Hemma, var ligger det någonstans?

photo (46)

 

Åh vad jag vill ha ett fint viktorianskt radhus nu. Gärna med en gammal bil parkerad utanför, precis som på fotot. Men alltså, Londonpriserna är ju INTE att leka med. De går upp, upp, upp och om man inte är rik eller vill ta ut ett sjukt stort lån så känns det där med hus i London som en omöjlighet just nu. Det är så deprimerande med alla dessa stigande priser, vem kommer egentligen ha råd att bo i den här staden om 10 år? Ingen med ett så kallat ‘vanligt’ jobb i alla fall, förmodligen bara bankers eller människor som har ärvt pengar.

Men någonstans måste man ju bo. Och London är ju för underbart, jag älskar fortfarande staden utan att riktigt veta varför. Samtidigt så har mina prioriteringar förändrats en hel del sedan Oscar föddes. Jag vill ha utrymme, jag tycker redan att vi bor trångt nu när han är en liten bebis, och han kommer ju ha mer utrymme desto större han blir. Jag skulle vilja att han hade lite frihet och kunde gå ut och cykla själv och sådär när han är större, men det är ju omöjligt i en stad som London. Och så vill man att det ska vara tryggt och säkert men samtidigt kanske inte allt för tråkigt? Jag längtade nämligen till storstaden redan som barn, då det fanns aktiviteter där som inte fanns i Kungsör där jag växte upp.

Åh, jag förstår inte varför det ska vara så svårt! Jag måste erkänna att jag är lite rädd för småstadslivet efter att ha bott i London i 11 år. Man vänjer sig vid atmosfären här, att allting nästan alltid är öppet, att det finns ett så otroligt stort utbud, att man träffar människor från alla världens hörn och att det är rätt svårt att få långtråkigt. Samtidigt längtar jag till naturen, till att kunna gå långa promenader i stället för alla dessa parker vi har som faktiskt börjar bli lite….trista?

Vad har ni för tankar kring detta? Är det någon här inne som har flyttat från storstaden till en mindre stad och hur har ni trivts?

Annonser

15 thoughts on “Hemma, var ligger det någonstans?

  1. Håller med om att huspriserna är helt sjuka men ett sätt är ju att köpa ett hus som behöver göras vid lite, precis som vi gjorde! Det tog ett tag men sen får man ju det som man själv vill ha det! Vi bor ju ”tekniskt” sett inte i London utan i Middlesex men det tar mindre än en halvtimme att köra in till Piccadilly, vilket jag tycker är perfekt avstånd! Nära till allt men ändå lite utanför. Jag har aldrig sett nåt problem med att ha barn i London, bara möjligheter! Tänk vilken fantastiskt stad att växa upp i, speciellt när de blir lite äldre med alla museer! Mina tjejer har aldrig haft några problem med att gå ut själva – bara man lär dom lite hyfts och fason med en gnutta street wise! 🙂

  2. Nej, jag har erfarenhet av det motsatta – att flytta från småstad/landsbygd till storstad. Och jag gillar det inte ett dugg. Så där är jag inte till någon hjälp.
    Det där med stigande huspriser var ju vad som hände i Spanien. De steg och steg med rasande fart, till omöjliga höjder, och bankerna lånade ut pengar till vem som helst. Tjoff sa det, och nu sitter vi där. 27 procents arbetslöshet.

    Men vilken negativ kommentar!
    Jag hade ju kunnat börja med att skriva att jag gillar ditt inlägg istället, för det gör jag, tycker om att läsa hur andra resonerar. London verkar vara en kul stad!

