British property market, del femtioelva

Vi kanske ska flytta. Till våren, samma område men bättre lägenhet. Lugnare gata, bättre ljudisolerat, ett ordentligt andra sovrum som kan användas till gästrum. Tanken var att vi skulle köpa men det kanske inte blir så, vi får se. Konsten är ju att få ett huslån, och det är inte lika lätt om man är egen-företagare som anställd.

Så det här med att hyra i London då. Man ska kanske inte tänka på det för mycket för då finns det risk att man blir arg, som jag blir. Som R har varit de senaste 15 åren. Vad blir jag arg över? Hm, ja mycket. Att det där med att hyra ut bostäder är helt oreglerat. Att man i princip får hyra ut vad som helst, bara det har ett tak och väggar. Fönstrena behöver inte fungera, det finns inte några som helst kontroller på att lägenheter och hus faktiskt är i en viss standard. Det var någon som pratade om att det borde införas någon lag om att fönster måste ha dubbla glas och inte enkla för att bostäden skulle vara i skick för att bli uthyrd, men det hände aldrig. Ken Livingstone vår förra borgmästare ville införa ett tak på hyrorna så att hyresvärdar inte skulle kunna höja hyrorna hur mycket som helst, men det hände aldrig. Så hyrorna går upp och standarden blir sämre. För oss som försöker ta oss ur det här med att hyra och att betala av någon annans huslån (för det är det man gör när man hyr!) blir det allt svårare att spara till en handpenning på ett hus. När vi väl köper kommer säkerligen vår månadskostnad för boende gå ner då det ofta är billigare att betala av ett huslån än vad det är att hyra, det är bara handpenningen som gör det svårt.

Det värsta, tycker jag, är att det är mycket lättare att få ett huslån om du inte hade tänkt att bo i bostaden du ska köpa själv. Alltså  ett så kallat ‘buy-to-let morgage’. Men för oss som inte hade tänkt att leva som parasiter på andra människor blir det desto svårare, vi som bara vill ha någonstans att kalla vårat eget hem får vänta. Det känns konstigt. Och fel. Är det verkligen rätt att göra en sådan business av en sådan pass basic need som tak över huvudet? Och helt oreglerat?

Hittade en arg liten artikel här som ni kan få läsa, om ni orkar…:)

Annonser

16 thoughts on “British property market, del femtioelva

  1. Där är ju en till sak där Sverige är bättre än England! I Sverige finns det ju tak på hur länge man får hyra ut en lägenhet o hur mycket man kan lägga på hyran. Jag vet inte om det är lättare att få lån i Sverige, men oftast kostar ju husen mindre än vad de gör i England, så då blir det kanske lättare. Man blir ju inte direkt glad när man kollar på att köpa hus i England!

    • Absolut, i alla fall i mindre städer. I Stockholm är det ungefär lika dyrt som i London (eller min del av London i alla fall) . Men många säger att folk börjar utnyttja bostadsmarknaden där på samma sätt som här. Läskigt tycker jag! Jag tycker det borde vara MYCKET strängare regler, det gör mig arg att så många människor hyr ut lägenheter för mycket mer pengar än vad de är värda, bara för att de kan. Har människor alltid varit så giriga?

  2. Alltså, det låter ju nästan som Stockholm… Hyra lägenhet är svindyrt (fast inte lika svindyrt som London, jag vet) och att hyra i andra hand är ju i princip att betala av andras lån. Jag köpte eftersom månadskostnaden skulle bli billigare än att hyra i andra hand (eftersom ett förstahandskontrakt är omöjligt att få tag på om du inte stått i bostadskö i många många många år eller köper ett kontrakt).

    Och hej, jag är egenföretagare. Bolån? Nä! Nu har jag ju bolån i alla fall eftersom pappa fick stå med på lånet, som en säkerhet…

    Förstår att du blir arg. Det blir jag också på bostadsmarknaden. Det är orimligt att betala så mycket. Och jag blir arg för att allt blir så helvetiskt dyrt för att man råkar vara singel också. En helt annan historia… 🙂

    • Ja i Stockholm har man väl nästan inget annat val än att köpa eller ställa sig i kö innan man är född (hur nu det skulle gå till?)….

