Om att inte ha så bråttom

När jag var gravid så trodde jag att jag skulle bli en sådan där cool mamma som levde vidare mitt liv som vanligt, fast med bebis såklart. Tänkte att man kan väl visst gå ut och äta flera gånger i veckan, bebisen kan väl bara hänga med och sitta i selen? Och träningen skulle jag vara tillbaka till när Oscar var 8 veckor gammal…och kompisar skulle jag träffa utan att ha bebben med mig och ja…livet skulle vara precis som vanligt, fast plus bebis såklart.

Och de första veckorna försökte jag ta med Oscar ut på sådana grejer som jag ville göra men lärde  mig ganska snabbt att det inte var så kul. Oscar gallskrek nämligen om man inte var hemma vid 19-tiden. Och det där med att träffa kompisar utan bebis hade jag inte alls någon lust att göra i början, jag minns första gången jag var hos tandläkaren och hade lämnat O hemma med Reuben, jag fick be tandläkaren att bara laga ett hål i stället för två eftersom jag inte klarade av att vara borta från Oscar mer än en timma!

Nu när jag tänker tillbaka på hur det var när Oscar var nyfödd så minns jag att jag kände ganska mycket press på mig att leva mitt liv som att ingenting hade förändrats. Jag skulle träna trots att det kändes som att livmodern var på väg att ramla ur, jag skulle umgås med kompisar för att jag hade tid, vi skulle gå ut och äta precis som förut och……nej,det gick ju inte insåg jag efter någon månad. Jag hade fått en liten kille som krävde min totala uppmärksamhet tjugofura timmar om dygnet och då tycker jag att allt blir mycket lättare om man lyckas acceptera det och låta det vara så.

Men tycker ni inte att det märks i media att det liksom är lite ‘coolt’ om man lyckas gå till gymmet typ tre dagar efter en förlossning eller att lämna bebisen med en barnvakt så man får lite kvalitetstid med sin man när ungen inte ens är en månad? Jag säger inte att det är FEL att göra det, men det är synd om man gör det för att man känner sig stressad…

Nu när Oscar är sju månader så känner jag att jag nog kan göra mer än vad jag har kunnat de senaste sex månaderna. Det är inget problem för varken Oscar eller mig om jag inte är med honom i några timmar, speciellt inte när han är med sin pappa. Jag skulle kunna träna nu, om jag orkade, och skulle absolut kunna åka iväg och träffa vänner själv när Reuben är hemma på helgerna. Men vet ni vad? Jag är glad att jag inte har haft bråttom med allt sånt för jag har hela livet på mig att gära allt det jag vill göra, Oscar däremot är endast liten en gång, han tycker att det är hur kul som helst när jag pussar på honom nu, men om några år kanske han inte kommer tycka det är så himla ballt med en mamma som bara vill gosa? Så jag gör det nu, jag gosar och gullar så mycket jag kan så får jag väl klämma in allt det andra när jag har tid, och när Oscar blir större!

Annonser

Alla dessa bebisträffar

Igår tog jag och Oscar bilen till Herne Hill  som är ett område inte alls långt från där vi bor, för att gå på en bebisträff hemma hos en svensk mamma som vi träffat på en musikgrupp Hennes bebis Mimmi är lika gammal som Oscar, och Alexander, 6 månader kom även med sin mamma . Vi satt och drack kaffe på golvet som man gör när man har små bebisar och pratade om allt möjligt. Det var trevligt och vi kommer säkert träffas snart igen, jag tycker det är ännu viktigare nu när Oscar finns att vi träffar andra svenskar med barn, för språkets skull!

Efter det åkte vi hem till en Marie, en annan mamma-kompis som hade bjudit hem alla från föräldrakursen! Det blev lite mycket med två bebisträffar på en och samma eftermiddag men Oscar var glad även om han inte hann sova så mycket mellan och det var mysigt att få träffa alla från föräldrakursen igen. Jag vet att jag har tjatat om det men jag uppskattar dessa tjejer något enormt, det är så otroligt skönt att vi har lärt känna varandra så pass bra att vi kan ha en avslappnad och ärlig relation till varandra. Jag kan vara helt härlig med dem och prata av mig när något känns jobbigt och det ger SÅ mycket när man har en liten bebis!

Idag är jag förkyld igen, Reuben tog Oscar på en promenad och jag ligger i sängen och degar. Händer inte ofta att man har tillfälle att göra det nu förtiden så nu ska jag lägga ner datorn och krypa ner och stänga ögonlocken i några minuter!

