Att vara hemma med sina barn – den svarta synden

När jag berättar för människor att jag antagligen kommer att vara hemma lite längre än ett år med bebisen så får jag en hel del höjda ögonbryn och kommentarer som ‘Du ska väl inte bli en hemmafru!’.

Jag har ingen aning om hur det är att ha barn och jag vet inte alls hur det är att vara föräldraledig. Men som jag känner just nu, så kan jag absolut tänka mig att inte arbeta och vara hemma tills barnet är sisådär 2 år (kanske längre). Men som sagt, jag vet inte – det är ju mycket möjligt att jag tycker att det är aptråkigt och längtar tillbaka ut i arbetslivet. Vi får se. Men jag är öppensinnad.

‘Hemmafruar’ är  mycket vanligare i England än i Sverige, men det finns även ‘hemmapappor’ då det inte är helt ovanligt att kvinnan är den som tjänar mest. Det jag upplever är att som kvinna måste man förklara sitt val till att vilja vara hemma och ta hand om sina barn, medans männen, papporna höjs till skyarna.

Och jag förstår tankesättet. Jag brukade själv se ner lite på kvinnor som valde att stanna hemma med sina barn. Kunde inte förstå varför de valde att göra det, speciellt när de ofta var högutbildade och med stor potential till att göra karriärer. För flera år sedan när jag arbetade som barnflicka i västra London funderade mamman i familjen på att säga upp sig och vara hemma med barnen i stället då hon var trött på att ständigt stressa och samtidigt betala höga avgifter för barnomsorg. Min första tanke när jag fick höra detta var ‘Nej, gör det inte, gå inte ned till den nivån’.

Man kan säga att jag har en helt annan förståelse för just det nu. Först och främst. I England är det svindyrt med barnomsorg. Helt jäkla förjävligt dyrt. Man kan räkna med att betala runt 15 000 kr i månaden för en heltidplats och ofta mer. Barnflickor eller så kallade nannies är ännu dyrare. Det är därför inte konstigt varför människor väljer att strunta i att betala dessa hutlösa summor och ta hand om sina egna barn.

Egentligen borde det inte spela någon roll. Man lever sitt eget liv och gör de val som känns rätt för en själv, ingen borde behöva förklara sig för någon! Jag vill även säga att jag är otroligt tacksam över att jag och Reuben har möjligheten att göra det här valet just nu. Om några år kanske det ser annorlunda ut. Det är väl helt otroligt bra att vi båda två inte kanske behöver jobba långa dagar och stressa ut i Londons kollektivtrafik, det är en enorm fördel och ingenting som borde smutskastas. Och jag undrar om någon skulle höja ögonbrynen om det var tvärtom, om det var jag som var ute och tjänade pengar medans Reuben var pappaledig i två år? Tror inte det va!

Annonser

28 thoughts on “Att vara hemma med sina barn – den svarta synden

  1. Oj, börjar du redan få höra om det? Vänta bara, det blir värre! 😉 Visst är det upp till var familj att få det att funka, men jag tycker det är synd att det mestadels är mammorna som är hemma längre med barnen, av olika anledningar. Oftast är det ju så att det bara är mamman som får vara mammaledig och då blir det naturligt att hon fortsätter att vara hemma, fastän det också skulle kunna funka att pappan var hemma och mamman jobbade! Jag har en kompis i Schweiz, som nog är det värsta landet i Europa, där mamman får 4 månaders ledighet och pappan en. Hon var hemma i 6 månader, 4 månaders mammaledighet, en månads semester och en månad obetalt sen var det bara att sätta bebisen på dagis. Sååå glad att jag inte behöver göra det och jag är så glad att jag får uppleva allt som händer med Alfred 24/7 (även fast det är skitjobbit ibland!).

    Jag kan förstå att svenskar ibland höjer på ögonbrynen när mammor är hemma länge med barnen, men det är ju för att de är så sjukt bortskämda med löjligt billiga dagis (500-1000 kr per barn och månad, heltid!!!), väldigt flexibla dagistider och förmånen att ha VAB, något som inte finns någon annanstans. Min make åker hemifrån 6 och kommer hem tidigast 5, jag skulle således bara kunna ha ett deltidsjobb och därmed skulle i stort sett all min lön gå åt till att betala dagisavgifter. För mig är det ett självklart val att vara hemma med min son istället, nu när vi kan. Som du säger, om några år kanske allt har ändrats o vi kan inte göra det! Och småbarnsåren går så fort och vi kommer behöva jobba tills vi är 75 innan vi kan pensioneras, så det finns gott om tid att jobba när barnen är lite äldre!

