Bit of a contrast

Knappt två timmar tar resan mellan London och Västerås flygplats. Jag spenderar längre tid med att ta mig till flygplatsen och krångla runt där i säkerhetskontrollen än vad jag gör i luften. Men två timmar liksom, det är ju ingenting…och det kändes nästan overkligt att helt plötsligt vara i lilla Kungsör igår.

Skillnaden är ju liksom ganska så stor. På min gata hemma dundrar dubbeldäckarna förbi huset, affärerna är alltid öppna. Det är bilar och människor överallt. Inte så att det blir jobbigt, men det är alltid folk ute. Idag när jag cyklade iväg för att möta upp en vän så såg jag cirka….tre människor . Och en bil. Det ekar nästan, så tomt är det! Och jag vet inte varför men jag blir lätt rastlös i sådana här lugna miljöer, känner att jag måste göra någonting, det kryper i kroppen.

Annars då? Jo,  jag har varit och fikat med gulliga Charlotta och hennes bebis. Vi har några saker gemensamt, både gifta med engelsmän, båda har bott i England, båda har bott i Kungsör (Charlotta flyttade från England till Kungsör men bodde inte i Kungsör innan utlandsflytten) gifte oss på samma datum, samma år….gillar både att rida och springa…hm, ja ni ser – vi har en hel del att prata med och kommer bra överens! 🙂

Annars har jag tänkt på  dessa saker under min andra dag i Sverige:

Sverige är DYRT. Shit vad allting kostar mycket mer! Förutom husen som är lika fina som vanligt. Idyll överallt.  Skogen är fin och det är jättekul att plocka bär. Jag ska göra blåbärssylt! Ordet ‘mys’ används väldigt mycket i svenska språket, mer och mer tycker jag. Man slänger in ‘mys’ lite var som helst, ‘mys-shoppa’, ‘mys-fika’…’mys-frysa’?

Nej, nu ska jag mysa ner mig i sängen, laters!

Hemma i Sverige

image

Såhär ser det ut hemma hos mamma och pappa. Världens finaste hus från 1600-talet, här är jag uppvuxen och jag undrar om jag någonsin förstod hur bra jag hade det? Nåväl, tur att jag inser det nu i alla fall.

Sverige känns tomt i jämförelse med London och England där det alltid är folk, överallt, hela tiden. Annars har jag inte mycket att uppdatera, jag har lagat middag till mina föräldrar, gosat med deras supersöta nya hundvalp och tittat på ‘Debatt’ och blivit informerad om att många kommuner inför rökförbud på arbetstid, även på rasterna. Det känns obehagligt, det känns fel – enligt mig ska ansvaret ligga hos individen, vi är alla vuxna människor, lär människor att ta hand om sig själva i stället. Vad tycker ni?

image

image

See you later!

image

Idag har jag druckit té med goa Jenny och hennes kompis som är på besök från Sverige. Jenny är verkligen en gullig tjej som jag har lärt känna via bloggen, tänka sig vad bloggar är bra ibland.

I morgon förmiddag tar jag flyget till Sverige och blir upphämtad av pappa och mina föräldrars nya hundvalp på Västerås flygplats. Det ska bli jättekul om man bortser från att packa, åka till flygplatsen, köa Ryan Air-style och take off…

Funderar på vad jag ska packa, hur kallt det är…räcker det med en tunn höstjacka? Ska jag lämna springskorna hemma och ta en veckas vila från träningen? Äsh, jag flyger Ryan Air så jag får nog skippa springskorna, har endast handbagage och måste ha med så lite som möjligt.

Det ska bli kul att åka till Sverige. På många vis blir det lite omvända kulturkrockar när jag är där, jag springer runt och säger ‘Sorry’ på Konsum i Kungsör och så säger jag ‘Vi seeeeeeees senare’ till allt och alla i stället för ‘See you later!’. Jag brukar även bli förvirrad över småsaker som att man ska ta sin påse innan man betalar i kassan på Konsum och att man betalar panten om man köper något att dricka på flaska (vatten, tex). Så om det står 11.50 kr på flaskan så kostar den egentligen 12.50 kr.  Mycket förvirrande.

Anyway, time for a cup of tea. See you later!

 

The jam of death

image

Kommer ni ihåg björnbären som jag plockade på kyrkorgården förra helgen? Dem stod i kylen och var på väg att ruttna, vilket var något som gav mig ångest i morse. Allt sånt där, vissna blommor, mögliga bär använder jag som bevis på att jag är en dåååålig människa så idag dämpade jag min ångest genom att göra sylt på bären. Jag var helt säker på att jag skulle misslyckas då jag är allt annat än ‘huslig’ men vet ni vad….det blev skitbra och jag är så stolt! Och det var lätt! Jag känner mig nästan som Underbara Clara när jag säger att jag faktiskt bara svängde ihop min alldeles egna sylt med det här receptet. Det gick himla snabbt och nu funderar jag på vad jag ska döpa sylten. ‘The jam of death’ kanske då bären faktiskt är plockade på en kyrkogård?

God blev den i alla fall och jag har nu njutit av HCHFHS (High Carb-High fat-High Sugar)  lunch som ni kan se att jag även lyckades dokumentera ovan.