Dessa två

photo (79)

 

De söta pojkarna på fotot. Mina pojkar, mitt allt! Vi har det så himla bra nu. Reuben avslutade ett kontrakt förra veckan och börjar inte sitt nästa förens i februari, så vi har haft en massa tid tillsammans.

Och jag vågar knappt säga det för att jag är så rädd för att det vänder, men ni vet ju att vi har haft det jobbigt med min fina mans depression efter att Oscar föddes. Vilken tabu det är, det där med att må dåligt i samband med att få barn, men så här i efterhand kan jag verkligen skriva under att pappor visst kan drabbas av förlossningsdepressioner, för det gjorde ju min. För den riktiga vändningen kom inte till oss på riktigt för ungefär två veckor sedan då ny medicin skrevs ut, och då blev det som att jag fick tillbaka min man. Äntligen känns det som att vi är en familj, vi fick vänta i sju månader och det har varit stundtals otroligt jobbigt och svårt på vägen men jag är glad att vi inte slutade hoppas på en vändning.

Jag är så otroligt lättad och lycklig över detta! Det gör ingenting att jag ine får sova så mycket eller att Oscar är genomförkyld IGEN, bara vi har varandra så löser sig allt annat. Det är så klyshigt, men ändå så sant. Det har funnits många stunder de senaste sju månaderna då det inte alls kännts som att vi kommer att klara oss hela ur det här, men det gjorde vi! Och det är jag så glad för!

Superdunderförkyld

Så kom den. Dunderförkylningen. Helst vill man ju ringa in sjuk en dag som denna och gömma sig under täcket men i stället får vi ta oss genom dagen med massvis av té, lemsip och lite...teletubbies?

Sån himla tur att Oscar har lärt sig att sitta de senaste dagarna. Allt har blivit så mycket lättare, han är nöjdare, jag får mer gjort!

photo (78)

En bra helg

photo (77)

 

Helgen har varit fin! Vi skulle egentligen gått på en andra visning av huset vi såg förra helgen men vi struntade i det och tog det lugnt och fixade ordning här hemma i stället. Oscar har nämligen fått ett eget rum, så vi tömde det som var Reubens kontor och ställde in Oscars säng och skötbord där inne. Det blev riktigt mysigt! Han sover ju inte så ofta där, bara de första timmarna av kvällen, men det är skönt att ha en plats där han har sina egna saker. Vårat sovrum känns mycket större nu också när hans spjälsäng står där inne.

På söndagmorgonen körde vi till Woodstock i Oxfordshire där Reubens mormor Liz bor. Vi hade inte hälsar på henne på jättelänge eftersom vi har haft så mycket på senaste tiden med Reubens pappa som gick bort och allt annat, så det har inte blivit av. Oscar sov hela vägen dit. Liz var i kyrkan när vi kom så vi gick på en liten promenad medans vi väntade på henne. Woodstock är så otroligt fint och gulligt, även på vintern. Oscar skrattade och log mot nästan varenda människa som kollade på honom, och både jag och Reuben fattar inte hur vi har lyckats få en sån himla charmig unge!

Liz tyckte det var himla kul att träffa Oscar eller ‘the lordship’ som hon kallar honom. Oscar satt och lekte på hennes golv och när han blev trött så packade vi ihop oss och körde tillbaka till London igen!

En himla mysig och lugn helg.

Mina dagar med världens bästa Oscar

 

Oscarfocus

Åh vad jag älskar mina dagar med Oscar just nu! Jag har ju alltid trivts att ha en bebis och min nya roll som mamma, från dag ett, men nu tycker jag att det helt plötsligt har blivit ännu roligare. Han är ju en liten kille nu, han äter bra efter att äntligen fått rätt medicin för sin reflux, han skriker inte och när han skriker så vet man oftast varför och man kan trösta honom och ge honom det han vill ha. Han fnittrar och är så glad mest hela tiden bara han får vara med och älskar alla människor som pratar med honom och är bara så himla go!

Dessutom har vi börjat hitta på så mycket roliga grejer. Vi går på babysång som han älskar, idag gungade vi för första gången, vi träffar våra mamma och bebiskompisar som vanligt och allt känns lite som ett kul äventyr med Oscar. Jag ser världen genom hans ögon och tycker det är fantastiskt hur spännande han tycker att allt är!

Han sover också bättre vilket underlättar, jag känner mig inte som ett vrak längre. Han vaknar fortfarande på nätterna men bara två gånger och somnar om jättesnabbt, och sover alltid till tjugo över sju! Han sover med oss så när han vaknar får vi världens största leende, något mer fantastiskt finns inte…:)

Kärlek i en låda

20140115-221630.jpg

Vi spenderade eftermiddagen hemma hos Haruka och hennes son Ren och lekte med en….tom låda! Både Ren och Oscar gjorde inget annat hela eftermiddagen, vem behöver dyra leksaker när man kan ha kul med kartong liksom?

