Let’s get material instead

Äsch. Blä vilken jädra pissdag. Jag har sån oro i kroppen att jag måste tvinga mig att fokusera på något annat. Jag spenderade en timma av morgonen med att vara arg och gråta över alla män som misshandlar kvinnor men nu orkar jag inte längre och måste rycka upp mig själv.

Så jag gör en klassiker. Jag fokuserar på materiella saker. Barnvagnar! Kan ni hjälpa mig? Vi behöver en som är typ minimal och väger ingenting. En som är lätt att vika ihop då vi kommer behöva göra det varenda gång vi har använt den. Vår lägenhet ligger nämligen en trappa upp, och vi har inget som helst utrymme att lämna en vagn där nere – innan den branta trappan upp till lägenheten om ni förstår vad jag menar? Möjligtvis skulle vi kunna ha den där om den är ihopfälld, men inte annars. Jobbigt. Yaaaaaaay för engelska hus igen. Trappan är dessutom brant och smal så vagnen får liksom inte väga så mycket, eller vara för bred…

Någon rekommenderade en Bugaboo Bee. Grejen med Bugaboo dock…overpriced? Alltså 10 000 kr för en barnvagn känns lite väl, speciellt eftersom många säger att man byter ut den efter ett år ändå?

Anyway…hjälp mig!

Annonser

Feeeelings.

Kvällen började bra igår. Reuben kom hem med itaiensk glass till mig från världens bästa gelato-butik, eller i alla fall Londons bästa och jag blev störtglad.

Sen slutade kvällen med att vi bråkade och tjafsade och jag blev så arg att jag inte kunde sova resten av natten. Denna ilska spättes på med att jag råkade titta i några sekunder på You Tube klippet där den där jävla domaren i Texas slår sin dotter med ett bälte. Det var nog egentligen det som gjorde att jag inte kunde sova. Min ilska mot sådana män är liksom helt jäkla overwhelming. Det finns ingen ursäkt eller föklaring som duger, jag skiter fullständigt i om förövaren själv har haft en taskig barndom. Jag vill typ se honom hängd. Så ARG blir jag. 

Åh gud. Känslor alltså. 

Provence…italien….eller både och?

SONY DSC

Jag känner mig lite stressad över allt jag vill göra innan bebisen kommer. Reuben blir lite ledsen eftersom han tycker att jag uttrycker mig som att mitt liv ska ta slut. Det är kanske inte så jag menar – men jag är nog rätt rationell och förstå att livet kommer att förändras rätt radikalt i juni.

Något vi båda vill göra är att resa innan den lille kommer. Reuben börjar ett kontrakt med ett amerikanskt företag i vår, så han kommer arbeta hemifrån, eller wherever pleases him, bara han har dator och internetuppkoppling. Så bra. Det betyder även att han kommer arbeta hemifrån under sommaren när bebisen är här. Jag är så tacksam för det.

Men hur som helst. RESA. Vi ska defintivt till sverige i vår, antagligen i mars, men vi vill också ner till Europa. Vi båda älskar ju italien där Reuben har sin släkting Charlotte, och så är vi även inbjudna till vänner som bor i Provence. Nu är frågan…

Hur mycket orkar man? Med British Airways får man flyga fram till v36, men vi hade nog tänkt att åka senast i april. Reuben hade som ide att vi kunde både åka till Provence och Padova i italien, och köra bil mellan, men jag tror det blir för mycket.  Över sju timmars bilresa vet jag inte om jag orkar, dessutom kör de som dårar på motorvägarna i italien vilket jag inte tycker skulle kännas så himla bra….

Anyway, ni som har erfarenhet. Vad skulle ni göra? Hur mycket  orkade ni?

Jag längtar i alla fall till italiensk glass….arkitekturen…havet…och solen. Åhh….

SONY DSC

SONY DSC
SONY DSC SONY DSC

Det lär nog inte bli någon bergsvandring i Cinque Terre i alla fall! Så dum är jag inte.

Still alive

Idag var vi på vårat andra ultraljud samt ett speciellt ultraljud för hjärtat. Allt såg fint ut. Han lever fortfarande! (Pessimisten inom mig tror att bebisen ska dö hela tiden…)

Sa jag han? Javisst, it’s a boy. 

