Om att prestera

God förmiddag!

Jag spenderade morgonen och förmiddagen med att titta på Efter Tio som handlade om prestationsångest….tyckte gästerna hade en hel del saker att säga samt KBT-terapeuten. Det är intressant att ha en sån tjej som Isabella Löwengrip med i programmet som presterar så otroligt mycket och skriver mycket om hur man kan prestera mera (powernaps, 2-timmars arbetspass etcetra) och jag skulle riktigt älska att ha en person som henne i en terapigrupp för att se vad för slags känslor det egentligen handlar om….jag säger inte att det är något fel i det hon gör, men undrar ibland varför hon visar upp ett sånt behov av att vara ‘super woman’.

Det fick mig också att tänka på min egen prestationsångest, jag har inte längre någon karriärs-ångest då jag har kommit underfund med att jag helt enkelt inte bryr mig tillräcklig mycket om karriär för att orka stressa och pressa mig själv. Däremot har jag ett stort behov att vara omtyckt av andra människor då det på något sätt hänger ihop med den jag är, jag får ofta höra att jag är så ‘snäll’ och det har väl kanske blivit något som jag vill leva upp till. Men jag är mycket bättre än vad jag brukade vara, från att ha varit en complete doormat så kan jag vara lite mer ärlig nu om vad jag tycker, och är inte lika rädd att göra människor besvikna eller ledsna. Men jag, precis som alla andra människor, har en lång väg att gå och min utveckling är en process – jag kommer nog aldrig att vara ‘färdig’. Det som är bra i allt det här, är att jag har slutat känna ett behov av att bli omtyckt av allt och alla, och har nu endast människor i mitt liv som jag mår bra av, och som förhoppningsvis mår bra av mig. Och det är en stor skillnad…

Har ni prestationsångest? Vad handlar den om?

Lite knasig men alldeles, alldeles underbar

Det roligaste med Reuben är att han gör otroligt knäppa och roliga saker, utan att veta om det själv. Han bryr sig så lite om vad omgivningen tycker och tänker att det nästan blir komiskt ibland.

Som till exempel när han satte på ett klistermärke på ena solglasögon-glaset när vi var och åt lunch eftersom han hade migrän och behövde en ‘eye-patch’.

Eller som i morse när han frös och gick runt i min superrosa morgonrock i fleece och sa ‘What, it’s comfy – I might get one for myself!’.

Och har jag berättat första gången när han träffade min bästa kompis pojkvän och gick och la sig och sov vid ett träd i Richmond Park?

Ibland kan det vara lite irriterande, men oftast är det bara skönt. Han bryr sig inte om att imponera på människor med ytliga saker, är alltid väldigt rak med vad han tycker och tänker och ja, ställer inte till det liksom. Men samtidigt väldigt artig, på det där engelska sättet ni vet? Om jag skulle försöka förklara hur han är, så tänk er Hugh Grant i Notting Hill filmen – pratar precis på samma sätt, lite smått ‘emotionally supressed’ och  gör knäppa saker (kommer ni ihåg scenen från NH när de är på bio’)…

Och det bästa med det hela är ju att det blir väldigt roligt för mig att leva ihop med honom! Ja, förutom när han envisas om att vi ska ha stora mattor överallt i vår lilla lägenhet…

Parkliv

Jag kom precis hem efter lunch med Cara på Southbank samt fika med Emely i Green Park följt av en promenad genom St James’s Park. Solen skiner fortfarande och jackan behövde jag knappt använda. En otroligt vacker höstdag!


Green Park

View from St James’s Park


Finaste Emely


Och så jag!

Träningslyckan

I strålande sol och under blå himmel tränade jag BMF en timma nu på morgonen. Och jag känner mig så förbaskat lycklig efteråt, att träna utomhus i grupp där man blir  motiverad och på-hejad  måste vara något utav det bästa som finns. Orka gym liksom när det finns parker med solsken, frisk luft och trevligaste människorna! (Och säkerligen regn och snö senare i år!)

