Frågesport

Linnea skickade en kul liten frågesport till mig. Jag har varit seg att svara och fick dåligt samvete (bloggen har för mycket makt i mitt liv) so here we go!

Varför började du blogga?

Jag har bloggat på flera ställen, jag började blogga i Februari 2006 då jag som nu, mest skrev strunt med diverse bakisångest-inlägg. År 2006 – 2007 var en hemskt tid! Sedan bloggade jag om på Mission Sparkle där jag lekte hobby-psykolog och uppmuntrade mina blogg-läsare att tänka positivt hela jävla tiden . Sen blev jag själv diagnoserad med PTSD vilket fick mig att tänka om, och därför startade jag den här bloggen där tanken är att jag ska vara lite ärligare, med mig själv och er andra.

Vilka bloggar följer du?

Mest utlandsbloggar faktiskt. Jag har märkt hur nästan alla bloggare jag följer lever tillsammans med en man, och ofta engelsmän eller män som inte är från Sverige.

Favoritfilm?

Gud jag är så otroligt tråkig när det gäller filmer. Det bästa sättet att få mig att somna är att sätta mig framför en film. Men jag har några som jag gillar och minns, men den enda jag kan tänka på nu är Girl Interrupted. Annars tycker jag om det mesta som är engelskt och romantiskt. Jag ÄLSKAR romantiska filmer. Och om det finns hästar med i filmen blir jag ännu gladare. Och rosor och vackra vyer och sånt….

Vilka länder drömmer du om att besöka?

Jag vill åka till sydost-Asien och bada i kristallklart vatten, äta god mat och sova i en bungalow på stranden. Och jag vill jättegärna tillbaka till USA. Annars trivs jag rätt bra i Europa, tycker liksom de där långa flygresorna är lite sådär….

Mina fem bloggrosor går till:

Duktiga Tjejen – för att hon är tuff och skriver en anonym blogg.

Jenny – för att hon är en rolig tjej!

Sarah – för att hon skriver så ärligt.

Johanna – för att hon alltid har så fina foton!

Charlotta – för att hon lever mitt ‘alternativa liv’ och är en jättehärlig tjej!

A nice cup of coffee

Min nya mjölkskummare är som en ny leksak, jag älskar att exprimentera med kaffe och försöker få det perfekta skummet. I morse gjorde jag en cappuccino, visst är den fin?
Annars har jag såhär på förmiddagen hunnit med en fika med min finaste granne också, det blev äppelkaka klockan 9.30 på morgonen. En väldigt mysig start på veckan!

And I give you…

image

Jennys och Sofias BEN efter BMF i Hyde Park idag. Jenny var trött efter träningen och ville lägga sig ner, jag var hög på endorfiner och ville springa ett varv eller tio. Skittråkigt foto, jag vet, men det är endast för att visa våra leriga ben. Man känner sig så himla hardcore när man kravlar runt i lera. Men vet ni vad, jag hamnade med de gröna idag och var tvungen och göra precis samma övningar som dem. Aj aj aj!

Med Emely i Clapham

Jag och finaste Emely möttes upp i Clapham i eftermiddags för en fika (eller två). Clapham är vår nya mötesplats då vi inte orkar åka in till stan då det ligger halvägs mellan oss båda.

image

Första fikastoppet blev Costa. Där fick jag fina stjärnor på min cappucino, tjusigt va?

image

Här är hon – min finaste Emsy!

image

Och så jag…det ser ut som att jag sitter och ber. Men det gör jag inte, utan jag är nog rätt van att hålla mina händer så här. Men när jag tänker efter så kanske jag ber ändå, typ ‘Käre gud gör så att Emely inte flyttar hem till Sverige nästa år!’.