Sunny Sunday

image

Vi åkte på utflykt till Greenwich. Parkerade bilen i Blackheath och promenerade sedan ner till Greenwich genom den stora parken. Blåsigt men fint.

image

Det var så pass fint väder att vi kunde sitta utomhus och fika. Det i kombination med världens godaste bakelse gjorde mig på väldigt bra humör…

image

Både jag och Reuben har ju blivit lite besatta av Les Miserables. Och många utav scenerna är inspelade i Greenwich, vid The Royal Naval College. Så vi var ju tvungna att traska runt där och jämföra det vi såg med foton från filmen. Samtidigt som vi nynnade på ‘Can you hear the people sing…’. Vinner vi priset för ‘Geeks of the year’ mån tro?

Fin söndag. Nu ska jag fixa Sunday Roast, hej så länge!

Saturday

image

 

Började dagen med frukost på det vanliga stället. Äggröra med rostat bröd, färsk apelsinjuice och latte. Mötte därefter upp en vän i Dulwich Park, ååhmade oss över den  tjusiga gamla bilen som tillhör vår BMF-instruktör och promenerade sedan dryga 40 minuter hem till henne. Pratade om ditten och datten. Promenerade sedan hem via slaktaren där jag köpte lamm tills i morgon. Kom hem, var så hungrig att jag nästan svimmade av. Åt en croissant och sedan en hel tallrik med pasta bolognese. En timma efteråt var min mage tom igen – åt en skål fet grekisk yoghurt med bär. Läste lite och slappade framför brasan. 60 minuter senare….hungern var tillbaka. Reuben fixade kaviar-smörgåsar.

Alltså…jag promenerade allt som allt max 1.5 timma i ett helt normalt tempo (går däremot alltid ganska fort) och min kropp reagerar som om jag har sprungit en marathon. Normalt?

Och nu mina damer och herrar blir det indisk take-away. Reuben tycker vi köper två portioner till mig så vi kan ha en i frysen för emergencies. Hm, tror någon har tröttnat på mitt tjat om hur hungrig jag är.

Räknar ner dagarna till våren

Det är +2 grader i London idag men det känns som -15. Jag skojar inte, det är så jäkla kallt att det knappt går att vara ute.

Jag längtar till våren nu, och den lär väl komma snart? Enligt bloggen kunde jag gå utan jacka den 25:e februari förra året och tog kort på några krokusar i Dulwich Park den 12:e mars året innan. Så…var är vi nu, 25:e januari…överlever jag en månad till av äcklig kyla och grått väder? Jodå, det lär ju gå. Kanske.

Hoppsan!

image

I vissa kläder ser jag mer gravid ut i än andra. Den här tröjan till exempel. Vet inte riktigt vad jag känner för min nya kroppsform, men jag antar att man vänjer sig. Något jag inte gillar är kommentarer om hur ‘rund man är’ som svärmor hävde ur sig här om dagen. Jag vet att hon bara menar väl men bara för att man är gravid betyder det inte att sånt känns kul att höra. Så känner jag i alla fall! 🙂

I övrigt mår jag faktiskt bra idag. Jag tror trixet är att äta mest hela tiden….ehm. Så fort jag ignorerar hungerkänslan så mår jag jättedåligt. Måste verkligen sluta med det.

Dagen ägnades till att fylla ut garderoben igen. Fick köpa ett till par byxor då ett par jeans inte håller i längden. Så jag slog till på ett par skinny maternity jeans! Nu får bara inte mina VADER växa…har cyklistben som trivs halvbra i smala jeans. Men de var faktiskt så fina så jag kunde inte motstå. Vad säger ni tjejer, växer vaderna när man är gravid? I hope not.

Completely and utterly HOOKED!

Nu har jag sett Les Miserables – the film, två gånger på en vecka! Oj oj, snacka om att jag blev helt TAGEN av allt som har med den att göra.

Reuben är inte sämre han. Han går runt här hemma och sjunger, lyssnar på You Tube-klipp i smyg och lär sig spela sångerna på piano.

Och eftersom jag har varit besatt av musiken sedan lågstadiet så tycker jag att det är jättekul att jag har någon i mitt liv som är lika tagen av musiken som jag.

Pregnancy glow?

‘Where is that pregnancy glow?’ frågade Reuben mig här om dagen.

Jag tror att det är en lögn, för jag har verkligen ingen ‘glow’!

I stället  mår jag fortfarande illa och har ont i huvudet, är superdupertrött hela tiden, orkar inte alls göra lika mycket som jag vill, har alla möjliga slags olika gaser (oh the glamour!), har en äcklig smak i munnen och ser helt GRÅ ut.

Tycker faktiskt inte speciellt mycket om detta gravida skede. Jag är väldigt tacksam över att jag är gravid och vad som kommer efteråt, men allt det som händer med kroppen? Nej, det skulle jag verkligen kunna leva utan.