    Ok, ursäkta min avhandling här, men det är ett intressant ämne! 🙂

    • Du har helt rätt! Jag tycker också att det är orättvist så som det är i många länder i Europa. Det är synd att det kanske blir automatiskt så att det är kvinnorna som ger upp sin karriär, och det är väldigt orättvist mot papporna som inte alls får spendera lika mycket tid med sina barn, och dessutom måste jobba ihjäl sig för att få det att gå ihop.

      Själv känner jag att jag inte ger upp någonting. Jag ser fram mot att få ta hand om något eget i några år i stället för andra människor (som jag har gjort i min sk karriär så länge!). Reuben kommer ta ledigt när bebisen kommer i juni och vara ledig minst en månad, för att sedan arbeta hemifrån i ganska många månader därefter. Vi har det otroligt bra som båda två kan vara rätt flexibla av oss. Som du beskriver så skulle hela min lön gå till dagisavgifter, och då känns det rätt onödigt, speciellt eftersom jag inte har trivts med de arbeten jag har haft de senaste åren.

  2. Det är ju lite märkligt det här… hade man i Sverige sagt att man skulle börja jobba när barnet bara är några månader hade folk direkt reagerat men i övriga Europa så är det ju oftast så det funkar: Tex Belgien har bara föräldraledighet på några få månader. Och så får du reaktioner på att du vill vara hemma drygt ett år vilket är helt normalt i Sverige.
    Jag tycker, personligen, att detta är upp till varje familj, ingen ska lägga sig i. Vad som funkar hos ett par kanske inte funkar hos ett annat och i slutändan ska ju varje familj fungera. På sitt sätt!
    Själv var jag hemma till J var tre och då var A 7 år och V 5 år. Och jo, jag stack ut och vi slet rejält för att överleva på en lön, en låg lön. Kanske jag inte njöt direkt varje dag, kanske jag inte uppskattade det då men jag är övertygad om att jag, vi, hela familjen tjänat på det i längden. Och sedan jobbade/pluggade jag några år men när J var 9 år valde vi att jag slutade jobba, vår familj fungerat inte och framför allt fungerade inte jag. Nu är alla tre sönerna stora, J fyller 20 år i år men jag har inga planer på att börja jobba, vi klarar oss och vi och jag mår bäst av att vårt liv ser ut så här. Det funkar bäst så för oss!
    Så skit i vad andra säger, gör som ni känner för!

    • Det handlar väl om att mammaledigheten är rätt kort i England (9 månader) och att om man är hemma längre än ett år så gör man det obetalt och som många säger ‘lever på sin man’. Det är kanske det många reagerar på?
      Själv tänker jag och R inte på det sättet när det gäller pengar, vi är ju gifta nu och är ett team, det handlar inte om att någon utav oss ‘lever’ på den andre.

      Du har helt rätt det du skriver om att göra val utifrån det som känns bäst, om man har den möjligheten vilket inte alla har. Som svensk och speciellt i Sverige kanske man går mot normen där, men det går man nog skita i att bry sig om, lättare sagt än gjort kanske.

    • Jag ar sjalv hemma med min 2 aring och min 5 aring (som nu har borjat skolan), och kan tycka att det ar jattedrygt vissa dagar, mest for att man inte har nagon familj har (bor i England) och alla dagar ser likadana ut. Da drommer jag om Sverige och dagis och att kunna jobba. Jag kanner att jag har gett upp lite av mitt liv (och visst sa blir det ju..) och tanker pa vad jag ska gora i framtiden da barnen har flyttat hemifran, typ nar jag ar 50 ar… Om jag inte jobbar nu, kommer jag att vara aktuell pa arbetsmarknaden om 25 ar? Jag tror inte att jag skulle kunna ga hemma mellan 50 och 65 och vanta pa pensionen, jag vill vara mentalt aktiv. Saknar du inte att kunna arbeta?