  3. Home is where the heart is. Sa ar det! 🙂
    Men om att flytta fran storstaden, jag bor ju nu i en forort ganska langt utanfor Stockholm efter ar utomlands, och ja.. det ar ju inte spannande direkt. Nu ar vi i ett stadie i livet da spanning kanske inte ar prio 1 utan mer sakerhet, natur och mojlighet till en latt och okomplicerad vardag. Och det har vi (eller ja, skulle haft om inte mannen var borta i veckorna).
    Helt arligt sa hinner jag inte tanka sa mycket pa hur det kanns. Dagarna gar fort med tva sma i huset, men mitt rad till dig – tank efter ordentligt! London kan ju vara alldeles underbart beroende pa var man bor. Kanske racker det att flytta lite langre ut for att fa lite mer plats? Da behover inte forandringen bli sa radikal.

    Kram till dig!

  4. Jag tror hemma handlar om en känsla, här trivs jag. Sen är det svåra i mitt fall att jag och mitt barns pappa inte har samma känsla om vart hemma är. Men jag håller med Lisa att tänka efter noggrant. Kanske ta det i två steg. Hyra ett tag för att känna hur det skulle kännas. Jag tror inte man kan få allt utan måste välja. Vad är viktigast och kanske en enkel okomplicerad vardag är prio under småbarnsåren.

    Efter flera år i Barcelona känns Göteborg som en småstad med jättefrisk luft och stora gröna parkområden. I Barcelona (bodde mitt i Gracia) torkade jag bort svart rök/gegg från fönstrena varje vecka och näsan/snor kunde vara svart. Äckligt! Jag kan inte se mig i småstad utan har valt att bo mindre men mer centralt men ändå med innegård och nära till naturområde och lekplatsen.

    Svåra beslut! Sen som Annika i Sevilla skriver, ingen i Spanien väntade sig att bubblan skulle spricka och deras hus skulle vara värt hälften men de har kvar de dyra lånen. + att flera jag känner förlorade den ena jobbet så de nu lever på en inkomst.

    Viktigaste frågan är nog: vad gör dig lycklig? Mig att vardagslivet är enkelt, att jag slipper bil, pendling etc (pendlade i Bcn under flera år, flera timmar per dag) och att jag kan gå rakt ut med min son och har en lekplats på innegården.

  5. Hej Sofia!

    Här trillar jag in på din blogg och känner mig manad att kommentera. Ja du vet ju hur jag har flyttat Uppsala-USA-London-Madrid-Uppsala de senaste 10 åren. Nu är det 1,5 år sedan vi flyttade till Sverige. Jag var så nervös innan (tror till och med att jag diskuterade det med dig någon gång). Dels för omställningen att flytta tillbaka till Sverige efter ett antal år på vift, men också omställningen av att bo i en liten stad efter att ha bott i London och Madrid i sammanlagt 7 år. Kanske för att jag gjorde en så stor sak av det innan jag flyttade så blev det i slutändan… nästan inga problem alls! Visst saknar jag en hel del från storstäderna, men det är så många andra saker som är så härliga i en mysig småstad. Inga timmar i bilköer, inte samma trängsel, mer natur, lätt att ta sig överallt. Massor med mysiga kaféer och butiker, blomsteraffärer och torghandel. Jag är positivt överraskad! Vi har dessutom träffat en massa nya vänner, och fått en väldigt internationell bekantskapskrets genom Danni. Nu ska det väl tilläggas att Uppsala i och för sig inte är Sveriges minsta stad och att vi dessutom har Stockholm en halvtimmes tågresa bort, skulle det vara en mindre stad längre från allt så kanske det skulle vara jobbigare. Jag tror att det är väldigt individuellt men för oss har det i alla fall fungerat helt klart över förväntan! Och som några har nämnt tidigare, när man har upplevt kraschen på den spanska bostadsmarknaden på plats så får man sig en tankeställare vad det gäller bostadspriser. Ta hand om er! Kram

