Operationen som aldrig blev av…

image

Idag anlände jag till King’s College Hospital Day Surgery för att få mitt finger fixat.

Först blev jag tillsagd att ta av mig mina kläder och sätta på mig en hemsk sjukhusrock, ni vet en sådan där som är ‘öppen’ där bak. Fick panik och började nästan gråta över hela sjukhusgrejen, alltså jag har aldrig insett att jag faktiskt har en fobi för blod och smärta innan, men nu vet jag. Blev frågad tusen frågor av många olika människor. Väntade länge tills jag fick träffa en doktor. Blev lagd i en sjukhussäng och inrullad i operationssalen (all because of a FINGER!). Där röntgade dem mitt finger igen..och vet ni vad, fingret är rakare än vad det var förra veckan. Läkaren beslöt sig för att inte operera och jag fick gå hem! Jag ska tillbaka nästa vecka för fler röntgenbilder och möte med sjukgymnast.

Nu sitter jag på soffan här hemma och är så sjukt lättad att jag slapp operation och allt äckligt det innebär. Dessutom är jag så tacksam för sjukvården här i Storbritannien, det är faktiskt helt fantastiskt att man har tur att bo i ett land där all sjukvård är helt gratis. Inte ett öre kostar det här mig, och det är ju faktiskt bara ett finger. Thank you NHS!

Annonser

11 thoughts on “Operationen som aldrig blev av…

  1. Verkligen tur att de tog sig tid att röntga fingret ännu en gång innan de gick loss med kniven. Jag stukade också mitt lillfinger när jag föll från ett träd när jag var yngre. Det stod rätt ut. Vi åkte dock inte in till sjukhus eftersom morsan, som är sjuksköterska men ibland fungerar som släktens läkare:-), antog att det bara var en stukning. En vecka senare var det som normalt igen.

    Vad gäller sjukvården här i England så är jag lite tudelad, det beror mycket på vilket sjukhus och hos vilken GP man hamnar. Vissa kan vara direkt livsfarliga. Innan jag flyttade hit kunde jag inte ens tänka mig att det kunde vara så stor skillnad på sjukhus. Ett sjukhus var ett sjukhus liksom. En finsk kompis här fick blodförgiftning på grund av felbehandlad urinvägsinfektion (tack vare en värdelös GP) och hamnade på sjukhus i östra London en veckan. Men om hennes engelska pojkvän inte hade stått på sig och krävt att hon skulle stanna kvar (han vet ju hur det fungerar) hade de skickat hem henne redan efter ett par dagar med 40 graders feber. Lite svårt att stå på sig när man yrar och inte vet var man är.

    • Jag håller med. Och alla sjukhus är inte bra, när jag bodde i östra London så lyckades inte Queens Hospital (tror det heter det) i Whitechapel diagnosera min astma. Dem började svamla om TBC och annat. Det tog tre månader innan jag fick rätt diagnos, tre månader av att inte kunna andas! Det sjukhus som jag tillhör nu har bra rykte och jag tycker verkligen att personalen som jobbar där är jättetrevliga.

      Men det som jag tycker är fantastiskt med NHS är att det faktiskt är gratis. Om man jämför med USA till exempel blir jag väldigt tacksam över att inte behöva betala något, tänk vad mitt lilla finger skulle kostat mig om jag bodde där? Sen vet jag inte hur det är Finland men i Sverige får man betala för att se sin husläkare, samt att medicinen kan vara rätt dyr. Här kostar ju ett besök ingenting och medicinen är aldrig dyrare än £7.99. Rätt fantastiskt tycker jag!

      • Jo, jag håller med om att det är jättebra att priset på medicinerna har ett tak plus att p-piller är helt gratis (staten är väl bara glad över att det finns någon som inte vill ha 10 barn:-). Det gäller bara att vara proaktiv och ta reda på vart man skulle vilja bli skjutsad om man blir sjuk. Lite sorgligt men sant:-(

        När jag bodde i Finland minns jag att man, om man visste att det skulle bli många besök till doktorn, betalade ett visst belopp och så kunde man springa dit hur ofta man ville på ett år. Det var inte många euro. Vi har inget husläkarsystem i Finland utan det är hälsovårdscentralen som gäller.

  2. Skönt att du slapp opereras! Sjukvården i England hör man väldigt mycket dåligt om (bland annat finns det en maternity ward nånstans i London där barn- och mödradödligheten är sjukt hög!!!) men som du säger så finns det ju många saker som är extremt bra också!

    • Ja det är väl som alla andra länder i Europa, både och. Sen får man aldrig glömma att människor älskar att klaga. Men nu när USA:s sjukvård (or lack of!) diskuteras så mycket så känner jag mig så innerligt tacksam över att bo i ett land där alla har tillgång till hjälp när det behövs. Att dem tar mitt lilla finger på så stort allvar och att jag ska få massvis av sjukgymnastik, helt gratis, jag har verkligen ingenting att klaga över när det kommer till NHS just nu.

  3. MissMarie – det sjukhuset fodde jag barn pa for tre manader sen. Det har forbattrats massor, men jag ar anda ganska missnojd…
    Jag ar ocksa delad till det har med gratis sjukvard. Det ar ju jattesvart att fa en dr-tid, ofta far man vanta i tva veckor. Manga gar i onodan tycker jag. Kostade det liiiite bara, typ fem pund per appointment sa skulle det kanske var fler som inte sket i att ga pa sina appointments! Men man vill ju heller inte att fattiga sjuka inte ska ga nar de verkligen behover. For det skulle nog handa. Det far bli means tested kanske -beroende pa inkomst? Mycket mycket kluven…!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s