      • Nä, jag saknar inte att arbeta och skulle jag vilja så går väl det att lösa. Den period jag jobbade (sex år inkl studier) var intensiv, så intensiv att jag inte orkade, inte höll ihop och jag gick sönder. Så sjukskrivning och allt vad det innebär så att kunna säga hej då till allt det var en ren skär befrielse,
        Jag ser min vardag som mitt jobb, jag får år familj att fungera och vi mår alla bra! Och mentalt aktiv kan man vara utan jobb!
        Nu är kanske inte hela sanningen så här enkel, det finns mer än svart och vitt men det tänker jag inte gå in på här.

      • Jag tror att det blir lite vad man gör det till. Att vara mentalt aktiv kräver inget ”jobb”-jobb, det är något man kan vara på flera olika sätt. Man måste våga tänka utanför boxen.

        Jag har jobbat heltid, deltid och drivit eget från att jag blev gravid tills jag för 4,5 år sedan flyttade till USA och blev en tvättäkta hemmafru (kidsen är idag 12, 11 och 7). Inte en enda gång har jag känt mig mentalt inaktiv, men som sagt man måste våga se utanför boxen ibland.

        Alla sätt som passar dig och din familj är bra om ni är överens, det är viktigt att ALLA känner att lösingen är bra.

  3. Folk i Sverige fattar inte hur det funkar i resten av världen, så är det bara!!! I Belgien är det ju som Brysselkakan skriver 15 veckors mammaledighet och 2 veckors pappaledighet som gäller. Man kan ta föräldraledigt i 3 månader men då får man ca 700 EUR i ersättning. Jag har ett europeiskt kontrakt så hade hela 20 veckors mammaledighet plus jobbade halvtid en månad då O jobbade halvtid hemifrån. Min mamma tog tjänstledigt en månad så mina föräldrar kunde vara här och ta hand om V, sedan var det påsk och min syster kom en vecka och min svåger en vecka. = V började på dagis när han var 8 månader. Jag hade så dåligt samvete över hur liten han var när han började men i jämförelse med belgiska barn var han ca 5 månader ÄLDRE vid dagisstarten!!
    Jag tycker att det låter alldeles underbart att du KAN välja att vara hemma så länge som möjligt (så länge du själv vill!). Jag har haft sådan ångest det senaste året över jobbet, stressen att lämna / hämta på dagis men framförallt: avsaknaden av VAB. Det är ju något som egentligen är mer fantastiskt (för att citera en kompis) än föräldraledigheten i Sverige. ATT man KAN vara hemma för vård av sjukt barn!!!! Det är väldigt ovanligt utomlands. I Belgien är det 0 dagar, jag har TRE per år! V var sjuk 20 dagar i maj när han började på dagis…
    Jag har nu förhandlat med min chef om ngt som kallas för ”time credits” vilket innebär att jag KÖPER ledighet! En halv lön den här månaden innebär att jag kan ta 21 halvdagar ledigt under året. Jag har redan använt TVÅ och jag har jobbat en vecka 😦 😦
    Du ska bara vet hur många ggr jag har tänkt på att säga upp mig under det gångna året…vilket väl folk i Sverige skulle förfasa sig över men de vet inte vad de talar om när de snackar om ”livspussel”…

    • Vi betalar 600 EUR i månaden för dagis (relativt billigt ställe, det finns lyxdagis som kostar 900-1000 EUR med ekologisk mat etc), skulle vi ha 2 barn = dubbelt så mycket alltså inte mängdrabatt… Då kan man verkligen börja fundera på om det är lönt att båda föräldrarna jobbar.

    • Ja herre gud VAB är ju helt otroligt bra. Det finns inte här i England heller, jag vet inte hur människor får ihop det. Kanske förlitar de sig på mor och farföräldrar? Och jag flinar lite när jag hör svenskar i Sverige klaga över att de måste ‘vabba’..klart att det inte är kul när barnen är sjuka men att överhuvudtaget ha den förmånen att ha slippa oroa sig för hur man ska ha råd att vara hemma med sitt sjuka barn är ju en lyx om man jämför med resten av Europa.

