Hösten och delicatobollar

image

Hej finaste bloggvänner – jag hoppas ni förlåter mig för världens tråkigaste blogg. Men det är svårt att fokusera nu, jag har så mycket i huvudet som det är svårt att skriva om. Men bara bra saker!

Hösten har nog blivit min nya favoritårstid, den är så vacker. Jag tycker man uppskattar naturen och alla årstider mer och mer desto äldre man blir, tycker inte ni det? För tio år sedan märkte jag knappt att löven ändrade färg, jag såg inte naturens skönhet på samma sätt som jag gör nu och jag uppskattade den absolut inte på samma sätt!

Reuben har jobbat hemma några dagar den här veckan och nästa vecka har han semester om appen han jobbar på just nu är klar tills dess. Då ska vi gå på musikal – tänk att vi bor i London och nästan aldrig gör det. Vi har blivit typiska tråkiga Londonbor!

Idag ska jag gå över till min granne med lite Delicato-bollar. Min första leverans från Ocado kom igår där man nu kan handla svensk mat, jag fick hem knäckebröd, kaviar, riktig bearnaissås och GRUMME TVÄTTSÅPA!

image

Blenheim Palace

image

Blenheim Palace, Winston Churchills födelseplats ligger i Woodstock som ligger väldigt nära byn där Reubens mormor bor. Vi har trots alla resor till Woodstock aldrig tagit tid till att besöka Blenheim Palace, men i söndags slog vi till!

Det var en alldeles otroligt vacker dag och vi började vår lilla utflykt med en promenad runt ‘the grounds’, trädgården alltså. Även om det känns fel att kalla det för en trädgård då den är helt kollosal, det tog oss två timmar att gå runt..

image

image

Sjön är konstgjord och byggdes på 1700-talet. Tänk hur lång tid det måste ha tagit på den tiden? Marken  och pengarna för att bygga slottet var en gåva från dåvarande drottningen till First Duke of Marlborough som vann slaget vid Blenheim 1704. Och britterna på den tiden var ganska duktiga på att visa upp sin stormakt. Det här slottet är otroligt stort och pampigt. Jag tyckte trädgårdarna var det mest fantastiska, speciellt den här tiden på året med alla vackra höstfärger.

image

image

image

image

Slottet var fint det med. Men väldigt pampigt, nästan lite för mycket. Där inne fick man inte ta kort så jag kan endast visa hur det ser ut utifrån. Vi fick bland annat besöka det rummet där Windston Churchill föddes.

image

Kan ni tänka er att det faktiskt fortfarande bor en familj inne på slottet. Det är the 11th Duke and Duchess of Marlborough som bor där nu. Men nog undrar jag hur mycket de egentligen bor inne på slottet, de har säkerligen något mindre ställe någon annanstans.

image

Det kostar lite i inträde att gå in på Blenheim Palace, men gör det om ni är i krokarna för det är verkligen värt det. Woodstock och Cotswolds är något jag tycker man bör se om man är i England, annars har man verkligen missat något. Det är lite för snobbigt för att jag skulle kunna bo där men väldigt mysigt och pittoreskt.

Live from Wootton

image

Nu är vi framme. Jag har fortfarande jackan på mig. Golven är så kalla att det där med att ta av sig skorna är otänkbart. Nu ska vi bara luska ut hur man får på värmen i det här huset som inte har gjorts om på över 40 år. Jaja. Fint är det i alla fall. Och dessutom har jag lyckats övertala Reuben till en liten utflykt till Blenheim Palace i morgon förmiddag. Churchills barndomshem ni vet. Kul! I kväll blir det indisk mat i Woodstock. Laters!

Fredag

Även fast jag inte jobbar så gillar jag fredagar. Det är en härlig stämning ute och människor är glada, sånt känns i luften.