Nu ska jag kurera min onda hals genom att dricka massvis med citron och ingefära-dryck, jag får nämligen INTE bli sjuk. I morgon ska jag och Jenny träna BMF i Hyde Park, och det är första gången för henne. Gud så kul det ska bli! Alltid härligt när man kan dela sin besatthet med någon annan…

Skamsen


Jag fick en kommentar på inlägget om tröjan som fick mig att tänka om, och jag kom på mig själv hur oerhört otacksam jag lät. Reuben är världens finaste, snällaste, omtänksammaste människan jag någonsin har träffat. Och jag är feg och tycker fortfarande det är svårt att låta honom komma nära mitt hjärta, jag tror alltid det finns någon baktanke med det hela. Det ska det bli ändring på. Därför gick jag och köpte choklad åt min man och ska nu kura ihop mig med honom på soffan….

Fredag

Det är fredag eftermiddag och jag sitter framför brasan i vardagsrummet och gör mest ingenting. Jag har varit med Astrid till vetrinären och fått reda på att hon har urinvägsinfektion. Jag har pratat med världens bästa bror vars hjärta har blivit lagat på Sahlgrenska. Det är rätt skönt här framför brasan, det enda som saknas nu är en butler som ger mig mat och varm choklad och liksom fixar allt som jag inte orkar göra just nu. Dear Mr Butler, where are you?

Som Lund

image

Jag satt och frös i soffan i morse när Reuben kom in och sa ‘I was going to wait until christmas, but it’s impossible to now when I see you cold like this. I bought something for you, a christmas-present…well, I guess I will have to get you something else for christmas instead’.

Och tadaaaaaa, ser ni vad jag fick? Jo en likadan tröja som Sara Lund har på sig i The Killing. Reuben var mer exalterad än jag, då han blev lite nörd-kär i Sara Lund. Tröjan är varm och skön, men kliar lite. Han betalade över £200 för den, och det tycker jag kanske inte att den är värd, kanske han vill att jag ska bli lite mer som Lund?

I bakgrunden ser ni vår stökiga hall. Reuben är fruktansvärt dålig på att ta kort, han fattar inte att jag inte vill visa upp vår stökiga hall på bloggen. Nåja, I give to you – the reality, ett osminkat jag och den stickade Sara Lund-tröjan. Direktimporterad från Danmark.

Om att arbeta

Hur känner ni för era arbeten? Gör ni det ni vill göra? Tycker ni om det ni arbetar med? Drömmer ni i hemlighet om att göra något helt annat?

Mitt arbete som är så lyxigt att jag endast behöver gå dit tre dagar i veckan har gjort mig dödstrött denna vecka. Jag känner att jag inte har rätt att klaga, men nu måste jag ventilera.
Det jag arbetar med är otroligt intressant men ibland undrar jag verkligen hur bra det egentligen är för mig. Som jag sagt förut, jag tycker det är lite konstigt val jag gjort, att dag ut och dag in vara den människa som lyssnar på all den smärta som finns i den här världen. Det är som att träffa människor som upplevt lika mycket trauma som ‘Pojken som kallades Det’, over and over again. Jag blir arg, ledsen och förbannad när jag hör om allt de har upplevt. Min empati är så stor för dessa människor, kanske lite för stor. Kanske är det endast de där känslokalla terapeuterna man hör talas om som överlever. Kanske jag borde göra något helt annorlunda, typ, tja inte vet jag? Lite svårt att tänka om nu när jag varit så inställd att jobba med just detta i typ tio års tid. Nu ska jag ladda batterierna, i morgon är jag ledig. Och då blir det till att baka cupcakes eller något, skapa kontraster ni vet.

Midweek update

image

Så här glammig är jag mitt i veckan. Efter att ha tränat i en lite smått lerig park i kväll övertalade jag Reuben att ta kort på mig med mobilen då jag ville visa hur lerig jag blivit, men leran över mina ben och händer syns tyvärr inte. Nu blev ni besvikna va? Icke? Nej, jag förstår det..

Annars då? Inte så mycket, jag har jobbat och haft besök av fina Johanna. Jag har funderat över hur många terpeuter klarar av sitt jobb utan att bli utbrända, och jag har pratat med min bror vars förra hjärt-operation blev framflyttad tills i morgon. Jag har läst era kommtentarer och blivit varm om hjärtat och kännt att det är så fint att ni lämnar avtryck här inne hos mig. Fortsätt med det, även om jag vissa dagar inte har tid eller energi att svara på en gång!