  4. Stanna du hemma med bebisen så länge du känner för det och ni har råd. Jag har en kompis i Finland som just beslutat sig för att stanna hemma i tre år. Hon har jobbat på samma ställe i 20 år och kände att det var den perfekta tidpunkten för en paus. Inkomsterna kommer att sjunka ganska ordentligt men de klarar sig.

    Det är ganska hemskt hur situationen är här i England, att man i princip måste vara rik för att ha råd att både ha barn och jobba. Att stanna hemma med barnet längre än ”normalt” eller att sätta dem på dagis borde vara upp till individen, inte inkomsten.

    • Ja det är lite av en catch 22 det här med barn i England. Man måste ha en bra lön för att det överhuvudtaget ska vara värt att ha barnen på dagis, men om man väljer alternativet att vara hemma med sina barn så måste den andre i familjen ha en så bra lön att den kan försörja en hel familj. Inte lätt!

  5. Alla ska göra det som passar deras familj. Jag har valt att vara hemma med barnen, jag har alltså inte jobbat utanför hemmet på tretton år! Vi tycker det känns väldigt lyxigt att jag kan vara hemma och ta hand om våra barn, själva uppfostra, trösta, ge mat och vara med våra egna barn. Alltid vara där för dem. Vi har bott utomlands i över 16 år (fyra olika länder) och kanske hade det varit annorlunda om vi bott i Sverige, då hade jag troligen jobbat.

    Det är ert eget beslut. En del klättrar på väggarna och måste jobba, andra som jag, tycker om att vara hemma och får respekt från omgivningen för det. Det är ju viktigt att det är ett gemensamt beslut, att maken/pappan är med.

  6. Jag tycker det är en mardröm att ha barn i London, det är väl därför vi nu funderar på att flytta tillbaka till Sverige. Det handlar om livskvalitet och jag tycker man inte har så mycket av det som småbarnsfamilj i London, tyvärr. Min partner var hemma i 1 år och 6 månader, sen gick hon tillbaka till deltid och vi har en nanny de dagar hon arbetar.

    Jag tycker det gränsar på brottsligt att inte en föräldrer kan vara hemma i minst 1 år med barnet, speciellt med tanke på vad vi faktigt vet om anknytning och nyföddas behov, egenligen borde en förälder vara hemma minst två år för att skapa en säker och trygg primär anknytningen.

    • Jo det vore ju jättebra om alla kunde vara hemma längre. Men jag tror de flesta föräldrar gör sitt bästa för sina barn…
      Det är sant att det är mycket lättare att få en bättre livskvalitet om man bor i Sverige med barn eftersom saker och ting inte kostar alls lika mycket som det gör här. För oss skulle det nog vara svårt att flytta till Sverige då vi har Reubens mamma och mormor här som behöver oss, de är gamla båda två och Reuben får väldigt ofta rycka ut och hjälpa till, han har ingen annan släkting han kan dela det ansvaret med tyvärr.

      Men oj, är det så ‘billigt’ i Göteborg? I Stockholm får man ju knappt ett radhus för under 4 miljoner!

  7. Det klart att du ska vara hemma om du kan och vill! Det bor vara helt upp till varje familj att bestamma. Aven om jag tycker att det ar synd att det oftast blir mammorna bara, sa aven i var familj.
    Jag var hemma med A i 16 manader, helt otroligt lyxigt tycker jag och jag vardesatter verkligen den tiden och att vi kunde gora sa. Mannen fick 11 dagar.. (jag fick 16 veckor, varav 6 innan fodseln, 6 manader med 500 euro i manaden och resten obetalt).
    Vi flyttar ju ifran Warszawa i ar och jag hoppas att mannen kan fa mojligheten att vara hemma med nr 2. Tror att det ar otroligt nyttigt for relationen mellan dem, men aven mellan oss och for en battre balans i familjen. Aven nyttigt for mig att behova slappa ansvaret en del och faktiskt vara den som gar till jobbet.

