Livet som utlandssvensk

Jag läser en hel del bloggar som handlar om livet som utlandssvensk, det är väl med er som jag relaterar med mest , inte något konstigt efter att ha bott utomlands själv i snart tio år…

Men något som slår mig väldigt ofta är att jag otroligt sällan tänker på att jag är ‘utlandssvensk’ eller bor utomlands. Inte så konstigt kanske då England och London är väldigt mycket hemma för mig efter tio år, men på något sätt har det nästan alltid varit det, enda sedan jag flyttade hit. Men jag tror också, att England, och speciellt London är en lätt stad att vara utlandssvensk i. Inte för att jag har något annat att jämföra med, det är bara min egen teori…

Här i London bor det otroligt många svenskar vilket faktiskt hjälper. Bara i mitt område finns det ganska många svenskar, jag har en svensk granne, jag vet att det bor en annan svensk familj bara en gata bort, det går en svensk kille på min BMF-träning, här om dagen såg jag en pappa med sina två svenska barn gå hem genom parken.

Nästan alla mina kompisar är svenskar. Självklart har jag en del kompisar från England och andra länder, men de flesta är svenskar. Det är inte för att jag har sökt mig medvetet  (nästan tvärt om) till svenskar, utan det har mest bara blivit så. Men det jag kan säga är att ha så många svenska vänner som jag har gör det otroligt lätt att bo ‘utomlands’. När jag blir trött på knäppa engelska idéer kan jag bara prata av mig till någon utav mina kompisar. Vi träffas och gör allt det där man älskar med Sverige, går på Lucia, bakar, fikar, äter påskmat….och det är alltid mycket roligare att åka till IKEA med en svensk än vad det är med en engelsman. Tro mig!

Det är också väldigt  lätt att åka hem. London känns verkligen inte som att det ligger speciellt långt bort. Jag träffar inte mina föräldrar oftare än vad min bror gör eftersom han bor i Göteborg som tidsmässigt ligger lika långt bort som London gör från mina föräldrar.  Däremot tror jag inte att jag skulle gilla att bo på någon annan ort i Storbrittanien. London är ändå lite speciellt, det är en sådan metropol så att alla känner sig välkomna.

Det jag saknar mest med Sverige är familjen och standarden på husen. Det andra, not so much. Vilket känns lite konstigt. Det känns sorgligt att inte ha en större längtan till sitt hemland än vad jag har, men samtidigt otroligt skönt att kunna känna sig så hemma på en plats så som jag gör här i mitt London. Reuben är mer sugen på Sverige än vad jag är, han har tjatat lite om att prova på att bo där till sommaren men jag är för feg.  Men ja ibland kan Sverige kännas otroligt lockande. Speciellt när man tittar på Hemnet…..alla bor så fint! Men jag får komma ihåg att det där med yta har aldrig gjort mig glad, jag har provat och det fungerar aldrig…

Samtidigt vet jag med mig att om jag någonsin kommer få barn kommer jag nog tänka annorlunda. Livet med barn i London är nog inte lika lätt som livet utan. Men men – det tar vi då! Hur känner ni att livet som utlandssvensk är där ni bor? Lätt eller svårt? Både och?  Längtar ni hem eller är ni redan ‘hemma’?

14 tankar om “Livet som utlandssvensk

  1. Det är väl jättebra att du känner dig helt hemma i London! Klart det finns saker som du stör dig på, men det finns det var du än bor, tror jag! Inget är perfekt (och perfekt är tråkigt!). Tror du skulle anpassa dig ganska bra till att ha barn i London. Visst, att ha barn är jobbigare än att inte ha barn (no kidding! ;)) men man anpassar sig ändå! Sen är det klart skönt att kunna ha avlastning av mor- och farföräldrar ibland, vilket kan vara svårt om man inte bor i närheten, men då får man lita på kompisar istället! 🙂

  2. Jag har inte längtat hem på flera år (ok, på sommaren önskar jag ibland att det gick att kombinera utlands och Sverige liv. Det bästa som finns är att cykla och bada!). Precis som hos er så är min man mer sugen än jag. Och vi har barn, så det behöver inte ändras som alla
    Säger.

    Jag har däremot inga svenska vänner, och i Paris hade jag bara en under alla år. Jag söker mig inte alls till svenskar och de verkar intensiva sig till mig heller 😉 ibland har vi blivit ihop parade
    Med andra par där en är svensk och jag tycker det är så jobbigt. Föredrar att nån säger –
    Jag känner en tjej från Argentina, ni verkar ha så mycket gemensamt. Ska vi ta en fika alla tillsammans. Än att umgås med nån som råkar vara född i samma land. I Paris umgicks jag med fransyskor och här är det en blandad kompott.

