Lite, lite lättare….

Det känns lite lättare nu. Jag känner mig inte lika ensam längre. Bara att bli hörd och bli tagen på allvar hjälpte en hel del. Ångesten ligger kvar men det är inte samma panik längre. Jag har lättare att koncentrera mig, sover lite bättre. Även om inte medicinen har börjat verka helt ännu så vet jag att den kommer att göra det, och bara det är en enormt stor lättnad.

Igår fyllde jag igår, jag hade inte planerat någonting och är dessutom superförkyld och hostig så orken fanns inte heller där. Men jag lyckades i alla fall bestämma träff med en god vän som bor i närheten så vi möttes upp för födelsedagsfika och promenad, och på kvällen var jag och Reuben och åt på en relativt nyöppnad restaurang här i närheten. Vi båda blev väldigt positivt överraskade hur bra restaurangen var, jättegod mat, supertrevlig personal och väldigt lugn och skön stämning.  The Gantry heter den och ligger precis vid Brockley station, väl värt ett besök men man bör nog boka i tid, det var helt uppbokat igår när vi var där.

Idag ska jag möta upp två vänner på ett kafé. Ush, jag har alltid ångest innan jag ska gå iväg eftersom jag oroar mig att ångesten ska bli värre när jag inte är hemma…någon som känner igen det? Det är verkligen en ond cirkel, man vet att man bör gå ut och göra saker men samtidigt vågar man inte och mår dåligt över det.

Nej hörrni, nu ska jag tvinga mig iväg. Hoppas ni har en fin lördag.

Annonser

13 thoughts on “Lite, lite lättare….

  1. Kram! Jag hoppas att allt släpper så fort barnet kommer. Själv mådde jag rätt dåligt ett tag efter, med baby blues och sånt, men efter det… Jag hade ångest av att andra skulle hålla i V eller träffa honom, men det blir bättre och bättre. Inte samma sak, men… Jag förstår hur du känner. Tänker på dig!

  2. Jo, det känner jag igen. Och det är juh det dom är förrädiskt med ångest. Rädslan för själv ångesten tag över. Nu har jag varit utan ångest i ca ett år, kom pga händelse i livet med blev hålt kvar av hormorner pga fertilitetsbehandling (hormorner är luriga) i alla fall, ångesten var alltid lättare / borta när jag gjorde något. Jag tänkte mycket på det, det hände juh aldrig att en fika/middag blev obehaglig för jag hade juh inte tid att vara rädd för ångesten. Och så försökte jag verkligen att ha inställningen att kommer den så kommer den. Då blir det lite hjärtklappning och andningsobehag – och sen går det över. Det är juh inte värre än det. Men det är svårt, jag vet. Men att fika är viktigare för dig än att låta ångesten ta plats. Jag hoppas du snart mår bättre 🙂

    • Det är ju precis så…det är därför jag tvingar mig ut även om jag supermycket ångest innan jag går. Idag gick det riktigt bra. Det beror på sällskapet också, om man kan vara ärlig med hur man mår går det bättre! Det är jobbigt om man måste låtsas liksom…

  3. Eller jo det hände att den blev obehaglig, men det blev dödpina obehagligt, eller att jag blev tvungen at gå hem. Efterhand blev det som om att ett eventuellt lilla obehag var väl ok, o när det var ok blev jag ”modigare” och modigare. Då blev det skönare att hitta på nåt än att vara hemma och gotta sig i tankar/ångest. Nu är det svamlat färdigt 🙂

  4. jag har haft problem med panikångest speciellt när jag ska själv gå nånstans, det var riktigt hemskt då när jag var utbränd. Men jag tog till olika verktyg såsom musik i öronen när jag promenerade in till stan, ringde nån vän som jag inte pratat med på länge, nynnade på nån låt i huvudet eller i värsta fall räknade mina steg så att jag inte hade tid att fundera på ångesten.

    Jag klarade mig utan mediciner, det är jag stolt över idag, dessutom använde jag mig av en hel del affirmationer. ”Jag är frisk/stark/älskad/osv” gjorde att jag återhämtade mig ganska snabbt. Ännu kan jag ha problem med att promenera ensam, speciellt i dagsljus, och då får jag ta till nån av hjälpmedlen.

    Hoppas du känner dig bättre snart!

    • Räkna steg är smart. Jag brukar försöka fokusera på det jag gör…typ, ‘nu ska jag duscha’, det är det enda jag behöver tänka på…men det kan vara svårt ändå.

      Vad skönt att du klarade dig utan medicin, jag gick genom en lång period för några år sedan då jag inte sökte hjälp pga olika anledningar. Det tog 6 månader att bli bra igen, och just nu orkar jag varken vill må dåligt så länge, det är inte så smart när man har stora förändringar och barn på G!

  5. Åh grattis i efterskott. Såg bilden på instagram igår och undrade vad du höll i famnen. Såg nästan ut som horn, nu ser jag ju att det är blommor. Låter som att du hade en härlig dag trots förkylning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s