Promenad på Hampstead Heath

image

Igår mötte jag upp min kompis Ida för en promenad på Hampstead Heath. Det är ett väldigt stort grönområde som ligger i norra London.  Jag känner mig ganska hemma runt omkring Hampstead då jag jobbade där i flera år, samt bodde inte allt långt däifrån.

Under mina första år i England så pluggade jag en treårig undergraduate psykologi vid City University. Under alla dessa år arbetade jag även deltid inom den engelska hemtjänsten på kvällar och helger och de flesta av våra klienter bodde i Hampstead. Det var tungt men jag trivdes ganska bra med det! Jag hade inte så mycket fritid på den här tiden, universitetstudier samt 30 timmars jobb i veckan gav inte mycket tid över. Men joobbet var faktiskt kul. Jag gillade att träffa alla olika människor, det var allt från gamla till handikappade, tanter som jobbat på fabrik under andra världskriget till nobelpristagare! Jag fick under en sommar åka med en av våra klienter till ett buddhistläget i The Lake District och arbetade även i ett hem för två utvecklingstörda ortodoxa unga judinnor. Jag såg hur vissa blev bättre och andra sämre. En dag hittade jag en utav mina favorittanter död och den dagen kommer jag nog aldrig att glömma. Det var även många historier man fick lyssna på under åren, många av de äldre var väldigt pratglada och hade ganska ofta  en hel del intressanta saker att berätta.

När jag går runt kring Hampstead så minns jag dem alla.

image

6 tankar om “Promenad på Hampstead Heath

  1. Jag har konstigt nog aldrig varit där. När jag var nyinflyttad i London pratade alla svenskor jag kände så mycket om det (man insåg ju helt plötsligt hur mycket man saknade naturen) men det blev aldrig av att jag åkte dit. Sedan flyttade jag till Isle of Dogs och hade Greenwich runt hörnet istället. Men någon dag måste jag ändå besöka HH, verkar såååå vackert!

    Jag hade aldrig klarat att jobba i hemtjänsten. Bara jag ser en ensam tant på gatan vill jag börja gråta. Hon kanske är jättelycklig, men i min värld är hon ensam och olycklig och jag vill bara gå och köpa fika och följa med henne hem och göra henne sällskap. I hemtjänsten är det ju så ont om tid för sådant… Och att dessutom behöva gå igenom det där med döden…. Jag vet att det är naturligt och livets gång, men jag blir så emotionell…… Jag är så imponerad av alla som jobbar i hemtjänsten, de gör ett bra jobb!

    • Jo det är ganska tungt på det sättet, samtidigt känner man ju att man gör någon slags skillnad för de gamla tanterna. Och på något sätt hade jag oftast tid till att stanna och prata lite. Det värsta var unga människor med handikapp, vi hade en tjej som var bara 30 och hade MS…hon blev bara värre och värre. Det var fruktansvärt att se.

    • Jo klart det är tungt, men när jag ser tillbaka på det så kändes det som ett jobb som gav mig massvis. De gamla tanterna är ju oftast väldigt tacksamma för att man kommer så man känner sig väldigt uppskattad. Eller jag gjorde i alla fall det. Och det är ju ett väldigt socialt jobb också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s