Chocken

photo (36)

 

Så här såg vi ut idag. Mamman som är desperat behov av ett frisörbesök och lilla bebisen som fullkomligt älskar att bli buren i bärsjal. Herre gud vilken skillnad det gör för hans humör, inget mer skrik och en Oscar som måste bli vaggad till sömn i över en timma varenda gång han ska sova, utan en lugn kille som typ bara somnar av sig själv? Kan ju i försej ändras i morgon, så är det ju med bebisar.

Hur som helst. Skulle skriva om den största chocken av alla av att få bebis. För mig var det inte det där att man inte får sova, det pratar ju alla om. Inte heller att bebisar skriker och vill äta nästan hela tiden i början. Eller att man inte får dricka kaffe eller gå på toa. Allt sånt har man hört talas om.

Det människor inte nämner särskilt ofta är hur förbaskat jobbigt det är (har jag tyckt i alla fall) för ens förhållande med partner/man/fru. Herre JISSES vad Reuben och jag har grälat sedan Oscar kom till världen. Man får helt nya roller som föräldrar, och jag tror jag accepterade min mammaroll väldigt snabbt, medans för R har det tagit tid. Eller, tar fortfarande tid så att säga. Kanske tar det längre tid för männen, de är nog inte biologiskt programmerade till att ta hand om ett litet barn eller vad tror ni?

Hur som haver. Det är bättre. Men chocken, alltså – man trodde ju bebistiden skulle vara sådär kärleksfylld och romantisk? Men nja, inte i det här hushållet. Men vi ska ta oss igenom det här, vi skyndar långsamt bara, eller nåt…

Vad var er största bebischock?

Annonser

18 thoughts on “Chocken

  1. Att få barn är en enorm förändring för relationen. Jag mådde riktigt dåligt första veckorna (akut snitt o komplikatiner) så då fick min partner ta mer ansvar vilket var positivt men sen ”trött ade” han och lämnade över allt på mig och ville känna sig ”fri”. Jag har tyvärr tagit för mycket ansvar de senaste 2,5 året och han för lite vilket lett till en väldig obalans och mycket känslor så nu har vi separerat. Var tydlig tidigt med vad du känner och hur du vill att han ska vara/ göra. För en del kommer inte pappaskapet naturligt. Det är lätt med sömnbrist och hormoner att inte orka berätta utan istället bråka men försök att komma överens om de nya rutinerna så ni båda känner er, er själva. Sen om jag skulle kunna gå tillbaka skulle jag säga till mig själv att pussa, krama o gosa med min partner även om jag var trött irriterad. Han kände sig utanför.

    • Ja det är inte lätt. Du har helt rätt i att faderskapet inte alltid kommer naturligt, preis som att bli mamma inte alltid är en naturlig sak för kvinnor. VI pratar ju om förlossningsdepp hos kvinnor men att det även kan ske för pappor är jag helt säker på.

  2. Oj, här har jag inget att komma med. Vile bara säga att du ser jättefin ut och det syns inte att du måste gå till frisören. Och att han är så fin, Oscy!

  3. Tror också att mannen måste delta från dag ett, vare sig han vill eller inte:-) När min bror och hans fru fick barn för fyra år sedan så insisterade frun på att min bror gjorde precis samma saker som hon, förutom ammade då:-). De badade varannan gång, bytte blöjor varannan gång, nattade varannan gång osv (ibland gick det kanske inte att vara så strikt men det var sällan). Det här har lett till att min bror är helt avslappnad tillsammans med sin dotter och svägerska behöver inte kommendera eller instruera honom, han skrider automatiskt till verket när det är något som behövs. Deras dotter har inte heller blivit sådär fruktansvärt mammig som många blir utan pappa duger oftast lika bra som mamma:-).

    Jag har en fd kollega (gift) som har en pojke på 1,5 år. För ett par veckor sedan skulle en massa gamla kollegor samlas på AW efter jobbet. Hon kunde inte komma eftersom hennes man ännu inte hade lärt sig att natta pojken?! Snacka om att hon målar in sig i hörnet!

