns också rätt välbehövligt, och i morgon hoppas jag att saker och ting känns lite lättare.

 

Bekännelsen

Okej då, jag ljög i mitt senaste inlägg om prestationsångest. Jag vill visst prestera på mitt jobb, har kanske inte sådär jättemycket ångest över det hela, mest nerver. Det jag menade var väl mer att jag inte orkar klättra och varken lust eller ork att få en superkarriär som involverar stress och superlånga arbetsdagar…

Men, jag vill vara den perfekta terapeuten. Den som kan hantera allt och alla och dessutom hjälpa på något sätt. Det kan nog bli lite svårt. Det bästa är nog att se sina begränsningar, att för sin egen skull och andras lära sig säga nej och ‘tror inte jag klarar av det här’

Annars är jag mest sugen på choklad, speciellt chokladbollar. Jag har ägnat dagen till att träffa min supervisor, hämta en kompis på sjukhuset, fikat med samma kompis, lagat mat och förbannat mig över traditioner. Nu så, in i terapiböckerna…jag ska försöka klura ut hur man hanterar ilskna människor, ni vet sådana dära med alla taggar utåt?