Just nu skulle jag vilja ta livet med en klackspark. Inte bry mig så mycket liksom, inte ha ångest. Inte övertänka. Inte spela upp scenarion i huvudet där allt blir till en katastrof.
Är inne i en liten ångestsvacka som jag hoppas försvinner snart, helst nu. Tänk att man ska få ångest av det mesta. Men speciellt av hormoner. Jävla hormoner, ibland skulle jag vilja vara en man i stället som slapp hormoner!
Jag är en sådan himla hit och dit människa så jag blir helt utmattad. Ena dagen är jag skitglad och andra dagen är jag heldeppig. Upp och ner som en berg och dalbana, ni märker väl det här på bloggen? Om man kollar genom mina inlägg så handlar dem antingen om lyckorus eller ångestattacker. Skulle vara skönt om man slapp attackerna och bara låg på något slags mellanläge.
Det blir nog bättre. Det blir det ju alltid.
Usch ja. Ett mellanläge kan ju dock medföra att man inte uppskattar de där glada dagarna lika mycket. Fast… jag hade också helst sluppit de sjuka humördipparna jag får minst en gång i månaden.
Jo jag vet. Så var det när jag åt antidepressiva, då fick jag ett mellanläge. Medicinen tog bort dipparna men även topparna, och det är inte så kul. Allt är ok men det är aldrig sådär jättebra ändå! Bara okej.
Alla mina sådana humördippar försvann för 15 år sedan då jag la av med preventivmedel med hormoner i, tex p-piller. Säkert inte en lösning för alla men det var det för mig!
Jag kan inte ens äta p-piller, blir så sjukt nere att jag aldrig någonsin tänker testa igen. Har nog med mina egna hormoner!
Och jag njöt av att vara elak! Maken satte ultimatum; antingen slutade jag eller så flyttade han. Valet var enkelt och han tog sitt ansvar och steriliserade sig. Men givetvis funkar den lösningen bara när man fått de barn man vill ha i livet!
Tur att du slutade! Jag tar inga p-piller och har inte gjort det på en massa år – så det är mina egna naturliga hormoner som ställer till det. Jag skulle nog bli HELT skogstokig om jag började med p-piller!
Ja! Skippa det! Livet är nog krångligt ändå.
Samma här!
Om det är någon tröst så brukar det bli bättre med åldern, sällan man ser 60-, 70-åringar med humörsvängningar:-) Måste dock vara jobbigt när allt är upp och ned hela tiden och speciellt överanalyserandet eftersom det bara suger energi och sällan leder till något konstruktivt. Det är energi som man skulle kunna lägga på något annat.
Jag är ganska jämn i humöret, kanske lite mer irriterad när det är den tiden på månaden. Det är inget som stör mig nämnvärt iallafall. Det är min pojkvän som är ”drama queenen” i vårt förhållande. Men som sagt, efter regn kommer solsken, varje gång.
Ja överanalyserandet leder ju i sig till ångest, helt värdelöst är det. Men svårt att bromsa hjärnan ibland när det är som värst….
Hoppas det stämmer det där med att det blir bättre, jag tycker bara att det blir värre nämligen. Förutom under sommarhalvåret, då är det som bortblåst!
Jag tror nog det blir bättre med åldern, man orkar inte bry sig lika mycket. Har du provat med sol- eller energilampa (vad dom nu heter)? Ljus verkar ju inverka på ditt humör. Ät också extra D-vitamin.
❤ Kram!
Tack, kram tillbaka!
Ja usch ja hormoner är jobbiga. Och för att kommentera det med p piller här ovan med så håller jag med. Mina humör svängningar slutade efter att jag lagt av med de. Gud vad det är läskigt att det finns så mycket skit i de…
Ja, det är faktiskt ganska läskigt hur accepterat det är att vi tjejer bara stoppar i oss saker som p-piller, det känns faktiskt inte helt okej…man undrar ju vad det kan ställa till med.