    • Ja självklart är det viktigt att pappan tar ansvar från dag ett om han vill eller inte. Samtidigt så får man göra det som fungerar, och ibland är man bara för trött för att orka bråka om vem som ska göra vad och så vidare. Jag gör absolut det mesta med Oscar, mest för att R mådde dåligt när Oscar var nyfödd och för att han typ inte vågade göra en del saker. Han är bättre nu men nu måste jag släppa kontrollen också och låta honom göra saker på sitt sätt. Det är inte det lättaste alla gånger har jag märkt, något som jag verkligen inte trodde skulle vara ett problem innan Oscar kom till världen!

      • Jo, det är nog så att man bara måste vända ryggen till ibland och låta pappan klura ut och göra saker på sitt sätt, fast det är mer bakåtvänt och tar mycket längre:-) Gör säkert inte saken lättare för dem om det står en stressad och irriterad fru och mamma bredvid:-)

      • Jag kom att tänka på en kompis.
        När hon och hennes partner fick barn tog hon genast ansvaret för allt. HOn tyckte om kvinnorollen, hade en klar bild för sig vad hon tyckte var riktigt, och i perioder jobbade hennes sambo veckovis borta. Vi träffades inte så ofta på grund av min utlandsvistelse, men när vi sågs en dag märkte jag att det bara var min kompis som tog hand om flickan. Hon rättade sin partner hela tiden, sa åt honom vad han skulle göra och han var överhuvudtaget mycket osäker på hur han skulle ta hans om flickan. Min kompis var övertygad om att hon visste allt bäst och att hon gjorde allt rätt, och det var hennes partner också övertygad om att hon gjorde, han litade inte alls på sig själv, hon var ju mamman liksom. Och sedan berättade min kompis att partnern inte riktigt kände sig hemma i papparollen, vilket jag kunde förstå.
        Du får absolut inte ta detta på fel sätt, jag pratar inte om dig och Reuben, jag har ingen aning om hur ni lever och tänker, jag ville bara berätta detta eftersom det är något jag har sett hos flera vänner, och därför tror jag, precis som Åsa, att det är mycket viktigt att pappan är med i allt redan från första början, för att relationen inte ska komma i obalans och för att undvika framtida problem.

  4. Det är ju mamman som bär barnet inom sig, föder fram det och matar det i början, klart det är lättare för oss att knyta an (behöver iofs inte vara lättare heller, men för det mesta). Jag tror inte man behöver stressa fram papparollen, den kommer automatiskt, men vad jag tror är viktigt är att man inte knuffar undan pappan o säger till honom hur han ska göra eller vad han inte ska göra, han måste få hitta egna sätt att göra saker på. I början var jag på maken hela tiden men så insåg jag att bara för att något funkar för mig o Alfred behöver det inte funka för honom o Alfred! Vi är alla olika. Vissa saker, som tex badning, har blivit deras grej o det tror jag är bra. Sen tror jag det är viktigt att pappan lär sig packa inför att man ska gå ut, dvs ta med blöjor, ombyte, napp, flaska… Allt man nu ska ta med sig! Tror det är väldigt lätt för mamman o sköta allt sånt o bara skicka med pappan, men de behöver fixa det själva, vi är inte deras mamma också! 🙂

  5. Känns som alla har något… För mig var chocken just MIG SJÄLV. Att jag skulle ta så mycket skada… Så många komplikationer… Även amningen som var tortyr i tre månader. Trodde amma skulle vara lite mysigt – så fan heller. Martin har skött sig exemplariskt, förutom att han rest massor med jobbet – vilket varit jobbigare än vad jag trodde. En annan chock var mina rädslor oxå. Blev en rädd, mesig mamma istället för en cool som jag hade trott. Trodde oxå att jag skulle bli lättare uttråkad, men inte. Så största chocken alltså: mina komplikationer, amning och mina rädslor.

  6. Jag har också märkt hur himla vanligt det är att det blir lite dålig balans i hur mycket pappan gör. På BVC såg de till att prata med pappan också eftersom de som du skriver också kan må dåligt i början. Det är ju en sjukt stor omställning! Jag tror det bästa sättet är att man själv gör nåt annat ibland så pappan och barnet lämnas ”ifred”. Då blir det mindre press på pappan att göra allting rätt. Är mamman nära så föredrar ju oftast barnet henne också, just för att det är där de är vana att få mat och trygghet. Så himla svårt, det kommer ju bli enklare med tiden men jag tror ändå det är viktigt att pappan gör så mycket som han har möjlighet till även i början.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s