Den stora bloggdöden

Förlåt mina vänner. Jag har noll fantasi. Livet rullar på som vanligt, jag tränar, jobbar, skrattar, gråter och har det rätt bra. Det känns lite som att jag upprepar mig när jag försöker skriva något. Har tappat fantasin. Vad vill ni läsa om? Hjälp mig!

Annonser

Morning!

image

Godmorgon kära bloggvänner. Här sitter jag och panikskriver min appraisal som jag har lämnat till sista minuten. Igår somnade jag klockan nio på kvällen så jag känner mig pigg och utvilad. Det ska bli 23 grader här idag förresten. Vad sjutton ska man ha på sig i ett sådant väder? Sista minuten var det Ja, jag börjar jobba om….14 minuter?? Kanske dags att sluta blogga!

Lost the plot

Jag har gått över till den mörka sidan. Totally lost the plot. Blivit alldeles för anglofierad. Förlorat den lilla stilkänslan jag någonsin haft.

Det är ganska vanligt här i England, om man äger en cykel, att bara ställa den i hallen. Eller i sovrummet. Eller vardagsrummet. Man skulle aldrig få för sig att lämna den som man gör i Sverige, utanför lägenheten vid ytterporten för då skulle den bli stulen på sekunden. Man kan kanske ha den upplåst i trädgården om man har en sådan, men det beror om man vågar ta risken. Cykeltjuvar finns ju liksom överallt. Jag har haft min i vårat lilla förråd som vi har i vår trädgård, men det är jättebökigt när man ska använda den. Vi bor nämligen i ett viktorianskt hus som blivit ombyggt till två lägenheter. Vi bor på övre plan, och har en trappa ner till trädgården på baksidan, och en trappa ut till gatan på framsidan. Man kan alltså inte gå runt huset och komma från trädgården till gatan, så varje gång jag ska använda min cykel måste jag ner för trappan, ut till trädgården, hämta cykeln, ta cykeln upp för den smala och branta cykeln, rulla den genom lägenheten, och nerför den andra trappan och ut på gatan. Bökigt.

Så nu har jag gett upp. Jag ska göra som så många engelsmän gör. Jag ska hänga cykeln på väggen. I köket. Ovanför trappan. Min cykel är snygg som tur är så det kanske blir okej. Reuben tyckte att det var den bästa idén jag haft på länge. Vad tycker ni – cykel på väggen? Skulle ni?

Bild

När träningen handlar om så mycket mer

Helgen har bjudit på strålande solsken och jag har tränat både igår och idag. Jag ber om ursäkt om jag har hakat upp mig, det händer så lätt, men jag måste bara få säga det igen. Träningen gör mig så lycklig. Bästa antidepressiva medicinen jag någonsin tagit.

Och det handlar inte bara om att känna sig totalt levande i en park, att svettas och bli motiverad av sina träningskompisar och instruktörer. Det handlar om gemenskap, om samhörighet. Vi svettas ihop, hejar på varandra, tävlar mot varandra, motiverar varandra när man tror att man inte orkar. Sen gör vi väldigt ofta som vi gjorde idag, går och dricker kaffe och låter svetten torka in.

För övrigt har jag blivit påmind om igen att jag har en jäkligt svag överkropp. Kanske inte så konstigt då jag endast gjort konditionsträning i flera år. Men med lite leopard crawling lär det väl komma igång snart? (sånt vi gör på BMF – minus militärutstyrsel och allt skrik)

Greenwich Park

Eftersom alla tjatar lite om vädret och hur underbar våren är just nu tänkte jag inte vara sämre själv. När det är 20 grader och sol i London som det var idag så får man ta vara på dagen, och idag åkte jag och R till Greenwich Park som ligger en kvarts bilresa bort från där vi bor. Nära, om man tänker i London-avstånd.

Greenwich Park kan vara full av turister om man åker dit en helg, och så var det idag. Där ligger The Royal Observatory och man har fin utsikt över London om man står vid observatoriet.

Som tur var vet jag och Reuben hur man undviker turister och italienska skolklasser så vi spenderade större delen av eftermiddagen i The Royal Observatory Garden som ligger lite avsides, om man inte råkar hitta det så skulle man nog inte söka sig till det. Men där inne är det lugnt och fint – just as we like it.

image

Härligt väder

image

Det är varmt och soligt, jag dricker latte utomhus på favorit-kaféet och undviker den stökiga lägenheten hemma. Det är så stökigt….och i stort behov av att rensas. Men det är ju så tråkigt. Mycket mysigare att sitta här!

Oslagbart

Det är svårt att ta sig upp på morgonen när man har dessa två i sängen. En mjuk katt och en varm R. Varje morgon är det såhär, det är våran lilla morgonrutin – kramar i sängen med vår love-cat, katten som är så kärleksfull att man får för sig att hon aldrig har upplevt närhet förut.

Vårtecken för mig är….

… att höra hur grannen klipper gräsmattan

…ljusa kvällar

…fågelkvitter

…massvis med påskliljor i parken

…OCH EN FÖRBANNAD ASTMA!! I söndags när jag tränade blev jag yr och såg stjärnor, troligen på grund av syrebrist. I kväll fattade jag att det verkligen var astman som kommit tillbaka med all pollen i luften. Försökte  att springa en runda men fick sluta eftersom det kändes som att jag andades genom ett sugrör, eller snarare, ett förstoppat sugrör. Våren är härlig javisst, men andningssvårigheter är bara jobbigt och drygt. Blir till att damma av astmapumparna igen!

The sun is out!

Igår surade jag mest över att semestern var över, det regnade och var allmänt grått och tråkigt. Sedan kom Reuben hem med blommor och då blev jag mycket gladare . Idag skiner solen och jag lyssnar på Tori Amos (wow liksom, bra musik kan göra underverk!), och snart ska jag iväg till mitt första BMF-pass på två veckor och kommer säkert att dö….