Bebis-stressen

Under dagarna som går så tänker jag ofta på bloggen och vad jag kan berätta för er, och jag kommer på så mycket jag vill skriva om men när man har haft fullt upp en hel dag utan att knappt hinna gå på toaletten så finns liksom energin inte kvar när man slänger sig ner i soffan på kvällarna.

Jag älskar fortfarande mammalivet, jag älskar hur livet har fått en ny mening men just nu känner jag mig rätt slutkörd. Oscar sover jättebra på nätterna så det kan jag inte skylla på, däremot är det himla jobbigt med hans matning just nu. Oscar åt väldigt bra de första fyra veckorna, sedan började amningen krångla så vi bytte till flaska i stället med utpumpad bröstmjölk, och det gick bättre tills några veckor sedan då även det började bli jättesvårt. Oscar hatade att äta och blev enormt ledsen nästan varenda gång. Vi fick höra att det berodde på kolik och att det skulle gå över. När vi var i Sverige så påpekade min mamma att det var lite konstigt att han blev så ledsen vid matning, bebisar brukar ju bli lugna när de får mat men för Oscar var det snarare som ett stort trauma. Hur som helst, nu har vi äntligen fattat vad det är och Oscar har fått medicin mot silent reflux som gör att han får otroligt ont när han äter på grund av magsyror som kommer upp. Medicinen hjälpte de första dagarna men nu verkar den inte vara lika effektiv längre, jag lyckas nästan endast mata Oscar när han sover eftersom bara synen av flaskan gör att han börjar gråta. Fruktansvärt stressigt är det, och det är jättejobbigt att inte kunna ge sin bebis mat när man vet att han är hungrig! Men nu har vi bokat tid med en specialist så vi hoppas kunna få mer hjälp…

Så – just nu är detta mitt liv handlar om. Men det är inte bara stressigt att ha bebis, Oscar är inte ledsen hela tiden (bara när han ska äta!) utan också väldigt glad och han älskar när vi pratar och skojar med honom. Bara vi får bukt på det här problemet så tror jag att dagarna kommer vara mycket enklare igen, men just nu är det lite klurigt!

 

Annonser

8 thoughts on “Bebis-stressen

  1. Hoppas ni får hjälp hos specialisten, och att ni inte behöver vänta för länge för att komma dit. Reflux är jättejobbigt för vuxna, kan inte ens ana mig till hur det känns för en bebis som inte fattar vad det är frågan om.
    Kram

  2. Åh, alltid är det något! Här har maten funkat, men sömnen ett helvete. Och är ofta ett helvete än. Hoppas hoppas ni får hjälp! Instinkten att få sitt barn mätt är så himla stor, större än man kan föreställa sig innan man får barn (i början fick V i sig för lite, jag minns stressen – skitjobbigt!! Det vände dock redan efter två månader då vi tog bort mjölkproteinet. Då kom han upp i ”normal kurva” – nu ligger han över).

  3. Åh, lider med er båda, stackars Oscar och stackars dig som måste känna dig så frustrerad över att inte kunna lindra hans onda. Jag insåg ju när V var ca 2 månader att han gått ner i vikt för att jag inte hade tillräckligt med mjölk. Känslan att jag svultit mitt barn var alldeles hemsk!! Det är därför jag nu är så fokuserad på Es vikt och att hon ska få i sig tillräckligt m

    • Med näring.
      Så jag förstår din ångest att Oscar inte kan äta ordentligt! Jag håller tummarna att specialisten kan hjälpa er och att Oscar kan få njuta av att äta igen.
      Och ja, jag har också en massa idéer om vad jag vill blogga om men orkar inte riktigt än. Stor kram och lycka till

  4. Hejsan. Va jobbigt att det strular. Jag har hört av andra med sr att det är en bra ide att gå till en cranial osteopath. Om jag inte minns fel så var det väl en ganska jobbig förlossning?det kan sätta sig som spänningar i kroppen, men osteopathy är väldigt gentle och effektivt. Undrar också om nån har kollat om han har tongue tie? En barnmorska eller gp kan ofta inte känna igen det, utan en specialutbildad, t ex lactation consultant. Vi gick igenom allt det här, tongue tie, cranial osteopathy, magont, och jag känner igen symptomen. Hör av dig om du har några frågor eller vill ha nummer till en lc. Kram

  5. Inte kul alls… Mina tre barn har alltid var väldigt kräsna och små maten. Även som bebisar så åt de lite och ökade inte som de skulle och det är stressande. Jag hoppas ni får bra hjälp fort!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s