Jag vinkade till Mo!

image

Igår när jag var på väg in till Covent Garden för att möta upp R så sprang jag på team GB’s OS-parad med alla brittiska atleter. Det var fullt av folk så först var jag osäker på om jag skulle orka stanna kvar och titta, men till slut hittade jag en jättebra ståplats vid the Strand och Aldwych där jag hade väldigt god sikt. Och jag är glad att jag stannade, jag fick nämligen se och vinka till Mo Farah, Jessica Ennis, Sir Chris Hoy, Tom Daley med flera. Tyvärr dog min mobiltelefon när jag stod och väntade, men jag lyckades åtminstonde fånga lite utav atmosfären på bild. Britterna är verkligen otroligt stolta över sina atleter, och det jag tyckte var bäst med igår var att så många olika människor var samlade på samma plats. Det var  rika bankgubbar och byggarbetare som stod där tillsammans i en gemenskap – något som annars är rätt ovanligt för London där allting annars är väldigt uppdelat (speciellt när det kommer till samhällsklasser). Det var ju ett utav London 2012’s löfte också ‘to bring people together’ och jag tror faktiskt att dem lyckades!

Det ligger något i luften

Även om det uppåt 30 grader varmt i helgen så känns det att hösten är på intåg. Det ligger något i luften, det är mörkare om kvällarna och några få löv har faktiskt börjat falla. Klädbutikerna har fått in sitt fina höstmode och jag längtar efter murriga toner, tjocka kjolar och fina stövlar. London är fint om hösten, finare än sommaren och dessutom öppnar Greenwich park snart igen nu när Paralympics är över. Någon som vill följa med på promenad i en utav Londons vackraste parker?

Pinsamheter

Men alltså, jag pratade nyss med mamma på telefonen och hon berättade att blackberries faktiskt heter björnbär på svenska och inte skogsbär som jag skrev i det tidigare inlägget.

Det här med två språk i en och samma hjärna är inte lätt. Jag måste låta så himla korkad då jag varken kan prata svenska eller engelska  bra längre, som Sara skrev för några dagar sedan; det blir lite Maria Montazami över det hela (inte för Sara dock, hennes språk är perfekt).

Det jag tycker är svårast är att komma åt orden och hitta rätt. Självklart skulle jag veta hur ett björnbär såg ut om någon frågade, men ord som inte används på länge verkar liksom ‘av-aktiveras’. Och jag är väldigt imponerad av människor som är duktiga på översättning, jag är nämligen usel på det. Samma sak där, det tar lång tid att hitta orden, och ibland känns översättningen fel, som att de rätta orden inte finns på engelska/svenska för att kunna översätta något korrekt.

En kompis från mina psykologistudier forskade faktiskt om tvåspråkighet och kom fram till att tvåspråkiga personer har två olika memory stores för de två språken dem använder mest. Alltså: orden är sparade i två olika ‘ minnesfack’ beroende på vilket språk de tillhör, du använder alltså inte samma memory store för alla de ord som du någonsin har lärt dig. Det skulle förklara varför jag tycker det är så svårt att översätta eller hitta ord ibland…eller vad tror ni andra tvåspråkiga människor?

Blackberries

image

Jag och Reuben har hängt på kyrkogården igen. Medans andra par går ut och äter eller kanske har en picnic så går vi på kyrkogården – romantic isn’t it?

Men idag gjorde vi faktiskt något som var roligare än att gå runt och läsa på gravstenarna…vi plockade skogsbär. Det kryllar nämligen av dem över hela kyrkogården. Reuben envisades med att vilja gå där allt var igenvuxet. Så där gick vi, klättrade över gamla gravar som stod på sne och brände oss på brännässlor.

Vi plockade i en halvtimma kanske tills vi fått nog. Nu undrar jag vad vi ska göra med alla skogsbär, vi har över en liter! Sylt kanske? Ehh, jag är verkligen inte domestic. Den skulle nog bränna fast. Men man kan ju prova…

image

Flexibility: Below average

Jag var och tränade i Clapham Common igår som ligger lite längre bort än de två parkerna jag brukar träna i. Efter ett helvetespass som var high intensity i en sextio vidriga minuter blev jag övertalad att stanna kvar och göra ytterligare ett pass på en lägre nivå. Det skulle jag stått över…mitt knä pajade efter cirka 40 minuter. Det gick som i lås, blev stelt och jag kunde inte springa utan fick gallopera fram som en halt häst. Skitont gjorde det!

Efter passet bad  instruktören mig att  göra ett antal stretchövningar. Han tittade på mig och sa attt min flexibility is below average. Alltså lika stel som en 80-åring. Det är tydligen där problemet ligger, att om man är alldeles för stel så drar musklerna ihop sig på något vis – jag förstod inte riktigt hur eller varför men det leder till problem, speciellt om man springer mycket. Så nu måste jag stretcha cirka tio-femton minuter per dag för att bli bättre, det kanske inte låter som så mycket men jag hatar att stretcha, det är så trååååkigt. Jag är alldeles för lat för att göra sånt som stretchning på egen hand, jag måste liksom ha ett gäng soldater som skriker på mig för att jag ska göra något överhuvudtaget!

