Lite fika skadar ju inte…eller?

image

Igår fikade jag med Jenny…igen. Om man nu är ledig ska man ju ta vara på den tiden, eller hur, och vad passar inte bättre då än att umgås med Jenny som också är ledig och som också gillar det där med fika.

Vi möttes upp utanför Tate Modern och åkte upp till deras kafé på sjätte våningen. Vi försökte titta på lite konst först, men upptäckte rätt snabbt  att vi var mycket mer intresserade av att prata med varandra än all modern konst som hängde på väggen. Dessutom förstår jag mig inte på konst, jag brukar säga att jag har konst-dyslexi. Förstår inte alls glädjen med att stå och titta på något som bara hänger där? Tycker inte att det är givande, kul eller spännande. Blir bara uttråkad som ett litet barn.

Jag gillar Jenny. Hon är en sådan himla ärlig tjej, what you see is what you get.  Det finns ingenting pretantiöst eller korrekt med henne, hon låtsas inte vara något hon inte är. Och det är så himla skönt.

image

En dag med Jenny

Jenny ville tydligen ha en intellektuell konversation när vi träffades idag. Men det gick väl sådär. Det blev mest en massa flabb, prat om allt och ingenting och en hel del magont för att vi skrattade så mycket.

image

Vi är 29 going on…9? Men herre gud vad KUL vi har det när vi träffas. Idag promenerade vi i Regents Park, åt publunch i Primrose Hill och drack kaffe på ett kafé inne i parken.

image

London och alla dess parker – det är verkligen det bästa som finns.

image

image

Ni ser väl att hösten har kommit till stan? Det är fint tycker jag, och det är under hösten och våren London är som bäst.

Annars känns livet lite lättare nu under det gjorde under helgen. Alltså, ibland undrar jag om mitt liv skulle vara lite lättare om jag inte vore så himla känslig för hormoner. Det är de där himla ägglossningspsykoserna som är tillbaka igen, och pms-psykosen. Jag blir som en dramatsik argbigga och tycker att allt är piss. Och när det känns så, så är det väldigt svårt att se det från ett annat perspektiv. Är det någon som vet vad jag snackar om? Någon som har något tips på hur det blir lättare? Eller får man leva med detta tills man går in i klimakteriet?

Idag…

….lyssnar jag på Ane Brun. Hur kan man annat än älska hennes musik, speciellt Changing of The Seasons?

…ska jag iväg och träffa fina Jenny. Vi ska ha en ordentlig catch-up, det känns som vi inte har träffats ordentligt på evigheter. Jag hoppas på en promenad i Regents Park om vädret tillåter.

…drömmer jag om att flytta. Men egentligen är det väl någon slags rastlöshet, en längtan efter något nytt. Det senaste är att jag vill flytta till Oxford. Nära till både landet och London. Mannen som är en inbiten Londoner är inte lika sugen dock.

…tänker jag på en vän som jag inte har träffat på länge. Du vet nog vem du är min käraste skånetös.

Mamma Karins franska äppelpaj

image

Världens godaste äppelpaj får man hemma hos mamma och pappa i Kungsör, glutenfri är den också och helt beroendeframkallande.

Idag provade jag att göra en sockerfri version och den blev minst lika god. R äter inte socker längre så därför provade jag med ett naturligt socker-substitut som jag hittade på hälsokostbutiken.  Äppelkaka hör till hösten och den här varianten måste ni prova, himmelskt god!

4-5 äpplen

100 gram mjukt smör

1.5 deciliter socker (som jag bytte ut mot Higher Nature Zylosweet  natural xylitol sweetener)

2 ägg

100 gram hackad mandel

Blanda smöret med sockret. Tilsätt äggen och den hackade mandeln. Skala och skär äpplen i tunna skivor. Lägg i en ungsäker form med mandelsmeten ovanpå. Grädda i ugnen i 45 minuter på 175 grader. Servera med grädde eller vaniljsås! Enjoy!