    Kram Lisa

    • Hoppas att din man också får prova på att vara hemma. Håller med om att säkert är bra för balansen i förhållandet samt relationen mellan barnet och pappan. Det är inte många länder som har fattat det där med pappa-ledighet ännu…

  8. Jag har haft förmånen att vara hemma med båda våra barn och JA, jag är en s.k. Hemmafru eller Lyxhustru, som många i Sverige kallar mig – and proud of it ! Som du säger så är det ju mycket vanligare att va hemmafu här i England än i Sverige och inga av mina vänner i Sverige fattar hur jag kan va det! Jag har trivts enormt med att va hemma med våra barn och har sett det som en välsignelse att vi har haft råd med det – vi har eget företag och jag jobbar nu deltid med det. Dagis etc är ju svindyrt här i London och vi har många vänner vars mestadelen av deras lön går till barnomsorg. Gör helt som du själv vill men har ni råd med det, så rekommenderar jag helt och fullt att va hemma – det finns enormt mycket att göra med småbarn i London – kolla efter lokala mammagrupper och föreningar, det har alltid funkar för mig! 🙂

    • Och stolt ska du vara också! Som sagt det är verkligen inget att skämmas över, även om det säkert finns de i Sverige som tycker det.
      Jag tror även svenskar i Sverige har svårt att förstå varför man skulle vilja vara hemma längre då det fungerar lite annorlunda i Sverige, många har sagt att det är tråkigt osv…mest för att alla andra barn är på dagis och föräldrarna jobbar. Här i England är det ju inte så, det finns som du säger massvis med aktiviteter och andra som är hemma att träffas och hitta på saker med!

  9. Shit vad dyrt!!

    Men oavsett: skit i vad andra säger. När man (jag) väl får barn vill man (jag) vara hemma så länge som möjligt. Så vill även Martin. Jag har förståelse på ett helt annat sätt nu. Bara tanken på att lämna bort Victor… Sen tror jag iofs det är bra för barns utveckling att lära sig umgås i grupp.

    Ni vet vad som är bäst för er och ert barn.

    • Yes det är svindyrt.

      JAg håller med om att det är bra för barn att umgås i grupp. Här i England börjar man ju skolan så tidigt (3-4 år) så det är inte direkt så att de barnen som går på dagis kommer att ha en uppväxt där de träffar andra barn. Vid tre års ålder börjar barnen preschool på deltid, så ca 15 timmar i veckan tror jag. Den är gratis. Efter det börjar de primary school med vanliga rätt långa skoldagar. Så om man skulle vara hemma med sina barn den första tiden så är det bara upp till 3 års ålder som man har dem ‘hela dagar’ så att säga.

  10. Jag tycker att det är upp till er att bestämma hur ni vill göra. Jag valde att gå tillbaka efter mitt första barn och ska börja jobba om 5 veckor igen efter 2a barnet. Jag skulle inte ha nåt emot att vara ledig ett par månader till (barn2 är bara 9 månader nu) men inte längre än så faktiskt. Jag får höra förvånade och med klar negativ underton ”you going back FULLTIME?!?”. Hur man än gör/väljer så finns det folk som kommer med sina åsikter och det viktigaste är att du gör det som passar dig och din familj. Jag önskar att England var lite mer som Sverige, familjevänligt. Men men…

  11. Jag är ganska övertygad om varför folk höjer på ögonbrynen till så kallade ”hemmafruar” – det är ju för att de inte har någon aning om hur dyrt det är med barnomsorg. Jag visste ju inte HUR dyrt det var förrän du och jag diskuterade det. Och det är klart, att ställs man inför att betala 15 000 kr/mån för att ha sitt barn på dagis – då kan det ju börja kännas mer värt att stanna hemma.

    Får jag höra något negativt om hemmafruar (det låter iofs fult, själva ordet) ska jag direkt gå på med att förklara varför. Jag har full förståelse!

  12. Jag hade jättemycket ångest innan Liv föddes över det här med att återvända till jobbet. Jag började jobba deltid efter 3 månader hemma utan lön. Sedan innan jul fick jag gå från jobbet så nu är jag hemma heltid. Jag ser fram mot att börja jobba snart igen men vet att då det är dags för bebbe nummer två kommer jag ha samma problem igen. Denna gång måste jag dock återvända till jobbet när mina tre månader har gått. I mitt fall vill jag inte vara hemma på heltid i mer en ett år för jag tycker det är tråkigt. Men samtidigt så tycker jag det känns hemskt att lämnad bebbe på dagis vid 3 månader som msn gör här i USA.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s