Smygreklam

Kära läsare, ni vet ju hur jag har beklagat mig över hur mycket Reuben jobbat denna höst? Nu är det färdigjobbat. Han kommer att ha hela julhelgen ledig, och hela nästa vecka. Det känns helt SJUKT och nästan konstigt då han har haft typ fyra olika projekt utöver hans frilans heltidsjobb som han gör på dagtid hela hösten. Nu är allting klart, och han har ‘bara’ ett konsultjobb som han kommer att vara på under normala arbetstider, måndag-fredag. Han kommer alltså inte behöva jobba helger eller till midnatt längre, i alla fall tills han blir bombarderad med extra-jobb igen. But for now – I have my husband back!

Så det som har varit den största andledningen till att Reuben har varit en asocial tråkmåns hela hösten är en ny version av Solitaire (Patiens) som han har byggt för Android-telefoner. Han har inte byggt den för någon klient eller företag utan mest för att han tyckte de flesta Solitaire-spel för Android inte var särskilt bra, och bestämde sig därför att försökta göra något mycket bättre. Självklart hoppas vi båda två att efter allt slit och hårt jobb kommer att löna sig. Så kära läsare, om ni har en Android smartphone – ladda ner Reubens Solitaire-spel. Jag älskar det, spelar det ofta på tunnelbanan och hemma i soffan. Och glöm inte att ge det några stjärnor i ‘rating system’, om ni tycker det är värt det. 🙂

Ni laddar ner spelet här.

Soon Sweden, soon!

Jag råkade visst boka två flygbiljetter till Stockholm i morse. Mamma la ut en bild på deras julgran på FB i förrgår vilket inte lättade min Sverige-längtan som jag känt nu i några dagar. Jag kände verkligen att jag ville vara där….så på onsdag tar vi flyget till Arlanda och stannar i till nyårsdagen. Jag har saknat mina föräldrar, deras hus och allt som hör till. Gud så skönt det ska bli!

Men först ska jag fira julen i London, i morgon deltar kören i svensk julkonsert på Wigmore Hall och efter det ska jag bara slappa, äta choklad och göra så lite som möjligt!

Jag och kära mor julafton 2009 när de kom till London oh firade jul med mig här.

Proud

image

Ibland när jobbet är tufft och man inte känner att man kommer någon vart undrar man vad man håller på med. Varför man väljer att jobba med det man gör.
Men så ibland som idag och igår när min klient pratar om hur hon börjar förändras, och hur hon för första gången i hela hennes liv börjar känna att det är okej att säga nej, det är då jag förstår att det jag och mina kollegor gör tillsammans med våra klienter är viktigt.Att säga nej kanske inte låter som något svårt, men för min klient känns det lika läskigt som att hoppa från ett flygplan (om man nu tycker det är läskigt?).

Och om jag frågar mig själv den klassiska terapeut-frågar: How do you feel about this?

Stolt. Stolt över min klient och tacksam för mitt jobb och det vi gör.

Scener ur vår vardag

Han: Mum….I am desperate for the loo……….I am just going to pass you on to Sofia for a couple of minutes!’

Jag – viftar med armarna, mimar NOOOOOO……….

Han – ger mig telefonen ändå.

Sen satt jag där, lyssnades på svärmor i flera minuter medans hon pratade osammanhängande om saker som jag inte var speciellt ivrig på att lyssna på just då. Det är ju mitt jobb, just det, att lyssna på människor hela dagarna vilket gör att jag efter jobbet inte vill lyssna på något djupare samtal än typ Hollowood-fruarna. Orkar inte med prat om känslor eller codependency. Problemet med mig är att jag är för artig. Och problemet med Reuben är att han inte fattar att han inte får slänga sin mamma på mig utan förvarning!

Getting ready for Christmas?

Jag har inte gjort någonting för julen, inte bakat eller lagat någon speciell mat. Inte köpt något julkort, och knappt ätit några lussebullar. I am kind of opting out of christmas. Det får man nog göra tills den dagen man har barn, eller? Kanske till och med då?

Nåja, lite julfirande kommer vi att ha. I morgon ska vi ha våran julmiddag med jobbet, det blir indisk mat i SE15, Peckham (saaaaf London innit) på Ganapati. Tydligen vunnit pris för bästa indiska restaurangen i London. Vi får se, I will give my review later.

En annan sak. Mitt jobb är ju som ni vet, inte det mest välbetalda, MEN vi fick ändå en väldigt fin julklapp, nämligen £125 i presentkort på Marks and Spencers! Det tyckte jag var väldigt generös av en liten välgörenhetsorganisation att ge till alla sina anställda. Plus att vi har fått en massa fina julkort från våra fina klienter som håller sig friska och gör framsteg, då blir man alldeles varm i hjärtat.

 

Lazy

Jag har blivit världens slöaste människa. Jag är SÅ trött och seg. Orkar inte göra någonting. Har mest slöat i soffan med Elsa hela helgen…

Men nu måste jag masa mig iväg in till stan. Ska träffa Helene, handla på Scandi Kitchen och se om jag hittar några julklappar. Måste bara dricka en kaffe till…

Fem saker ni inte vet om mig (hoppas jag)

Brysselkakan och Marie har utmanat mig att berätta fem saker om mig själv som ni inte vet. Så jag har tänkt till och fundrat över vad det är ni egentligen inte vet om mig, massor antar jag men det känns inte som det.

Jag får allvarliga  problem om jag inte har hudkräm hemma för att smörja in mig med. Det kliar överallt och det gör mig tokig. Reuben tror att det är psyologiskt och att jag inbillar mig, det tror inte jag. Hudkräm är livsnödvändigt.

Jag är otroligt förvirrad. Alltså allmänt disträ, har huvudet uppe i molnen – lever i en drömvärld för det mesta. Kan nog vara lite irriterande. Reuben kallar det för ‘loofyness’ och tror att vi har en ‘loofyness-gene’ i min släkt. Min mamma är likadann. Men hon tycker nog att jag är värre.

Jag äter jättelångsamt och tar pauser mellan tuggorna. Detta är inte något jag gör medvetet, jag tror det kommer från att ha varit jättepetig i maten som barn, och beteendet att äta långsamt sitter fortfarande i. Om jag äter för snabbt känns det som att jag inte får någon luft. Typ.

Jag är fascinerad  utav flygplan. Kan ibland sitta och titta på landningar och take-offs på You Tube. Nördigt värre.

Jag älskar att sova på soffan på kvällarna. Mina kompisar brukade alltid skämta om det, att nu har ‘Nu har Soffan somnat på soffan’…ja, de kallar mig ibland för ‘Soffan’. Det får ni INTE göra. Hemskt smeknamn! 🙂

Det var allt.Jag utmanar följande personer…

Charlotta , Jenny , Paris-Lisa och  Sarah!

Klagosången

Igår fick jag reda på att de som kör Londons tunnelbana tjänar ungefär dubbelt så mycket som jag. Det gjorde mig måttligt irriterad. Jag vet att tunnebane-chafför inte är ett roligt jobb, det är långa timmar och gräsliga miljöer. Men ändå. Här sitter jag med min femåriga utbildning och ett som in i helvete stort CSN-lån. Det känns lite orättvist. Och om jag inte hade Reuben skulle jag inte ha råd att ha det jobbet jag har nu, och jag är väldigt tacksam att vår ekonomi ändå är rätt bra på grund av att han drar in så in i helvete mycket mer än mig.

Jaja…my day will come, I hope. Tills dess biter jag ihop och påminner mig själv om att mitt första terapeut-jobb är världens bästa erfarenhet, och att det där med pengar faktiskt inte är så viktigt. Hrm.