    Efter 12 år och 3 länder så saknar jag faktiskt mer saker från Frankrike än Sverige. Bortsett från naturen på sommaren och barnomsorgen. That’s it!

    Vad långt det blev, ett ämne som berör tydligen…

    • Precis så känner jag också, på sommaren vill jag ha svenska sjöar och jordgubbar!
      Det där med svenska vänner, jag hade knappt några de fem första åren när jag bodde här, men sedan flyttade jag in i en flatshare där jag lärde känna svenska tjejer och vi blev heltighta. Om det inte vore för dem skulle jag nog säkert inte ha alls lika mkt svenskt umgänge! Men jag håller med, att bli ihoptutad med ngn bara pga de är svenskar är ju bara jobbigt! Behöver ju verkligen inte betyda att man har något gemensamt.

  3. Jag förstår att du trivs i London, du verkar så hemma där och ni bor i ett otroligt trevlig område! Jag tror att jag hade haft lättare i England om jag hade haft fler kompisar. Jag kände mig heller aldrig utländsk när vi bodde där, men jag kände mig ändå aldrig riktigt hemma. Vi var lite isolerade ute i Ascot tror jag.
    Hur som helst, nu kan ni ju få det bästa av båda världarna – semestra i Sverige på sommaren och njut av London resten av tiden 🙂 Kram

    • Jag tror det är lättare att känna sig lite smått isolerad om man bor på en liten ort. Speciellt om man är väldigt social av sig som du är! Och ja du har rätt, jag har det bästa av både Sverige och England! 🙂 Kram!

  4. Jag har bott i London i 20 år nu och jag känner mig verkligen hemma här, annars hade jag ju inte stannat kvar! jag umgås inte så mycket med svenskar längre men gjorde det mycket i början så majoriteten av de vi umgås med är från England och det trivs jag bra med! Handlar naturligtvis fortfarande svensk mat på Scandi Kitchen och Swedish affär! Jag har uppfostrat två barn här i London och har aldrig haft några problem med det, det är ju här mitt liv är nu! Jag tror att det är lätt att ha barn i en storstad när det alltid finns nåt kul att hitta på! Jag trivs oerhört bra med den engelska mentaliteten och vi lär nog aldrig flytta till Sverige, dessutom åker vi ”hem” ganska ofta så vi får vår dos av Sverige då! 🙂

  5. Kul att du skrev om just detta idag! För jag går omkring och funderar mycket på vår framtid just nu och vad jag egentligen vill… Visst saknar jag mycket från Sverige men Bryssel är nu, efter snart tre år, ”hemma” och jag inser att jag kommer sakna saker här när vi flyttar vidare. För vidare ska vi det är bara frågan om när. Från början var det tänkt redan i maj i år men det blir det inte och tur det för jag är inte redo för det än. Och sedan vet vi ju inte vart vi ska… det gör ju saken lite mer svårbearbetad för mig, tyvärr.
    Men hemma är där mina saker finns, där vi bor, och så löser sig nog resten med tiden.
    Jag har här i Bryssel fler svenska väninnor än jag hade när vi bodde i Sverige vilket ju underlättar när man inte jobbar och vill umgås med folk!
    Sedan tror jag också att London är lätt att bo i, skulle mer än gärna bo där ett tag och är mycket avis på en väninna som flyttar dit i sommar.

    • London är bra! Det enda som är svårt är att det är höga boendekostnader här (dock mkt billigare att gå ut och äta etc i jämf. med Sverige) , men det är ju de flesta storstäder i Euopa….
      Spännande att ni ska flytta ganska snart igen – det blir inte tillbaka till Sverige riktigt än alltså?

  6. Jag känner igen mig så väl i det du skriver! Jag har bott nästan fyra år i Tyskland och nu det senaste halvåret har jag insett att jag är mer hemma här än där jag växt upp.
    Jag mår bra här, har många vänner (mycket fler än i Sverige), även några personer som jag ser som min familj, jag tycker om min lägenhet och jag har en vardag på universitetet och även lite jobb ibland.
    Så jag längtar inte alls till Sverige. Jag känner några svenskar här men jag har faktiskt inget behov av att just känna svenskar. Och svensk mat/tidningar/tv etc. har jag inte heller något behov av längre (internet förståss), men de första åren saknade jag det jättemycket.

    Jag saknar min familj såklart. Om jag fick bestämma skulle de bo här allihop. De är för tillfället enda anledningen till att jag åker till Sverige då och då.
    Men nu är nu och om ett tag kanske jag tänker annorlunda. Men det är då, en annan tid.

    Ha det bra! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s