Helpless

Fina Jenny tipsade mig om en artikel här om dagen. Den handlar om hur gravida i Stockholm vill få sittplats på tunnelbanan och bussen, men sällan får det. I artikeln tar de upp hur man i London får en ‘Baby on Board’-knapp att ha på sig så att människor runt omkring ska förstå att man är gravid och därför kanske ha större behov av en sittplats.

Jag har haft sådan tur i och med att jag sällan åker tunnelbana eller buss under ‘rush hour’ då det är som värst på tunnelbanan och bussen. Men, de gånger jag har åkt som ändå brukar bli några gånger i veckan så har jag alltid fått sitta de senaste månaderna. Det är alltid män som reser sig upp och jag tror bara att jag har blivit utan sittplats en enda gång. Jag har ingen ‘baby on board’-knapp eftersom jag inte känt att jag har behövt någon, plus att jag på något vis tycker att det är lite pinsamt med sådana grejer…

Hur som helst, jag vet att min erfarenhet inte är delad av alla som är eller har varit gravida här i stan, men jag är otroligt glad och tacksam över hur hjälpsamma människor har varit mot mig hitills. Reuben skämtar och säger att jag ska njuta av det så länge det varar, för efter juni är det slut med det! Men jag tycker det är helt otroligt hur mycket hjälp jag får nu förtiden. Jag vet inte om det är för att jag ser otroligt hjälplös ut? Kanske syns det på mig att jag inte har något mot att få hjälp, jag är ju ändå en typisk lillasyster som är van att bli hjälpt med en hel del…

För att ge några exempel bara från idag. Jag var på Homebase för att köpa dörrknoppar till en byrå som jag har målat om, och råkade tappa en på golvet på väg mot kassan. Jag börjar böja mig ner för att plocka upp den då jag helt plöstligt hör en man skrika ‘CAREFUL, CAREFUL, do not bend down!! Do you need a basket, I’ll get one for you if you do?‘ Jag tackar så mycket för hjälpen och säger att jag klarar mig utan korg.

En timma senare är jag hos vetrinären och hämtar upp kattmat som vi har beställt. En stor säck plus ganska mycket burkmat. Receptionisten vägrar låta mig bära det ut till bilen som står parkerad direkt utanför ytterdörren och gör det åt mig.

Tio minuter senare är jag på Tesco för att köpa salami, ost och mjölk och även denna gång tar jag ingen korg för jag ska ju bara handla några småsaker. Säkerhetsvakten springer då fram till mig och frågar om jag vill ha hjälp…

Alltså, jag tycker nästan det är lite komiskt. Jag vet att jag ser himla gravid ut nu förtiden men all denna påpassning är ändå ganska ny för mig. Men härligt, jag säger inte mot! Jag kommer bjuda tillbaka när jag själv inte är gravid längre, att bli sedd av sina medmänniskor är fint.

12 tankar om “Helpless

  1. Hihi länken till mig går till dn. Vad kul att du läste, jag trodde du skulle tycka det var intressant! Ska bli intressant att se detta beteende hos britterna irl. Och du: i Paris finns speciella gravidköer på mataffärerna!!!

  2. Jag typ sniffar upp människor jag kan hjälpa och idag blev det en blind gubbe som jag fick hjälpa ut genom spärrarna på tunnelbanan, ned för trappan och sedan vifta in en taxi och hjälpa honom in. Mark frågade honom om det var svårt att åka tunnelbana men han sa att det var lätt eftersom det finns så många som gärna hjälper till – och det gör mig så glad att höra! Nu får du säkert extra mycket hjälp eftersom du har en bulle i ugnen, men jag tycker att artigheten finns där oftast för mig också. Hur ofta händer det inte att män reser sig för att ge upp sitt säte? Älskar England!

  3. Jag älskar verkligen den engelska artigheten och särskilt männen är ofta väldigt väluppfostrade. Man får inte heller den uppfattningen att de känner att de måste utan det sitter i ryggraden att klart man ska hjälpa en medmänniska ”i nöd”. Det har till och med hänt flera gånger att någon helt okänd har sagt ”bless you” till mig när jag nyst på tunnelbanan:-). Jag hoppas verkligen att det är något som aldrig förändras i det här landet.

  4. I Bryssel är det lite sisådär med artigheten, mycket mycket bättre än i Sverige men nog inte lika fantastiskt som i England. Jag har blivit erbjuden sittplats några gånger men än så länge har väl vinterjacka plus inte så uppenbar gravidmage gjort sitt…även om magen nu är MYCKET uppenbar, tycker jag iaf 😉 I min förra graviditet höll jag på att svimma två ggr pga blodprov utan frukost på väg till jobbet och fick båda ggr be om sittplats med förklaring att jag var gravid (det var väldigt tidigt i graviditeten) och folk flög upp ur sina säten och jag blev tom erbjuden något att äta!
    I Puerto Rico där vi bodde i 2,5 år var det standard att bli erbjuden sittplats som kvinna (utan att vara gravid!), även av unga coola tonårskillar! Och ja, folk sa alltid ”prosit” när man nös offentligt (och ”smaklig måltid” när man åt ute). Trevligt! Det här att SE människor tycker jag är så härligt! I Sverige försöker man väl mest undvika att se folk…

  5. För att vara lite cynisk så missänkter jag även att detta har lite med det ”trevliga” går något fel så kan jag alltid claim compensation kulturen i detta land, alltså finns det ganska strikta riktlinjer inom företag, som affärer osv att ”hjälpa” för att förhindra sånt innan något kan tänkas hända, även om det är osannolikt att något händer. De gillar inte att ta risker precis.

Lämna ett svar till jenny Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s