Så min hjärna fungerar

Tänkt lite mer på det där med skolkurator. Tänk tänk tänk. Tror mitt liv skulle vara lättare om jag slutade tänka ibland.

Det slog mig. Jag vill nog bara hjälpa barn jag kan identifiera mig med, som är lite som jag var. Jag har ju ingen lust alls att hjälpa de elaka jävlarna, ni vet, dem där. Som man kan se är precis lika jävliga som dem där som slängde fotbollar på en när man var på väg hem över fotbollsplanen. Det var där jag kom på det. Att det är ju mig själv jag vill hjälpa, det är mig själv jag vill rädda – jag letar efter mig själv i alla andra.

Eller blev det för flummigt nu? Borde nog sluta tänka så förfärligt mycket, jag vänder ju upp och ner på allt. Sönderanalyserar allt som finns. Borde nog ha blivit filosof i stället.

Ahh, shoulda woulda coulda…

/Identitetskrisande 29-åring i London (har ni tröttnat på förvirringen?)

Annonser

9 thoughts on “Så min hjärna fungerar

  1. Du borde nog läsa min roman om du ska jobba med drogmissbrukare… Och kanske kan du sen jobba med att hjälpa de medberoende, de på andra sidan som oftast glöms bort? Oj vad jag promotar min bok nu 😉

    Vad är det för deltidsjobb du har på g? Spännande! Och det där med att egentligen vilja hjälpa sig själv… Nog ganska vanligt.

    • Nej det var ju det jag gjorde i mitt förra jobb och det vill jag inte göra igen. Är utbildad till ‘addiction counsellor’ så det är ju det området jag specialiserat mig i men nej, inte för mig. Medberoende har jag också jobbat med! Håller med om att det ofta glöms bort men här i England tror jag att man är lite bättre på det än i Sverige.

  2. låter som du köpt in på konceptet med countertransference, inget fel med det. Vi gör alla saker baserat på våra egna behov, sen kan de ju ibland vara enklare och svårare att se i olika kontexter.

    Ska man överleva som ”terapeut” måste man ju känna sig själv och förstå sina reaktioner och känslor gentemot klienter, annars lär man ju bli utbränd ganska omgående skulle jag tro. Det innebär ju även att man börjar inse och vara lite selektiv med vilka man ser och behandlar också. Det är ju inget fel i det man måste ju liksom kunna leva och fungera oavsett om man är terapeut eller inte också.

    • Så sant. Detta med countertransference är intressant, och det är svårt att arbete i organisationer som inte är lika medvetna om det, där man ‘tvingas’ jobba med alla som kommer in genom dörren…det är svårt!

  3. Det är väl ett framsteg i din egen utveckling om du har förstått att det är dig själv du vill hjälpa? Jag vet vad du menar på litet, litet sätt. Jag skulle vilja ha pratat med en liten, ung Jenny och kunnat säga att det, det och det spelar ingen roll. Och snälla, rara Jenny var inte så jädrans SNÄLL, stå upp och säg IFRÅN! (Något jag fortfarande måste jobba på…)

  4. På ett sätt kanske det inte skulle vara så dåligt om du jobbade med elakingarna också, för om du lyckas få dem på andra tankar och att inse hur fel deras beteende är så kan du rädda många potentiella mobboffer på vägen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s