  6. Det är en ständig diskussion hos oss, vi vill ju köpa hus här i Belgien men framförallt jag vill inte lämna Bryssel… och då blir det ju så klart dyrt – inte lika dyrt som London visserligen.. Nästan alla Os kollegor är flamländare och de försöker övertala honom att vi ska köpa hus i Flandern vilket är mycket billigare men jag vill INTE! Inte bo i en liten belgisk stad och framförallt inte bo i Flandern! Varför? Jo, för jag känner att det bästa med att vi bor i Bryssel (inte Belgien) är blandning av nationaliteter och kulturer och dessutom vill jag inte lära mig flamländska (nederländska, vilket jag har studerat men kan inte påstå att jag kan tala). Visst skulle vi kunna flytta till Vallonien som är fransktalande men som sagt, jag vill ha det internationella, heterogena i Bryssel! Vi bor dock så långt ut i Bryssel som man kan komma med metron så det är ändå relativt rent, grönt och ”residential”. Det är en bra kompromiss, att kunna åka in till stan snabbt – jag jobbar i centrum, och vännerna som bor mer centralt utan bil kan komma och hälsa på oss, och det känns säkrare och renare för barnen. Om man bor ocentralt tycker jag att det viktigaste är att man ska kunna ta sig till centrum lätt och smidigt!
    Kram

  7. Jag har ju bott i London, Paris, Stockholm och Malmö (som kanske inte är jättestor, men ändå) och det är tudelat att flytta till ”lilla” Örebro: å ena sidan är priserna helt underbara här i Örebro. jag betalar 6000 i hyra för en rymlig två och en halva (83 kvm, trägolv, stora fönster, massa förvaringsutrymme, tvättmaskin, etc), matpriserna är lägre etc. Det finns ”allt”, men öppettiderna är sämre. Pulsen finns ju inte på samma sätt dock, och så det värsta: vännerna. Eller avsaknaden av dessa. Visst, jag HAR vänner här, men de flesta bor ju i storstäderna. Hade jag barn hade jag dock tänkt annorlunda. Visst, jag som du kommer från en liten ort och det var ju inte så kul som tonåring, men gud så ljuvligt som barn! Nära till naturen, att kunna leka själv i kvarteret, kunna gå själv till skolan etc…. Man får nog väga, väga, väga…. 🙂 Kram!

  8. Oooh, den ständiga frågan! Jag trivdes väldigt bra med att bo i en storstad när Alfred var liten, men nu känner jag att det är skönt att flytta till ett mindre ställe där han kan vara lite mer fri. Nackdelen är ju att det inte är lika många utlänningar här, så det är inte lika lätt att hitta svenskar som Alfred och jag kan umgås med och prata svenska med! Sånt tycker jag ändå är ganska viktigt. Men, over all, känns det ändå bra att flytta till en mindre by. Men i framtiden ser jag oss fortfarande i Sverige. Sådetså!

  9. Om ett tag så kan jag berätta hur det blev att flytta från London till en liten småstad i Sverige. Håll ut så kommer det en utvärdering! 🙂

  10. Är nog också i grund och botten en stads-tjej och stortrivdes att bo mitt i Bryssel. Att nu då, bo i Strängnäs. Ja det är en enorm skillnad. Jag trivs men saknar Bryssel dagligen. Svårt det där, man skulle vilja ha båda delarna liksom! Närheten till allt som i Bryssel och närheten till naturen som här. Skulle nog inte tveka om det blev tal om att bo i en stad igen, vi får se!

  11. Jag är uppvuxen i en by med 300 personer och har inget intresse av att flytta ut på landet igen. Mysigt på sommaren och runt julen men däremellan alldeles för tyst och så var man tvungen att skjutsas överallt (innan man fick körkort) vilket mina föräldrar sällan hann, så sina fritidsintressen fick man hitta på själv. Tryggt och säkert var det naturligtvis så bra för småbarn. Nu har jag däremot vant mig vid att ha allt nära och allt är öppet 7 dagar i veckan.

    Däremot så kommer nog jag och S att flytta utåt några zoner för att ha råd att köpa hus, MEN ett krav från min sida är att det måste finnas en tågstation på kort gångavstånd från bostaden och så ska det gärna finnas ett gym där också, så inte en liten by med andra ord.