      Ja, jag blir arg…och du,…du får skriva av dig om singellivet också och hur dyrt det är!

  3. Ja, det är inga roliga belopp man kan tvingas betala om man vill bo i London. Jag kan dock förstå att de som hyr ut vill få in så mycket pengar som möjligt, de bedriver ju trots allt inte välgörenhet, och så länge efterfrågan är större än utbudet så lär det nog inte ske någon förändring i prisnivåerna. Jag skulle göra samma sak, ju snabbare jag kunde betala av mitt bostadslån på bostaden jag hyrde ut desto bättre. Vad jag kan irritera mig på är alla som köper hus bara för att hyra ut, vilket innebär att marknaden för att köpa hus som man själv vill bo i blir mindre.

    Min pojkvän ägde tidigare halva lägenheten där vi bor nu (shared ownership) och när jag flyttade in köpte jag andra halvan. Det är inte klokt hur lite vi betalar i lån varje månad och då betalar vi både av lånet och räntan. Nu sitter vi bara och väntar på att det ska bli mars nästa år för att kunna få nytt bostadslån och kanske köpa något större, då har vi båda frilansat tillräckligt länge för att få lån:-)

    • Nej det är ingen välgörenhet de bedriver, det är väl så långt från verkligheten man kan komma. Såklart det finns de människor som bara hyr ut EN lägenhet och då ska de självklart kunna tjäna lite pengar på det, men de flesta i det här landet och de så kallade ‘property developers’ gör ju detta till deras karriär. Det är det jag avskyr för precis som du säger så gör det mycket svårare för oss som bara vill ha något att kalla vårat eget hem.

      • Och sen renoverar de ofta lägenheterna/husen till oigenkännlighet utan minsta karaktär. Det borde finnas en lag att människor måste bo ett visst antal år i en lägenhet innan de kan hyra ut den.

  4. Skulle ni kunna köpa en part-buy, part-rent lägenhet? Jag vet att man fortfarande behöver ett bolån, men de kostar ju betydligt mindre, sen kan man köpa mer o mer utav lägenheten när man har råd.

    • Jag skulle inte ha något mot det men min man är den mest princip-fasta mannen i England..haha. Enligt honom är de lägenheterna till för sådana som inte har råd med en hel lägenhet. Det har ju vi, det är bara det att vi måste vänta lite längre eftersom vi ej är fast anställda. Tydligen brukar det vara 2-3 år man måste ha haft företaget, och min man har haft sitt i 18 månader.

      • Min pojkvän köpte 50 % av vår lägenhet som shared ownership när han flyttade in för 10 år sedan. Bra, i teorin, när man vill komma upp på bostadsstegen. Men, sen när vi ville köpa resten, herrejesus vilken pärs. Jag har aldrig varit med om värre byråkrati och inkompetens från vår housing association. Det tog säkert ett halvt år innan kontraktet var klart vilket ledde till många extra kostnader för oss på grund av förseningen. Nej, det lönar sig verkligen att vänta ett eller två år för att slippa den huvudvärk som det innebär att tvingas göra affärer med en housing association (finns mycket intressant att läsa på nätet om alla problem som folk har haft med dem).

      • Jag har också hört att det är en massa extra huvud värk. Kollade lite på det förra året och det är ju jätte fina lght som finns tillgängliga på detta. Carlo är precis som Reuben emot det dock så det blev aldrig att vi gick särskilt långt med det. Och vad jag har hört efteråt är jag jätte glad att vi inte gjorde det. Tydligen är de jätte svåra att sälja sen med.

  5. Ja fy tusan vad jag hatar att betala av någon annans mortgage. Precis som du säger så skulle våra månads kostnader bli mycket mindre om vi köpte och kostnaderna skylla vara att betala av VÅRT lån och inte någon annans. Men det är ju den där handpenningen som är jobbig att spara ihop till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s