Snart ett år

I morgon åker vi till Italien för att fira vår första bröllopsdag, och gud vad tiden har gått fort!

Jag låg och funderade på det där tidigt i morse, eller om det var igår natt – jag kommer inte ihåg. När jag träffade Reuben var jag livrädd att hamna i ett destruktivt förhållande igen. LIVRÄDD. Jag analyserade allt i mig själv, allt i honom, allt vi gjorde, allt vi inte gjorde för att skydda mig själv. Jag trodde att om jag bara ser till att allting är perfekt så kommer jag aldrig råka illa ut igen. Så i stället för att njuta av stunderna vi hade tillsammans så analyserade jag sönder dem i stället. Blev vetskrämd så fort Reuben visade minsta lilla tecken på att vara arg. Det jag inte förstod då, och något jag fortfarande har ganska svårt med att hantera är att ilska inte är något farligt, varken min eller någon annans, om personen i fråga kan hantera den såklart.

En annan sak jag har lärt mig under tiden är att min ångest jag ibland får när jag analyserar sönder vårat förhållande har ingenting med verkligheten att göra, utan den är endast relaterad till min egen rädsla att bli skadad igen. Och även om mitt förhållande skulle vara ‘perfekt’ (vad nu det är?) så skulle den där ångesten ändå finnas där. Ångest hittar alltid något att hänga sig fast vid, att haka sig upp på, och om det inte finns något så hittar den på något. Om man inte har något som är fel i nuet kan den alltid hitta saker att älta i det förflutna eller i framtiden.

Och visst är det svårt med alla miljontals bloggar där ute där bloggare skriver om sina så kallade ‘perfekta’ liv, med perfekta relationer, lägenheter och så vidare att inte jämföra. Det tycker jag i alla fall. Och kanske är det därför jag ibland ‘hänger ut’ (som min kära mor tycker) Reubens tabbar i bloggen, och sånt vi bråkar om. Men jag gör det för min egen skull, för att inte åka dit i det där ‘ångest/analyserande/ältande-tänket´ då jag mår så otroligt dåligt av det.

Så snart ett år med min icke-perfekta man. Jag älskar honom så otroligt mycket, men jag skulle aldrig påstå att vi har ett perfekt äktenskap, vi bråkar, vi har inte precis samma åsikter om allting, vi fungerar på olika sätt, jag är mer energisk och social medans Reuben trivs bäst hemma med en bok, jag är mer liberal och R är mer konservativ. Men vi har även en hel del likheter och trivs bra i varandras sällskap! Vi är otroligt jämställda, det är inte någon av oss som bestämmer över den andra och jag ser oss verkligen som ett team. Han har hjälpt mig växa på många sätt och jag hoppas att jag kanske till och med har hjälpt honom.

Så om en vecka, den 25:e juni kommer vi att skåla för att ha varit gifta i ett år och jag är så glad att jag inte lyssnade på mina ångest-monster för då kanske jag hade fegat ur. Vem vet.

8 tankar om “Snart ett år

  1. Jag tror ni två är väldigt bra för varandra! Min T och jag är också väldigt olika och det har funkat bra i 26 år nu! Inte en dans på rosor varje dag men man tar sig igenom saker ihop och så bli man ännu starkare. Ihop!
    Så vips så kan du också säga att ni varit ihop lika länge! Ha en fin resa nu och njut av livet och varandra!

  2. Grattis till er första bröllopsdag! Min pojkvän och jag grälar också så strån och stickor yr ibland men vi blir snabbt sams igen, främst tack vare att han hatar att vara osams. Jag skulle glatt kunna vara tyst i flera dagar och tjura men tycker att jag kan möta honom på halva vägen när han nu tar första steget:-). Trots våra olikheter så skulle jag inte vilja vara utan honom, och oj vad förhållandet skulle vara tråkigt om vi alltid tyckte samma sak om allt. Efter sex år tillsammans kommer jag fortfarande på mig själv med att sitta och betrakta honom och känna hur lyckligt lottad jag är, gullplutten min:-)

    • Vi bråkar också, inte jätteofta men klart det händer och det är oftast jag som drar igång det….sen kan jag bli sådär töntigt överdramatisk. Reuben är dessutom lite konflikträdd så det hjälper inte heller, men tjaa, det funkar liksom ändå. Vi blir precis som ni sams väldigt snabbt!

  3. Grattis på bröllopsdagen. Förstår verkligen att det inte är lätt att slappna av och gå all in i ett förhållande efter din förra kille. Är jätte glad att du träffat en sån go o lugn kille nu.

  4. Grattis Sofia!! Och vi har t.o.m samma bröllopsdag!!! fast vi har varit gifta i 19 år…shit, vad DET låter länge det! 🙂 Och vem vill ha en perfekt man??? Jag får spel på min allt som oftast även efter alla dessa år men när man väl tänker efter så är han ju min soulmate after all! 🙂
    Ha det så kul i Italien!

  5. Stort grattis! Jag önskar er många fler.
    Vad är perfekt egentligen? Finns det överhuvudtaget, på riktigt? Och varför ska man sträva efter det?

    Jag tror perfekt är = som jag (vi) vill ha det. Troligtvis inte vad någon annan vill ha. Men för att kunna få det perfekt på mitt vis så mpste jag veta hur jag vill ha det. Och det, det kan vara ganska jobbigt det.

    Det är så lätt att fastna i gamla ”målbilder”. Att ngt man ville o drömde om förut, för 10, 5, 2, 1 år sedan. Att tro att det är ngt man vill (eller borde vilja) forfarande.

    Som min kompis sa när hon o mannen tackat nej till ett utlandsjobb: ”Mitt 25-åriga jag skrattar åt mig. Men det är faktiskt inte detta jag vill nu.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s