Kitties on my mind

Jag drömde om de små kattungarna hela natten. Och oroade mig för att de frös och var rädda för mörkret…

Jag är så himla larvig när det kommer till djur. Klarar inte av att de mår dåligt. Så fort det är storm ute tänker jag på alla små kossor, hästar och får som står i hagar utan vind och regnskydd. När djur dör på film blir jag alltid mycket mer upprörd än när människor dör. När folk klagar på idiotiska hundar så tänker jag alltid på idiotiska hundägare. Det är oftast inte hundens fel att den är vild, det är ägaren som inte tar sitt ansvar och uppfostrar hunden.

Jag har visat foton på kissarna för Reuben och nu vill han också åka dit och rädda dem! Oj oj oj, vi är lika löjliga båda två. I helgen är det i alla fall vårat ansvar att mata dem eftersom min vän är bortrest, och nästa vecka ska hon ta in dem till sig eftersom det börjar bli så kallt ute. Om någon i i England kan tänka sig adoptera kattungarna kontakta mig – de förtjänar ett kärleksfullt och varmt hem!

4 tankar om “Kitties on my mind

  1. Hade jag bott i England hade jag tagit dom direkt! Så fina! Jag är precis likadan, blir så upprörd och ledsen när nån överger eller misshandlar hjälplösa djur. När jag tänker skaffa hund ska det vara en hund från ett djurhem, det vet jag. Mina föräldrar har tagit hand om två hundar från ett djurhem, samt en katt. Katten blev påkörd i höstas, men han hann bli gammal och ändå glömde han aldrig att han hade bott i skogen förut. Han tydde sig väldigt mycket till oss (och han gick väldigt ogärna ut, haha).
    Nu bidrar jag till en djurskyddsförening varje månad. Så länge jag inte kan ta hand om något djur själv, kan jag alltid bidra till att organisationen kan hjälpa dom. Hoppas katterna får ett bra hem, snart.

    • Båda mina katter är från ett katthem och jag försöker alltid uppmuntra andra kattsugna att göra samma sak. Det finns SÅ många djur där ute i behov av ett hem! Ush när jag tänker på det mår jag lite dåligt, men man får ju göra det man kan. Som du, det är ju jättebra att du bidrar till djurskyddsföreningen!

  2. jag är också alltid orolig för hur djuren har det. Tycker mer synd om dem än människor och sörjer mer ett djur än en människa, det skäms jag lite för ibland, men så är det. Säkert har det med att göra att jag hade djur omkring mig som liten och ofta satt och kommunicerade med dem samt hade bättre sällskap av dem än kanske vuxna, vem vet…Hoppas allt går väl för de ynkla små kissorna, att de hittar ett hem och får en bättre framtid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s