Mitt så kallade mål

Jag har ett mål för det här året, nämligen att  lära mig tänka mer på mig själv.

Jag ska sluta lyssna på mitt kroniskt dåliga samvete och jag ska skita i alla krav. När jag var sådär sönderstressad i våras fick jag panik bara telefonen ringde, även om det var en kompis. Jag kände att alla ville ha en liten bit utav mig, och jag orkade inte. Jag orkar fortfarande inte.

I stället för att fokusera på vad andra vill att jag ska göra, så ska jag försöka lära mig att göra precis det jag vill göra, utan dåligt samvete. Och det gäller på alla plan. Även i vänskapsrelationer. Jag tänker inte längre vara lika lojal och gå runt med världens sämsta samvete för att jag inte orkar träffas. Jag ska försöka lära mig utav Reuben, som är världens duktigaste på att vara ärlig och säga precis som det är. Han kan ringa upp sina kompisar och säga ‘I can’t be asked to go in to town’, det låter lite hårt och kallt, men jag ger honom credits för att han är så ärlig. Om man inte har energi och om man inte orkar så tycker jag att det ska vara okej. Relationer för mig behöver vara rätt kravlösa för att kunna fungera, och för att jag ska kunna fungera. Annars blir det lite det jag har skrivit om förut, ett enda stort krav. Krav på att vara någon slags perfekt människa som ska vara så bra som möjligt hela tiden, i alla lägen.

Hur tycker ni att det är kära läsare? Känner ni er stressade av alla kraven som finns i dagens samhälle, eller är det bara jag? Jag känner mig stressad av det mesta, jag känner mig stressad över att vara en bättre vän, att hitta ett jobb, att äta rätt, att ha ett fint hem. Det enda som inte stressar mig är min relation till Reuben och min träning, faktiskt. Reuben går inte att bli stressad av för han är så himla icke-krävande, världens bästa faktiskt. Han bryr sig så lite om oviktiga saker, han vill bara att jag ska må bra. Han är skitglad för att jag har slutat söka jobb för ett tag och ler stort när jag säger att jag tänkte gå och simma i stället. Han är så bra och jag är så tacksam att jag har honom!

Annonser

11 thoughts on “Mitt så kallade mål

  1. Kloka ord! När jag 2002 gick i väggen slutade jag lägga energi på vänner och annat folk som inte gav mig något tillbaka. Visst blev vänskapskretsen mindre för mig men jag tycker ändå att jag vunnit på det. Min ork och tid vill jag ägna åt sådant som ger mig något, som tar mig framåt eller gör mig glad. Inte tillfredsställa andras vilja och tankar. Så lyssna på din kloka man!

    • Ja jag känner faktiskt att jag måste förändra mitt liv på så många plan, och inte bara i arbetslivet. Och även om vänskapskretsen blir mindre så kanske det inte gör så mycket, för man får reda på vilka ens riktiga vänner är?

  2. Verkligen! Jag har också märkt att det oftast JAG som får åka till vännerna och inte tvärt om. Tyvärr har jag lite för stort socialt nätverk och jag hinner helt enkelt inte med. Och får verkligen dåligt samvete när man får meddelanden som ”nu slutar jag föreslå tider, du kan ju höra av dig när du har tid”. Ändå tycker jag det enda jag gör är att flänga runt och träffa folk… Man måste få vara hemma och vara själv ibland för att orka vara så social…

    • Det blir ju inte så kul heller när man känner att folk ställer krav och blir sura på en, det tycker inte jag i alla fall. Vänskap ska vara enkel och kravlös. Jag har också ett rätt stort socialt nätverk eftersom jag tycker det är kul att träffa människor men som du skrev, ibland orkar man inte. Energin tar slut!

  3. Låter klokt! Jag känner också av krav och det är svårt att njuta i den situation man är i just nu. Jag har väldigt svårt att njuta och leva i nuet med att vara hemma med Alfred, utan att bli stressad över att jag inte är ute i arbetslivet och har en karriär! Skulle jag jobba skulle jag ju definitivt ha dåligt samvete för att Alfred måste vara så mycket på dagis, osv… Jag kan aldrig vinna o vara helt nöjd, känns det som! Och det är ju inte direkt jag som ställer de kraven, det känns mer som folk utifrån har de kraven. men jag kanske inbillar mig!!! Svårt är det…

    • Bra fråga Marie, och jag tror inte att du inbillar dig. Många av de kraven jag känner kommer från normer som ‘Man ska göra karriär’, ‘Man ska vara lojal’ m.m
      För att vara helt ärlig så känner jag mig fortfarande för förvirrad och för stresskänslig för att jobba nu, och har därför bestämt mig för att skippa det där med karriären ett litet tag till. Jag tänker sysselsätta mig med det jag tycker är roligt i stället, och strunta i vad människor tycker.

  4. När min morsa fyllde 50 för ett antal år sedan sa hon att nu behöver hon inte längre bry sig om vad andra tycker om henne utan hon kommer att göra som HON vill. Jag vet inte var hon fick 50 ifrån men när jag fyllde 30 kände jag samma sak; nu gör jag som JAG vill och det som jag mår bäst av och det har jag hållit ganska bra. Jag har aldrig varit någon som haft 10 närmaste kompisar utan snarare 3-4 och sedan ”satellitkompisar” som jag träffat då och då men aldrig känt behov av eller ens försökt träffa lika ofta som mina bästa kompisar.

    Nuförtiden har jag faktiskt fler nära kompisar än tidigare, men inte fler än att jag verkligen ser fram emot att träffa dem när jag väl gör det, och eftersom många av dem är utspridda över flera länder hinner jag sakna dem mellan varven:-).

    Det jag har upplevt med mina rikssvenska kompisar är att de har många, men kanske inte så djupa, vänner och ännu fler bekanta. Vi finländare har i allmänhet några få mycket nära vänner och ännu färre bekanta. Vi anser helt enkelt inte att ”bekantskaper” ger oss något och därför bryr vi oss inte om att spendera tid på att odla sådana. Jag kanske har fel men det är vad jag har upplevt bland mina rikssvenska vänner. Jag har alltid undrat hur de orkar socialisera så mycket:-).

    • Är rikssvenskar sådana som kommer från Sverige? 🙂 Har aldrig hört det uttrycket förut, eller jo, bara när man pratar om dialekter då rikssvenska är det som nyhetsuppläsare talar! 🙂

      Jag tycker du har rätt, och din mamma med. Jag har tröttnat rejält på att tänka på vad människor tycker om mig, man lever ju sitt eget liv för sin egen skull. Jag tror knappast jag kommer att ligga på min dödsbädd och ångra mig att jag inte tänkte mer på vad människor tänkte om mig…

      • Jo, vi kallar er för rikssvenskar:-).

        Fördelen med att fylla 30 tyckte jag var att man fick ett lugn (förutom lite panik när man såg de första rynkorna:-), man visste bättre vem man var och den värsta karriärhetsen (om man jagade sån) hade gått över. Så njut av tiden som är nu och som du säger, lev ditt liv för din egen skull.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s