Annars då: jag har blivit helt tokkär i min bebis. Jag har ju alltid älskat honom på ett sådant där moderligt vis, men nu blir jag helt glad bara jag tänker på honom! Livet kan kännas hur jobbigt som helst men min lilla kille får mig att känna mig överlycklig bara att fnittra lite. Åh!

Drömläget

photo (76)

 

Vi var och tittade på ett hus idag. I Tunbridge Wells, Kent, strax under en timme från London. Och vi blev helt kära, i läget. Huset låg på den gulligaste lilla gatan, eller gränden som jag nästan någonsin har sett, om området vat fullt av pittoreska små hus och gränder. Huset var också otroligt gulligt, tre sovrum, vardagsrum, matrum, kök och ett badrum. En liten trädgård. En bra skola med gott rykte i närheten. Trevliga grannar som hälsade och pratade om hur barnvänligt området är, och hur bra de har trivts.

Problemet är bara att huset är pytte-pytte-litet. Typ 80 kvadratmeter om ens det. Rummen är alltså jättesmå! Det är så typiskt engelskt och trångt, och dåliga förrådsutrymmen såklart, som vanligt. Eldstädar men enkel glas i fönstrerna. Men väldigt gulligt, väldigt mycket karaktär.

Jag kan verkligen se Oscar springa runt och leka där. Och jag tror jag skulle trivas, för det är helt otroligt mysigt och fint där omkring. Så bra som den engelska landsbygden blir, typ. Ni vet, små smala vägar och dalande gröna ängar. Staden huset ligger i är också trevlig, inte alls trist eller så. Där finns massvis med kaféer och restauranger och butiker. Och tåg var femtonde minut som tar en in till London på 50 minuter.

Synd bara det där med storleken. Jag har spenderat kvällen till att fantisera hur man kan bygga ut, i alla fall på nedervåningen så man får sig ett ordentligt stort kök (just nu är det sånt litet ett som man inte kan sitta i).

Men jag vill verkligen ha hus. Och tydligen vill jag efter idag bort från London också. Och alltså. Gatan, jag har blivit kär i GATAN! Synd att det endast ligger tio hus på den lilla gatan annars kunde man ju vänta till något större dyker upp…

photo (75)

Guldkorn

20130628-192900.jpg

 

Jag vet att jag klagar en hel del över långa dagar och lite sömn här inne, men jag  måste också få poängtera hur underbart jag tycker livet är med Oscar. Hur jag vill stanna tiden och önska att han kunde vara en liten bebis i alla evighet som aldrig vill släppa min hand, för jag vet ju att en dag kommer han att bli tonåring och inte alls tycka det är lika kul med mamma längre. Jag älskar att sova brevid honom, och känna hans små fötter mot mig mage och hur han greppar tag i min hand bara för att försäkra sig om att jag fortfarande är kvar. Jag älskar hur han fnittrar bara jag säger ‘hej!’ till honom och hur han tar tag i mitt ansikte med hela sin mun!

Och hur dåligt han än sover så tänker jag nog inte, som alla mina engelska mammavänner gör, hålla på med någon slags sovträning eller insistera att han ska sova i egen säng hela natten. För jag vet att tiden kommer att gå så himla fort och jag en dag kommer sakna de där små fötterna eller hans händer som aldrig vill släppa taget. För visst är det så, att han kommer släppa taget en dag – och den dagen vill jag inte ens tänka på!

FREDAG (Thank hallelujah!)

wpid-IMG_20130607_113332.jpg

 

Äntligen fredag, veckan har varit lång! Dagarna har varit långa. Uppvak klockan 5.45 de flesta dagar efter nätter som kantats av uppvak och skrik varje timma fram till kl 2, sedan matning vid fem och sedan upp och hoppa party party fyrtiofem minuter senare. När klockan är 12 har jag redan varit i gång i över sex timmar och det känns som eftermiddag när de flesta andra äter lunch. Reuben har som tidigast kommit hem klockan sju på kvällen och efter det nattar vi Oscar och sedan äter vi mat och sedan kanske jag har en timma på mig att göra ingenting tills Oscar börjar vakna vid 22-23 tiden igen.

Med andra ord så känns det sjukt skönt att det är helg och att Reuben kommer vara hemma i två dagar! Vi ska ut på landet i morgon och kolla på hus (mer om det senare) och så kanske vi ska in till stan på söndag för att träffa vänner. Men mest av allt hoppas jag på lite mer sömn om nätterna…

Ha en fin helg alla!