En gång en addict alltid en addict?

Pratade nyss med en bekant från AA (alcoholics anonymous you know). Berättade lite om att jag blivit emotionellt utmattad två gånger och ska därför göra en career change.

Det första han frågade var om jag hade provat WA? Jag ba, vad sjutton är WA? ‘Workaholics anonymous’ svarade han. Tydligen hade han en kompis som går på WA och   det jag pratade om lät ju faktiskt lite som workaholism.

Och jag blev lite irriterad. Jag vet att min vän bara ville hjälpa till men alla lösningar finns inte i ett anononymt 12-stegsprogram. Bara för att jag en gång blivit beroende av något betyder det inte att jag ständigt kommer vara i fara att bli beroende av något annat. Och nej, jag är inte en arbetsnarkoman (vilket skämt!), kanske är jag rätt känslig och har lätt för att  bli emotionellt inblandad, men, va fan – kan vi inte för en gång skull lägga ansvaret hos någon annan än oss själva? Är det MITT fel att jag har blivit utbränd nu, nja, jag skulle nog snarare säga att den organisationen jag jobbade för får ta sitt ansvar där. Vi hade för lite personal, den personelen som brände ut sig blev aldrig ersatt, för låga löner, för dåliga lokaler, för svåra patienter, och alldeles otroligt för lite stöd.

Och en annan sak…

Alltså det där med en gång en addict, alltid en addict kan jag bli rätt trött på ibland. Jag förstår var det kommer från, jag förstår att en heroinist inte bör prova att sätta nålar i sig  efter en viss tid av att ha varit drogfri, men att ständigt gå runt och vara rädd för att bli beroende av något annat,  känns rätt dumt. Och sorligt faktiskt, som att man stämplar sig själv med ‘something’s wrong with me‘. Och jag har fått höra det så många gånger. Så fort man hittar något man gillar, så höjs alltid ögonbrynen från någon som jobbar med beroendeproblematik, eller som har upplevt det själv. När jag jobbade på det lyxiga rehab-sjukhuset i västra London så cyklade jag ibland till jobbet, för att jag tyckte om att cykla och det var billigt och smidigt. Tog kortare tid än att åka pendeltåg och tunnelbana. Jag fick inspekterade blickar på mig och  någon kommentar som ‘Swapping one addiction for another I see?’ eller ‘You are obsessed’ . Och ja, jag kanske var lite besatt av cykling ett tag. Men tror ni inte att att typ Usain Bolt är besatt av att sätta rekord, att fortsätta vara den snabbaste mannen i världen? Är det en så dålig sak? Höj på ögonbrynen om jag börjar cykla ihjäl mig, om jag cyklar så mycket att jag inte dyker upp till jobbet i morgon för att jag inte kan sluta cykla…but before that, keep your mouth shut!

Don’t place me in a box and make assumptions, please. Det gör mig så förbannad! 

6 tankar om “En gång en addict alltid en addict?

  1. Jag har aldrig gillat stämplingen och allt eller inget tänkadet inom AA. Det är inget som jag tycker är speciellt produktivt eller positivt, men visst det fungerar ju för en del men deras perspektiv och ”lösning” är inte en universiell sanning för alla och allas situationer.

    • Precis! Men OJ så många som tror att ‘the 12 steps’ är lösningen till det mesta. Man kan knappt yttra sig om sina känslor förens ett nytt slags A (OA, WA, SA, DA) föreslås…

  2. Jag kan på ett sätt förstå hur han menade, för jag tror att det finns människor som har lättare att bli beroende än andra, men det betyder ju inte heller att alla som någon gång blivit beroende av något alltid kommer att vara beroende av något annat! Om du förstår vad jag menar?!

    • Absolut, jag håller med. Jag är en utav dem, MEN det är dumt när det blir en sak som begränsar människor. Och när får höra att alla ens problem är på grund av någon slags beroendeproblematik, det tycker jag är trångsynt och tråkigt!

  3. Verkligen dålig stil, till och med ouppfostrat, att anklaga någon för att vara beroende eftersom ordet har en sådan negativ mening. Vad kan vara bättre än att gilla att hålla sig i form. Att vara dedikerad är inte samma som beroende. Dessutom, att man bränner ut sig behöver ju inte nödvändigtvis betyda att man är en arbetsnarkoman utan snarare perfektionist. Man kan ju sätta lika stor press på sig i sin strävan att utföra sitt jobb felfritt som att ta på sig för mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s