Hej på er!

Jag har inte mått så bra i veckan. Och då blir bloggen lite tyst. Inte för att jag inte vet vad jag ska skriva, utan snarare hur jag ska skriva det jag vill få ut. Jag vill inte vara för gnällig, för självutlämnande, för deprimerad. Jag vill inte att ni ska tro att jag skriver det för att jag tycker synd om mig själv. Fattar ni?

Jobbet påverkar mig mer än vad jag trodde att det skulle göra. Vet inte om det är för tungt för mig. Fattar åter igen varför jag inte arbetar med något lättare. Varför väljer jag att arbeta med destuktiviteten själv? Jag vet inte hur jag skapar distans till det. Vet inte, kan inte, fattar inte hur andra människor gör det.

Helgen har varit lite bättre. Igår hade jag och Reuben en slappardag, åt frukost, tog en promenad, åt tacos och choklad. Bokade ridning i Surrey till mig och Emely. Idag har jag tränat och ätit lunch med Jenny. Som ni ser på You Tube klippet mår jag bättre idag eftersom jag fnittrar som bara den!

6 tankar om “Hej på er!

  1. Ja, det måste vara riktigt svårt att separera jobbet från ditt liv. Är det inte väldigt lätt att man tar på sig sina kunders/patienters problem och gör dom till sina egna? Hoppas du löser det här o mår bättre snart!

  2. Jag tycker det ar helt OK att gnalla och tycka synd om sig sjalv – det ar ju din blogg! Skickar en kram och hoppas det blir battre! Sara xx

  3. Jag har ett jobb som mer eller mindre tar livet av mig med. Vi kanske skulle skapa någon liten peer supervision grupp där vi kan träffas engång i månaden eller så och prata om vad som händer i våra yrkesliv, förutom vår egen handledning via jobbet då. Du har väl även några fler ”terapi” svenska kompisar? Sånt här är ju ofta lite svårt att prata om med sina ”normala” kompisar eller partners haha. Jag kan iaf inte få någon i min umgängekrets att förstå hur en person med borderline som jag träffar via jobbet kan mer eller mindre knäcka mig!

  4. Oj, du måste ogilla min blogg starkt just nu, den är fylld av självömkan och klagan över hur jag mår! :/ Jag tycker dock att bloggen är till för just sån; mycket känslor och pepp från andra. Iallafall för mig… Så bring it on!

    Ps. Såg videon hos Jenny, kul att se! 🙂

  5. Men vad kul med ridning! Och att du ändå gör lite för att väga upp det där negativa.

    Jag kan ha helt fel nu, men ponera att du skulle arbeta på ett café. Skulle du inte sakna terapeutjobbet på något vis då? Okej, det var en ledande fråga. Men det kanske kan vara bra att tänka så. Om svaret är nej – byt. Eller jobba litegrann med något lättsamt och ta upp ditt eget företagande igen?

    Jag fattar att ditt jobb är skittufft, jag hade nog aldrig pallat, så jag beundrar dig för det du gör! Sedan måste man nog fundera på vad som är värt det. Om det bara, bara, bara är tungt kanske det blir för jobbigt. Hoppas du kommer på något smart så jobbet slipper ta knäcken på dig!

    Kram

    (Och du och Jenny alltså. Hihi. Jag försöker typ komma på vilka jobb som helst att göra i London, allt för att få åka dit igen… 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s