Can’t get away from the Swedes

Det sägs att London är Sveriges femte största stad. 

Och det märks. Vart man än går är det svenskar, och ofta kan man känna igen dem på flera meters avstånd. Jag vet inte vad det är, men väldigt ofta ser jag på en människa att den är svensk och har väldigt ofta rätt. 

Så ikväll när jag var på vår lilla summerbabies meet up så var det såklart en till svensk tjej där. Lustigt, samtidigt som jag inte blev alls förvånad eftersom det nästan alltid är någon svensk var man än är i London. 

Det var i alla fall en jättetrevlig kväll och jag känner mig mycket mindre ångestladdad än vad jag gjorde tidigare på dagen. Vi var ungefär 20 stycken sammanlagt som träffades och jag lyckades såklart inte prata med alla, men med hälften i alla fall. Vi ska defintivt träffas igen och det kommer nog vara skönt att ha ett litet kontaktnät med människor som är i samma situation när bebisen är här! 

Annonser

16 thoughts on “Can’t get away from the Swedes

  1. Vad kul, Örebro är Sveriges största stad, då bor det lika många svenskar hos dig som min stad har innevånare! 🙂 jag kommer ihåg samma sak från min Londontid. Svenskar har sobra kläder, mycket HM, mycket svart, beige och grått. Typ. 🙂

    Vad kul att det var bra! 20 pers, det var rätt många. Tänk vad ni kan komma att hjälpa varandra framgent. Skönt att det känns bättre nu. Kram!

    • Men visst är det så, att det är ju inte bara svenskar i London utan verkligen överallt? Var man än åker så hör man ju någon tala svenska….och ändå är vi ett sådant litet land!

    • Jag vet inte alls om jag känner igen engelsmän…hm….vet inte! Grejen med svenskar är ändå att vi ganska lika varandra eftersom Sverige är ett sådant ‘stil medvetet land’, väldigt homogent etc. I England är det inte alls så på samma vis, även om det såklart finns trender. Hur man klär sig här tycker jag har jättemycket med var i landet man kommer från och vilken samhällsklass man tilllhör – medans svenskar i allmänhet liksom är rätt lika varandra…
      Nu blev det rörigt. Spännande att du känner igen spanjorer, det gör inte jag. Tror jag inte i alla fall!

  2. Hahaha, ja det är en intressant grej, msn ksn verkligen se andra svenskar på 20 meters avstånd och se att de är svenska. Jag tycker inte att svenskar klär sig neutralt egentligen, vissa gör såklart det, men det är inte därför man känner igen dem så lätt. Det är snarare nåt med utstrålningen, oavsett klädstil. Och ja, spanjorer känner man också igen, det är precis samma sak, nåt med utstrålningen som skvallrar.

    • Åh okej, utstrålningen…klart det måste vara något annat än klädsel! Men svenska kvinnor i övre medelåldern är i alla fall jättelätt att känna igen, de har alla likadana glasögonbågar…något jag har tänkt på i alla fall. 🙂

  3. Så sant! Kunde lätt se vilka som var svenskar när vi bodde i Bryssel. Och kom det två tjejer med barnvagn och barnen var i ettårsåldern, japp då var de med 95% säkerhet svenskar! Ingen belgisk kvinna är barnledig så länge och väldigt få går på stan en vardag med så stora barn i vagn!
    Och leggings! Joggingskor på stan. Svensk direkt! Det är nog det jag reagerat mest på, hur vi svenska kvinnor klär oss. Inget fel alls men väldigt olikt den belgiska kvinnan.

    • Nej det är klart, mammaledigheten i Bryssel är väl så himla kort?
      Leggings och joggingskor, aha, själv tänker jag att många svenska tjejer har tighta jeans och converse samt skinnjacka. 🙂

  4. Vi måste vara väldigt äventyrliga av oss här eller något. Eller så behöver vi fly med jämna mellanrum, jag vet inte 🙂 Men jag har också samma erfarenhet från de resor jag gjort, vi syns. Den enda gången jag inte spottade så många svenskar var i Kapstaden när jag studerade, men det kan dock vara för att det ärligt inte fanns så många svernskar där. Det jag dock blev bra på var att urskilja norrmän. Det var inte heller så svårt. Och trots att de ändå påminner om svenskar tror jag inte jag tog fel en ändå gång, konstigt.

  5. Man märker svenskar direkt… Jag har bott i NY de senaste 10 åren och det har ju varit på svenskarnas topplista ett bra tag att resa hit. Hur märker man dem på gatan? De klär sig någorlunda ok, till skillnad från en halvtrött amerikan på tunnelbanan. Det är nått med stilen. Svensken har liksom en look som amerikanen inte har. Inklusive att de flesta har ljust hår och väldigt lugna i sitt sätt. Variant yngre svensk är också lätt at spana in, när de har en utmärkande stil. Dock vägrar jag säga hej till svenskar, de kan vara grymt otrevliga på stan. Vet inte vad det är, men de verkar vara nån grej att de är utomlands. Nu ska de inte prata med andra svenskar på semestern eller så fattar de inte att man pratar med allt och alla i det amerikanska samhället. Jag älskar svenskar, jag är svensk men blir så trött på det beteendet. Vet inte hur många gånger när jag av ren vana börjar prata med nån i kön och blir avsnäst. Min kompis som är svensk säger samma sak. Våra american husbands brukar säga att vi ska säga hej när vi ser en svensk, men vi båda vägrar båda två. Lite synd.

    • Vad tråkigt att det är så. Kan tänka mig att svenskar, och andra icke-amerikaner, inte förstår att de är otrevliga om du vet vad jag menar? De har helt enkelt inte tagit sig an den amerikanska kulturen på det viset ännu. Jag kan också störa mig något så enormt på hur buffliga endel människor är i Sverige, att man aldrig får höra ‘ursäkta mig’ om någon går in i en t.ex . Men det är väl en kulturell grej, människor i Sverige är inte vana eller kanske ens uppfostrade att se sina medmänniskor på det viset…jag tror inte de menar att vara otrevliga.

      Här i London pratar man inte heller så mycket med varandra i köer och ute på stan men defintivt mer än i Sverige. Och när det händer är det ju otroligt uppskattat!

      • Mmmm, man kan ju hoppas att de inte vet att det är otrevliga. Kanske jag har haft otur med folk (men nu säger flera som jag känner som är svenska att de vägrar säga hej till svenskar). Men hela grejen är liksom synd.
        Du har helt rätt att de kan vara en kulturell grej. Smart tanke där. Tror att man också förändras väldigt mycket när man väl flyttas från sin säkra miljö och var tvungen att liksom ta sig fram och hitta nytt folk. Lilla svensken hänger med sin gymnsiekompisar x antal år senare och vill inte utvidga sin bekantskapskrets. Iaf är det vad jag har upplevt. Att man säger hej till någon i ovan miljö typ subway, mataffär kön etc. och inte på en bar är kanske ett koncept som inte verkar funka för en svenk. De blir misstänksamma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s