Om att känna att man har hittat hem

image Jag började morgonen med engelsk frukost på samma vanliga ställe som alltid. Vi är några stammisar som hänger där ganska ofta. Sen gick jag vidare och köpte kött hos slaktaren och handlade grönsaker på grönsaksaffären. Har för er som är intresserade upptäckt att det är billigare att handla på det viset, förstår inte riktigt varför då till exempel Sainsbury’s (UK’s svar på Konsum, typ) borde kunna ha lägre priser då de säljer så mycket mer.

Gick hemåt igen, tittade upp mot himlen och såg ett flygplan. Tänkte att jag skulle inte vilja vara någon annanstans än här just nu. Kom på hur skönt den där känslan är,  att ha hittat hem. På riktigt, i mig själv på något sätt. Trivs liksom så bra med tillvaron för det mesta. Har kommit underfund med vad jag gillar och inte gillar. Känner att jag börjar förstå lite mer vad jag tycker är viktigt i livet. Tycker mig funnit människor som jag blir glad av.  Sen att solen skiner och att vi har fått världens underbaraste brittsommar, det hjälper ju också till.

Coming hooome!

Jag har bokat biljetter till SWEDEN, Kungsöööör! Jag har planerat att göra det i flera veckor men det blev inte av förens idag. Kanske för att jag avskyr att boka flygbiljetter, tycker inte om att flyga, och har haft världens beslutsångest. Funderat över hur länge jag ska vara hemma, hur mycket jag vill hinna med, hur länge andra människor vill att jag ska vara hemma (Hej codependency liksom!)  – alla dessa i-landsproblem.

Sex dagar blir jag hemma. Jag vill gå promenader med mamma och deras nya valp, äta pappas goda mat och lukta på mälaren. Längtar!

Sexist pig

Jag blir så arg, ledsen och förnedrad. Av vår bilmekaniker. Som alltid är så himla trevlig mot Reuben men behandlar mig som en blåst idiot. Till hans försvar kanske jag låter dum eftersom jag inte kan så himla mycket om bilar.. Men jag försöker förklara så bra jag kan, och han tittar på mig som att jag vore helt jävla dum i huvudet. Kanske är det dumt av mig att anta att han behandlar mig annorlunda för att jag inte är en man, men det är precis så det känns. Och jag är inte ensam om att känna precis så.

Lite vanlig respekt och customer service skulle inte skada, men jag har gett upp och kommer nu försöka hitta en trevlig bilmekaniker som inte ger mig blickar och himlar med ögonen.

Back to the Victorian era

image

Helgens möhippa tog plats i West Sussex, och efter att vi hade varit på cream tea i Amberley tog vi oss vidare mot kuststaden Bognor Regis där vi hade hyrt ett hus. Bognor Regis är inte en så spännande plats i sig, men huset vi hade hyrt var helt otroligt fint. Vi skålade i champagne (eller kranvatten för min del!) , lagade mat och pratade…väldigt mycket. Himla mysigt!

image

En liten bit av the lounge area…mycket ståtligt rum med fina soffor, tunga gardniner, kristallkronor.

image

Det var bara butlern som saknades, även om butlerns klocka fanns kvar.

image

Här sitter jag och låtsas vara the lady of the house….
image

image
image

image

Alla sovrummen var underbara! Nu vill jag göra om allt i vårat sovrum och köpa en ny säng på Laura Ashley.

imageD

Jag älskar sådana här badkar. ÄLSKAR. Jag hade ett i min förra lägenhet som jag bodde i, mamma sa att det kändes som att vara tillbaka på 1930-talet när man badade hemma hos mig. Och visst var det så, men ingenting mig mot, jag romantiserar alltid om the old times…

image

Vi lagade mat själva – perfekt och så mycket mysigare än att gå ut och äta.

image

Huset låg precis vid havet och på morgonen var vi ute och gick på stranden. Mysigt, även om Bognor Regis kändes lite som en bortglömd stad som en gång varit fin och full av liv.

Friends

image

Det var en helt underbar helg som jag hade med mina fina kompisar. Jag känner mig så himla lyckligt lottad att jag har lyckats finna dessa underbara människor. Vi har så jäkla kul ihop – mest för att vi är så himla bra på att larva oss. Vi bestämde oss för att försöka göra något sånt här varje år, åka iväg och hyra ett hus någonstans och bara umgås.

image

Pia, till vänster bor nu i Stockholm men hon bodde med oss i London i flera år. Man kan aldrig ha tråkigt med Pia, hon är väldigt lattjo.

image

Pia och Samira. Samira har bott i London i lika mycket som jag men är ursprunglingen från Örebro och har fortfarande kvar sin närkedialekt och borde egentligen jobba som marknasförare för Visit Sweden. Hon ÄLSKAR nämligen allt som är svenskt och hjular varje gång hon ser en svensk flagga, typ.

image

Min fina Ida. Vi bodde också tillsammans i massa år. Världens skönaste tjej. Så himla rolig. Kan härma allt och alla. Jag skrattar ALLTID när jag är med henne. Är en hejare på Farbror Barbro.

Tack Angelika, Ida, Sassa, Pia, Samira, Moa och Katarina för en härlig helg!