Tillbaka till vardagen samt funderingar kring avlastning

Mina tre veckor i Sverige gick så otroligt fort. Vi hade det jättebra, Oscar var krasslig den första veckan men blev frisk tills jul och var sedan pigg och glad resten av tiden. Det var underbart att ha familjen så nära hela tiden, och att ha utrymme. Många olika famnar som kunde hålla och många fler rum att utforska till skillnad från vår lilla lägenhet här i London.

I morgon börjar vardagen igen och samtidigt som det ska bli skönt och kul att träffa vänner och testa lite nya aktiviteter med Oscar så bävar jag också inför det. Jag har fått mycket mer avlastning nu under julen när Reuben har varit ledig. Jag har kunnat ligga kvar  i sängen vissa morgonar och så – sånt som man behöver när man har en liten bebis! Nu återgår vi till vardag som innebär jobb för Reuben i Paddington, som ligger på helt fel del av stan, det tar en evighet att pendla dit, så jag kommer i princip vara själv med Oscar hela veckorna eftersom Reuben säkerligen inte kommer att kunna vara hemma förens vid 20-tiden. Som tur är så är det temporärt, jag skulle aldrig orka med att han jobbade så långa dagar hela tiden!

Nåväl, som sagt, det är inte bara tråkigt att vardagen är tillbaka. Men jag saknar avlastning ibland, herre gud vad underbart det skulle vara att ha någon släkting som kunde ta Oscar bara någon timme, eller en förmiddag! Hur gör ni andra som inte bor nära släkt? Skaffar ni barnvakt? Eller gillar ni bara läget?

10 tankar om “Tillbaka till vardagen samt funderingar kring avlastning

  1. Med ettan gillade jag i princip bara läget, Maken jobbade ganska långa dagar, var väl hemma vid sjutiden de flesta dagar, men ibland senare. Med barn två anlitade vi barnvakt några timmar flera fm i veckan, så jag kunde träna och handla mat utan bebis i släptåg (det var från när hon var 6-7 månader). Dessutom skjutsade och hämtade jag storebror på preschool just när hon skulle sova på dagarna, funkade inte alls. Därav barnvakt. Vi bor ju också utomlands så släktingar har aldirg funnits i närheten, men vi hade mkt bra barnvakter i Prag när barnen var små. Lycka till!

  2. Jag förstår att det är jobbigt, när man inte har familj nära. Jag har ju inga barn, men har själv agerat avlastning till andra. Mitt ex kollegor ”köpte in” mig för avlastning när jag pluggade. Det var win-win, då jag var billigare än nannys eller så, att de kände mig sedan innan och visste vem jag var och jag som pluggade behövde extrapengar. Ett par timar här och där var ju också perfekt för mig som inte kunde jobba mer än så under den tiden…Finns säkert många unga svenska (eller brittiska) tjejer i London som vill tjäna en extrahacka då och då (utan att det måste bli skitdyrt för er). Ni har ju säkert redan tänkt på detta men tänkte ändå nämna det! 🙂 Kram

  3. Jag och min man har en son på snart 2 år. Vi har ingen släkting i närheten som kan passa vårt barn heller. Jag är så jäkla avundsjuk på mina vänner som kan åka bort en natt och sova (!!!) på hotell och liknande. Jag kan bara drömma om det. När han var mindre så tänkte jag att när han är äldre (typ som han är nu) så kan vi ta in en ”utomstående” barnvakt men det känns inte helt rätt. Man vill ju gärna känna och lita på den personen som ska ta hand om ens barn och som man släpper in i sitt hem.

  4. Vi har aldrig haft barnvakt åt Victor. Om man inte får räkna ett fåtal gånger då hans farmor gått runt med honom i barnvagn då han sov för att jag skulle på läkarbesök och inte kunde ta med honom in eller Martin inte kunde ta ledigt. Handlar om kanske 2-3ggr. Han blir 16 mån imorn, så jag vet att det är på tiden… Snart kanske…

    Martin jobbade oxå sådär för det mesta, sen var han bortrest 3 mån sammanlagt det första året oxå. Han har 3h att pendla om dagen och åkte oftast vid 5:30 eller senast 06 och kom hem runt 19, 20. Ibland senare, ibland (sällan) tidigare.

    Vet precis vad du menar, men jag var aldrig redo för barnvakt. Om du är det är det ju verkligen synd att det inte går! Här går det inte på vardagar heller någonsin, men det skulle väl kunna gå någon timme en helg – men då är ändå både Martin och jag hemma ju…

  5. Jag har extrajobbat i snart fem år som barnvakt i många familjer. Många av dom har ingen alls i närheten som kan ta över några timmar, tror det är ganska vanligt i större städer. Vissa behöver tiden för jobb regelbundet några gånger i veckan, andra behöver den lite då och då för att de helt enkelt vill ha tid för träning, handla, gå till frisören, gå ut och äta på kvällen osv. Om du känner dig redo att ha en barnvakt bara någon timme så kan du ju prova. Det behöver ju inte heller vara regelbundet. De flesta barn jag har är mellan 0 och 2 år. Även om jag vet att det inte är samma sak som att ha en farmor eller moster i närheten. Men jag har aldrig haft några större problem, tvärtom, har fått väldigt mycket av både barnen och föräldrarna! 🙂

  6. Vi gillade läget! Några kompisar har ibland suttit barnvakt på kvällen så jag o maken har kunnat gå ut o äta, men aldrig på dagen så där för min skull. Från det att Alfred var två hade vi en ”playgroup” tre timmar två förmiddar i veckan vilket var himla skönt så att jag åtminstone kunde handla mat utan att ha honom med. Nu har vi ju närmare till makens familj, så de kan ju avlasta lite mer, men det är ju lättare nu när han är lite äldre också!

  7. Astrid borjade pa dagis nar hon var 11 manader och gar fortfarande dar tva dagar I veckan. Det ar dyrt men sa vart det. Nar vi vill ut pa date had vi barnvakt, min guddotter fran Stockholm bor har I london. Jag saknar dock min mamma, det skulle vara lattare on hon bodde I narheten….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s