I morgon åker vi till Wootton för att fixa en massa saker. Reubens mormor ligger fortfarande på sjukhus och blir tyvärr inte bättre. Det tar ganska hårt på R då hon nästan alltid har varit mer som en förälder för honom. So…I am trying to be supportive. Planen är att vi ska bo i Liz’ (som mormorn heter) hus medans vi är där fram tills tisdag. Det är ett stort gammalt hus byggt av sten. Jag kommer att frysa ihjäl. Svensken inom mig fryser av bara tanken.  Men men, det blir nog bra. Om jag fryser för mycket får jag väl åka in till Oxford och värma mig på Starbucks eller något…

Internet finns i det gamla stenhuset så jag kommer säkerligen att uppdatera.

Until then, have a lovely Friday!

Let’s talk about tea

image

Annika skrev ett himla bra inlägg om te här om dagen, vad hon tycker om  hur utbudet ser ut där hon bor i USA.

Att dricka te här i England är en del av kulturen. Engelsmännen kan dricka te till det mesta. När jag jobbade som au pair drack pappan i huset te till maten, varje kväll. Det gör inte jag, men kaffe däremot kan jag dricka till vad som helst.

Däremot är jag något av en te-konservativ! Jag blir lite smått irriterad över hur te serveras i Sverige på kaféer. Först och främst så får man alltid göra ordning sitt eget te med vatten som har stått på en värmeplatta i flera timmar. Det brukar vara ljummet. En gång på ett kafé i Strägnäs fick jag till och med lov att sätta igång vattenkokarn själv också. Dessutom förstår jag inte det där med att severa te i glas? Det går ju inte att hålla i det! Nej, kaffet är super i Sverige men det där med att göra ordning sitt eget te när man är på kafé känns bara konstigt. Det är liksom lika knäppt som att man skulle få göra sitt eget kaffe. Eller vad tycker ni?

När jag arbetade inom hemtjänsten i Hampstead fick jag lära mig  ‘how to make a proper cup of tea’  av en rätt speciell tant, Hon förklarade för mig hur viktigt det är att vattnet är BOILING, när det hälls ner i te-kannan. Dessutom visade hon mig det viktiga steget att värma upp tekannan med kokat vatten innan man gör i ordning téet så att inte temperaturen på vattnet sjunker i en kall kanna. Vet inte riktigt varför eller den kemiska processen bakom det, men viktigt var det i alla fall. Det fick jag lära mig. Den tanten skulle nog ha blivit vansinning om hon var på ett svenskt kafé någon gång och blev hänvisad till en värmeplatta!

Jag dricker helst Earl Grey. Jag häller numera i mjölk i allas te per automatik utan att fråga om jag gör i ordning, så engelsk har jag blivit. Jag gillar vissa sorters grönt te, men inte sånt som smakar bär. Ingefära och citron tycker jag om, samt lavendel och jasmine. Det finns bra utbud här i Storbrittannien på te, även om ni svenskar kanske blir lite besvikna då det är som sagt rätt så konservativt, te är te…man ska inte hålla på och göra det till något annat!

Men, om ni är i London och vill gå till ett ställe som har massvis med olika sorter så kan jag tipsa om YumChaa! Finns på några olika ställen i centrala London, kaféet i Soho är det jag hänger på mest.

Här finns ett rätt roligt blogginlägg om en irländare i Sverige och hans jakt på ‘a nice cup of tea’.

Lacking inspiration

image

Godmorgon finingar, vilken tråkig blogg det här har blivit. Jag känner mig så oinspirerad, har ingenting att skriva om. Känner att det blir samma sak hela tiden, livet är inte så spännande just nu. Jag har börjat kolla efter jobb, gör en kurs i kreativt skrivande , tränade för första gången på två veckor igår, dricker kaffe…inte så mycket mer än så. Reubens mormor är fortfarande väldigt sjuk vilket inte är speciellt roligt, vi åker upp till Oxfordshire på lördag och är där några dagar för att reda ut alla praktiska saker.

Nu ska jag iväg till sjukhuset för att ännu en gång röntga mitt finger och träffa en hand therapist, en sjukgymnast av något slag antar jag. Tänk vad de tar hand om mitt lilla avbrutna finger  ändå!

Londons mysigaste kafé

Ni vet ju att jag gillar kaféer, det har väl inte undgått någon vi det här laget? Nej, jag ÄLSKAR att fika. Jag fikar alldeles för mycket, min ekonomi skulle vara mycket bättre om jag drog ner på det.