Sen, croissanter från Dulwich Village och frukost med R. Nu ska jag ta en dusch och sedan ta tunnelbanan in till Southbank där det blir lunch och fika med finaste kompisarna!

Ha en fin lördag kära läsare!

Säng-litteratur

image

Klockan är halv elva och jag har redan gått och lagt mig! Ska upp tidigt och träna BMF i morgon. Med mig till sängen tog jag en bok om Love Addiction, lämpligt va? Nej, det är inte direkt för mig själv men jag är intresserad av att lära mig mer om det då vi pratar mycket om det på jobbet. Har ni några tankar om love/sex-addiction? Visste ni att det till och med finns något som kallas love anorexic? Jaja, som ni märker har R tröttnat på mitt terapi-snack så då får ni läsare lida i stället…

Over and out, godnatt!

It’s a beautiful day

Både R och jag är hemma idag och det är en otroligt vacker dag i London. Strålande solsken, blå himmel och ungefär 18 grader. Denna höst är ju helt otrolig!
Jag ska baka cupcakes tänkte jag, mest för att det är kul, och jag känner mig rätt tillfreds med livet. Det är  så skönt, tänk om man alltid kunde känna sig såhär?

Chocolate café

image

Bara för att jag vill ta bort Peckhams ghetto-rykte lite mer tänkte jag berätta för er vad jag idag hittade när jag gick hem från jobbet. Ett choklad-kafé! Här kan man inte bara äta och dricka choklad, utan också lära sig göra choklad, lära sig måla med choklad och gå på taster-sessions….mmmmm….
Nästa vecka drar jag med mina kollegor dit på en varm choklad tror jag!

Vi gör något viktigt

Den här veckan älskar jag mitt jobb. Förra veckan var tuff, den här veckan har varit så mycket bättre.

Jag har tagit hand om mediationen varje morgon, och nej, jag sitter inte i en buddha-position utan det enda jag gör är att spela lugn musik och använda mig av ett ‘meditation script’ där jag läser instruktioner högt, mestadels om andning och fokus. Och i morse när jag gjorde det kände jag en sådan stor tacksamhet till mitt arbete, att jag får chansen att vara med om något så underbart. Många utav de människor jag jobbar med har aldrig fått en chans, deras livshistorier är så tragiska att jag ibland inte förstår hur de har överlevt. Men så sitter de framför mig, i en ring med slutna ögon och försöker finna något slags lugn. Och det som slog mig idag var hur vackert det är, att jag får vara med och ge dem en chans. En chans att känna sig trygga och uppskattade. En chans att känna sig cared for. Att för första gången känna att de har en röst, och någon som lyssnar

Oj så sentimentalt det blev. Men jag kan inte förklara det på något annat sätt!

Dagens

Idag har jag hasat runt på armbågarna i en mörk park under två människor som stod i armhävnings-ställning, om ni förstår vad jag menar. Jag har gjort hemska burpees och burit en människa genom parken.

Konstiga saker man betalar pengar för, men gud så roligt det där! Om det är något jag är totalt besatt utav just nu så är det British Military Fitness. Jag älskar det, alla är så vänliga och snälla och det är kul att träffa nya människor som bor i samma område som jag. Ibland är London alldeles för stort när man vill ta en spontan-fika, och det skulle vara skönt att ha fler vänner som bodde i närheten.

Annars har jag mest jobbat, och den här veckan känns otroligt mycket bättre än förra. Jag känner mig tillfreds och inspirerad. Gud så skönt. Nu är det sovdags….

Swedish lessons in our kitchen

Reuben: ‘Noggrann’, what does that mean?

Jag: ‘Ehhh, ehh…like perfectionist but not really? Oh I am so bad at translating, ehh, it means…eeh…when work is done properly…ehhh..you know…PRECISE?’

Reuben: You are so bad at translating. I could have worked that out quicker than you. I’m almost starting to doubt that you are Swedish!’.

Jag (ryter):’ Try to be bi-lingual yourself and you will see how difficult it is!’

Någon annan som tycker det är svårt att översätta och har en significant other som inte fattar hur det är att vara två-språkig?