  12. Jag har bara bott i städer… I Sthlm dock både mitt i city (Östermalm) och långt ut, med skogen runt hörnet. Allt har sina för- och nackdelar. Om jag hade haft jobb nära naturen skulle jag välja det alla gånger om. Det gör jag ändå, men tycker det är jobbigt med så långa avstånd till jobbet. Att det blir lågt de gånger jag ska in till stan stör mig inte, för det är så himla sällan. Mitt optimala är alltså: nära en storstad, men ändå i utkanten. Jag älskar natur. Gillar inte stad. Gillar man stad blir det nog jobbigt att inte bo nära den. När vi kollat bostad nu har det viktigaste varit 1)Nära till kollektivtrafik och förskola till Vicke 2)Nära till naturen 3)Nära mataffär. Så prioriterar vi! (Sen att vi inte har råd med annat hör ju till saken – en villa för 8 miljoner är liksom inte ens möjligt. Inte ett radhus för den summan heller – som de jag gillar på Lidingö kostar).

  13. Jag tänker så här. Allt har sin tid. Att våga lyssna på sig själv, ta ett beslut och göra det som gäller nu är det enda man kan göra. Jag är själv uppvuxen på LANDET, alltså på en gård i en by där det bara fanns andra hus. Inga bussar till närmsta lilla by. Ingenting. Men jag var trygg, jag hade naturen och djuren, det fanns andra barn. Och där fanns drömmarna. Jag drömde om något annorlunda. Att flytta tillbaka har aldrig varit något jag velat. Nu bor jag i en liten by (större än där jag själv växte upp). Barnen kan vara ute, cykla till skola o kompisar själv. Vi bor billigt, unnar oss själva semesterresor, visar våra barn världen ( för jag vill inte att de bor just här när de blir stora,… fråga mig inte varför) Vi börjar tänka på nästa steg, flytta någonstans lite större med mer utbud för barnen. Landet kan vara mycket exkluderande är man är kille o inte gillar fotboll… Så just nu är man mycket taxirörelse, ett pris man får ta när man vill vara där för sina barn och bor på landet.

    Jag har bott i halvstora städer inget jättestort (dit åker jag på semester) men drömmer om det. Men just nu, både med tanke på min personlighet och livssituation så passar min/vår plan mig bra.

    Så för att säga som den gamla ”popgruppen” Friends; lyssna till ditt hjärta. Våga vara ärlig mot dig själv och vad DU vill, prata med din man och låt honom vara ärlig. Då får ni svaret. Lycka till!

  14. Har hoppat runt nätet en stund och hamnade på din blogg. Min man och jag flyttade från London strax innan vi gifte oss eftersom vi visste vi ville ha barn, och vi fick så oerhört mycket mer för pengarna där vi valde att bo. Det tar oss bara 40 minuter till London med tåg, så vi är inte så himla långt utanför, men för min del känns en dag (eller kväll) i London som en riktig ”treat” nu. Det har blivit spännande att åka in till London igen. Mannen, som fortfarande jobbar där, känner inte likadant, men för mig känns det bra.

  15. Hej! Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat. Jag har bott i london i två omgångar, och träffade min nuvarande sambo där (som är från england). När vi valde att lämna london (pga studier i sverige) så var jag orolig att jag skulle bli rastlös och att jag inte skulle trivas i sverige. Nu har vi bott i Uppsala i 3,5 år och trivs jättebra! Men sambo vill inte flytta tillbaka till England. Sverige är bekvämt, man har råd att leva och mer där till. Jag har inte upplevt rastlöshet här i sverige, jag har både en stor skog som jag tar långa promenader i med vovven och stan med affärer och mysiga fik. Vi sparar till att köpa en större lägenhet, eller kanske ett hus! För oss räcker det att resa till england några gånger per år och få vår dos av London 🙂

    Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s