Marry, marry, marry….part II

image

Visst är det roligt att få gå på bröllop! Och speciellt när bästa vännen gifter sig. Angelika och Dave strålade hela dagen och såg verkligen lyckliga ut.

image

Jag, Ida, Samira och Sassa fick äran att vara brudtärnor och blev tilldelade fina små buketter.

image

Vigseln tog plats i Union Chapel i Islington, bara en kvarts promenad från den lägenheten jag delade med Angelika och Ida innan jag flyttade till södra London och träffade Reuben. Allting var så himla fint, men finast förutom brudparet själva och stämningen var helt klart musiken som spelades under vigseln. Dave jobbar inom musikbranchen och känner många otroligt proffsiga musiker, det var som att gå på bröllop och förstaklassig konsert på en och samma gång! Underbart!

image

Här är jag, Ida, Angelika och Samira sent på kvällen när vi insåg att vi inte hade ett enda foto på oss i grupp. Sassa hann inte vara med då hennes väska var borttappad, Ida hade bytt skor…och ja, vi hade för mycket att tänka på så vi inte hann fota helt enkelt!

Och bara för att, så bjuder jag även på ett litet You Tube-klipp där ni får höra mig och Ida läsa, men snälla håll ut  om ni orkar för efter det är det en del av den musiken som bjöds på under vigseln. ‘Oh Love’ av Ane Brun, framförd av Stephen Ellis och Cat Flinth.

Och för er som undrar så är det ett stycke ur  Captain Corelli’s Mandolin av Louis de Bernières som jag läser.

Tänk att man äntligen har hittat rätt

Jag skriver sällan planerade inlägg, utan det är känslorna som får bestämma. Just nu ligger jag i soffan och känner mig sådär fjantigt lycklig igen, och jag vet att det är ett sådant uttjtjat ämne i den här bloggen men….I have to say it. Jag känner mig så oerhört tacksam och lycklig över att äntligen hittat rätt. Jag har en underbar man som inte är en skitstövel, som älskar mig och aldrig skulle göra mig illa, och jag har världens bästa kompisar som är lite som en familj. Även om vi inte ses så himla ofta så vet vi att vi bryr oss mycket om varandra, och det är fint. Det har inte alltid varit lätt, varken med män eller vänner, jag har valt fel och blivit sårad så många gånger, sökt trygghet i människor som i sin tur har utnyttjat min osäkerhet. Det känns som ett avlutat kapitel och det är så jäkla skönt. Äntligen. Blir helt rörd när jag tänker på det. Nu ska jag gå och äta hamburgare med min man och sen sova, har inte sovit på hela helgen…
image

image

Marry, marry, marry!

image

Idag känner jag mig lite sliten efter gårdagens bröllop! Min bästa vän Angelika gifte sig med sin Dave och jag är så glad att jag fick vara med och dela deras stora dag. Jag väntar lite med att lägga upp de få foton jag har men lovar att berätta lite mer från detta spektakulära Londonbröllop senare idag. Tills dess visar jag hur jag såg ut, inte den bästa bilden…jag har lyckats tappa bort minneskortet till kameran så fick nöja mig med mobilkameran tyvärr.

Inredningskriget del hundrasjuttioelva

R: ‘The kitchen feels empty now…’

Jag (skitnöjd): ‘Yes, do you like it?

R: Yes it’s good with more space….we could put an excercise-machine in this corner now! 

Ja, han menar på fullaste allvar att han vill en träningscykel eller crosstrainer i vårat kök, bredvid matbordet. Han ser inget som helst problem med detta då det finns plats. Mmm, tjusigt tänker jag, ännu en stor svart ful GREJ som jag ska behöva titta på. Nej, skulle inte tro det va!

Marknad och shopping

image

Idag åkte jag in till stan för att luncha med Reuben igen och lämna tillbaks en sjal som jag köpte för några dagar sedan. R jobbar i Covent Garden och på torsdagar är det matmarknad där med mat från alla möjliga olika länder. Vi åt supergoda hamburgare och strosade sedan runt på marknaden ett tag.

Efter det mötte jag upp min kompis Sassa, vi ska båda två på Angelikas bröllop på lördag så idag letade vi skor…och jag har bara en sak att säga om det. Att köpa skor är inte kul, det är skitjobbigt! Och jag förstår inte varför alla klackar ska vara så himla höga, det är verkligen dåligt utbud för oss som bara vill ha en lagom hög klack.  Precis innan jag tänkte ge upp lyckades jag hitta ett par, nu hoppas jag att de passar med klänningen jag ska ha också. Efter en heldag på stan har jag precis kommit hem och snart kommer en kille som ska köpa en utav Reubens mattor. Hehe! Nej, men oroa er inte – jag frågade Reuben om det var okej att jag sålde dem, så elak är jag inte att jag säljer hans saker utan att fråga.

image

Jag säljer hela skiten

Jag tror jag har pms, jag har nämligen fått panik på lägenheten igen. Det brukar jag mest få under dessa dagar i månaden. Det började i morse när jag kom på att vi lever i ett soprum och allt skit måste ut. Så jag började sälja, la ut alla Reubens fula mattor på internet. Gav bort gamla gardiner. Slängde hur många svarta sopsäckar av kläder, skräp med mera. Nu är klockan nästan åtta på kvällen och jag är inte färdig. Började möblera om också och ställde en skitful byrå i hallen, som brukade stå i köket. Den är Reubens. Jag avskyr det mesta som kom från Reubens förra lägenhet, undrar vad det betyder? Hmm..

Jag vet att det är ett i-landsproblem, men att leva med fula möbler är för sjutton som att gå runt i en ful jacka som man inte vill ha, varenda dag. Jag hatar det. Och R fattar inte, jag nämnde att jag kanske säljer byrån också och han undrade om jag hade blivit galen. Helt allvarligt. Det är väl egentligen inget fel på den, förutom att den är….skitful. Som sagt, i-landsproblem. Nej, nu ska jag forsätta slänga!