Så himla sant

Idag bjuder jag på ett litet YouTube-clip om introverts och extroverts. Så himla intressant, och rätt! Jag håller med det som sägs i videon till 100%. Jag är och har alltid varit en introvert, även om jag också har lite av det extroverta i mig. Jag trivs bättre i mindre sällskap och tycker det är lättare att uttrycka mig i skrift. I vissa sällskap är jag en sån som pratar hela tiden, typ med människor som Reuben, mamma och pappa, de närmaste vännerna men i större sällskap är jag mer någon som observerar. Småprat är inte min favoritgrej, hos frissan sitter jag hellre och läser en tidning till exempel och jag skulle aldrig få för mig att vara den som tar mest plats. Never. Samtidigt älskar jag att vara bland människor och får energi av att vara social, ensamhet är inte min grej och jag har ett stort behov av att umgås med mina vänner och prata av mig.

Men visst stämmer det som sägs i videon om att introverta ofta klassas som lite sämre och svagare? Jag har alltid kännt så, även om jag inte mår dåligt av det som jag gjorde när jag var yngre.

Hur är det med er? Introverta eller extoverta, or a mix of both? Håller ni med om det som sägs i videon?

3 tankar om “Så himla sant

  1. Check check check! Hög igenkänningsfaktor, och vad bra förklarat. Jag som oftast tycker att kategoriseringar är mer komplexa än att kunna säga att jag är antingen eller, kan utan tvekan säga att jag är en introvert personlighet. Och det är verkligen intressant med synen på vad vi värderar i samhället, och hur vi ser på olika personlighetstyper. Speciellt i dessa ”utveckla-dig-själv”-tider. Tycker det kan vara svårt ibland att hitta balansen mellan vad det är jag vill utveckla och utmana för att må bättre själv, och vad som är påverkat av ”samhällets förväntningar” på att kunna vara visst mycket social, ta plats osv osv. Elin Grelsson har skrivit ett riktigt bra, intressant och kännbart inlägg om det här också, och just kopplingen till arbetsmarknaden: http://elingrelsson.se/2012/06/20/kanslig-och-full-av-kraft/
    Tack för att du la upp klippet!

  2. Sååå intressant! Och ger så mycket att tänka på… UnderbaraClara skrev om en liknande sak för ett tag sedan (http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/eremiten-i-mig/). Jag är också mestadels introvert. Jag älskar att lära känna nya människor, vara i centrum ibland, prata mycket i vissa sällskap och allt det där, men efter ett tag blir det för mycket och jag önskar att jag vore hemma. Ensam. Precis som de säger i filmen! Jag tror det är en stor del av varför jag mår dåligt av att vara hemma med barnen ibland. Inte bara bristen på vuxen kontakt (speciellt efter flytten från Sverige) men även att jag blir överstimulerad och utan möjlighet att stänga av och bara vara SJÄLV en stund när det blir för mycket. Jag älskade att bara sitta på mitt tonårsrum och måla, läsa, tänka. Nu blir det inte speciellt mycket sådant alls. Kul att ni varit på ultraljud nu! För oss var första ultraljudet som ett bevis på att det inte bara var en dröm. Att det var på riktigt! Spännande 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s