God förmiddag!
Jag spenderade morgonen och förmiddagen med att titta på Efter Tio som handlade om prestationsångest….tyckte gästerna hade en hel del saker att säga samt KBT-terapeuten. Det är intressant att ha en sån tjej som Isabella Löwengrip med i programmet som presterar så otroligt mycket och skriver mycket om hur man kan prestera mera (powernaps, 2-timmars arbetspass etcetra) och jag skulle riktigt älska att ha en person som henne i en terapigrupp för att se vad för slags känslor det egentligen handlar om….jag säger inte att det är något fel i det hon gör, men undrar ibland varför hon visar upp ett sånt behov av att vara ‘super woman’.
Det fick mig också att tänka på min egen prestationsångest, jag har inte längre någon karriärs-ångest då jag har kommit underfund med att jag helt enkelt inte bryr mig tillräcklig mycket om karriär för att orka stressa och pressa mig själv. Däremot har jag ett stort behov att vara omtyckt av andra människor då det på något sätt hänger ihop med den jag är, jag får ofta höra att jag är så ‘snäll’ och det har väl kanske blivit något som jag vill leva upp till. Men jag är mycket bättre än vad jag brukade vara, från att ha varit en complete doormat så kan jag vara lite mer ärlig nu om vad jag tycker, och är inte lika rädd att göra människor besvikna eller ledsna. Men jag, precis som alla andra människor, har en lång väg att gå och min utveckling är en process – jag kommer nog aldrig att vara ‘färdig’. Det som är bra i allt det här, är att jag har slutat känna ett behov av att bli omtyckt av allt och alla, och har nu endast människor i mitt liv som jag mår bra av, och som förhoppningsvis mår bra av mig. Och det är en stor skillnad…
Har ni prestationsångest? Vad handlar den om?