När jag flyttade till London år 2002 (herre gud!) tyckte jag att det fanns ont om mysiga kaféer. Det var mest Starbucks och Café Nero överallt. Under mina år som undergraduate-student blev det en hel del Starbucks, speciellt på helgerna  när jag extraknäckade inom hemtjänsten i Hampstead. Vi hade alltid väldigt långa obetalda raster mellan de olika besöken hos tanterna så då brukade jag alltid hänga i fotöljerna på Starbucks, halva min lön gick säkert åt apple&cinnamon-muffins.

Nu tio år senare har jag lärt mig att London har mycket mer än Starbucks att erbjuda när det gäller kaféer.  Kaffet på t.ex Starbucks är väl inget att jubla över direkt, det smakar ju oftast inte så mycket. Dessutom har det under de senaste åren blivit lite som kaféernas McDonalds, smutsigt, rörigt och ingenstans att sitta. Ofta måste man bort från the highstreet för att undvika kedjorna. Det beror såklart också på vilket område du är i London, här där jag bor är vi lyckligt lottade, vi har massvis av små kaféer som inte ägs av någon kedja.

Det absolut mysigaste kaféet i London enligt mig är Candid Arts Cafe i Angel, Islington. Kaféet ligger på en liten återvändsgata högst upp i en lagerlokal. Utanför finns en liten skylt som det står ‘Cafe Upstairs’ på, men det är svårt att hitta dit om man inte vet att det ligger där. När man kommer in genom dörren så känns det som man har gått fel, men om man traskar upp genom det mycket slitna trapphuset så hittar man det! Och väl där uppe är det bara så mysigt, levande ljus överallt, lugn musik, ljusslingor, stora tavlor, soffor. Och där är aldrig trångt, man kan sitta där i timmar och bara vara. I love it!

Dessutom har de helt okej mat där. Idag åt jag en stor tallrik vegetarisk lasagne med sallad för ynka £7.Om ni är i London och vill fika, eller äta lunch på ett riktigt mysigt ställe så gå till Candid (3 Torrens St, London EC1V 1NQ)

Att titta på under fredagsmyset

Inte för att vi har något fredagsmys hemma hos oss, det går ju faktiskt inte om man bor i ett land utan goda ostbågar och lösgodis, eller?

Men igår var jag mycket sugen på Minstels, jag gick nästan iväg till vår lilla butik som ligger tio meter från vår ytterdörr (livsfarligt!) tills Reuben bestämde sig för att titta på ‘Sugar: The bitter truth’ . Där försvann mitt sockersug, i alla fall för stunden. Väldigt intressant och straight forward, och otroligt enkelt att förstå. Den filmade föreläsningen handlar om socker, såklart, eller mest om fructose. Och vad det gör till våra kroppar. Se den om du är intresserad! Ganska underhållande också.

Operationen som aldrig blev av…

image

Idag anlände jag till King’s College Hospital Day Surgery för att få mitt finger fixat.

Först blev jag tillsagd att ta av mig mina kläder och sätta på mig en hemsk sjukhusrock, ni vet en sådan där som är ‘öppen’ där bak. Fick panik och började nästan gråta över hela sjukhusgrejen, alltså jag har aldrig insett att jag faktiskt har en fobi för blod och smärta innan, men nu vet jag. Blev frågad tusen frågor av många olika människor. Väntade länge tills jag fick träffa en doktor. Blev lagd i en sjukhussäng och inrullad i operationssalen (all because of a FINGER!). Där röntgade dem mitt finger igen..och vet ni vad, fingret är rakare än vad det var förra veckan. Läkaren beslöt sig för att inte operera och jag fick gå hem! Jag ska tillbaka nästa vecka för fler röntgenbilder och möte med sjukgymnast.

Nu sitter jag på soffan här hemma och är så sjukt lättad att jag slapp operation och allt äckligt det innebär. Dessutom är jag så tacksam för sjukvården här i Storbritannien, det är faktiskt helt fantastiskt att man har tur att bo i ett land där all sjukvård är helt gratis. Inte ett öre kostar det här mig, och det är ju faktiskt bara ett finger. Thank you NHS!