Sömnlösa nätter

20140228-213851.jpg

Så typiskt, förra veckan kände jag mig så pigg att jag orkade ta en riktig löptur och planera fler träningstillfällen. Sedan under helgen började Oscars växande tänder besvära honom, han fick hög feber och nu har han även rethosta. Vi har inte fått alls mycket sömn i veckan och ännu en gång känner jag mig som ett vrak. Det ens leder ju ofta till det andra och med dålig sömn så orkar man inte äta bra heller vilket leder till att man känner sig ännu mer fallfärdig…nåväl, det ska nog ordna upp sig…

I morgon fyller jag 31 och vi kommer spendera dagen till att flytta! Den första veckan i huset kommer vi ej ha något internet men ni kan följa mig på instagram, såklart!
På återseende om någon vecka!

Det ljuvligaste jag vet

20140219-214414.jpg

20140219-214451.jpg

20140219-214509.jpg

Han är åtta månader nu, vår älskade underbara goding till son. Med världens lenaste hud och ljuvligaste skratt blir jag mer och mer förälskad i honom för var dag som går, och jag är så tacksam över att få spendera mina dagar med honom. Om det inte vore för att jag längtade efter en egen inkomst så skulle jag vara hemma med honom på heltid tills han började skolan, helt klart!

Hans nyfikenhet och glädje smittar liksom av sig, allt är spännande i hans ögon och han är så otroligt glad mest hela tiden! Underbara pojke vad vi tycker om dig!

Bära bebis

photo (36)

 

Alltså, hur överlevde föräldrar innan bra bärselar fanns? Bärselen har för oss varit det som har underlättat vår vardag som allra mest, även nu när Oscar är åtta månader gammal. När han var liten så avskydde han sin vagn i perioder och ville bara vara nära, och bli buren. Då han har reflux så fick han ont av att ligga ner på platta ytor så bärselen var liksom en räddare. När vi började använda Kari-Me bärsjalen så sjöng jag halleluja då min lilla skrik-kille blev helt lugn så fort han fick åka i sjalen, äntligen kunde jag göra mer saker än att gå runt och vagga min gråtande bebis (detta var innan vi fick rätt medicin för hans reflux!).

Och nu bär jag honom ganska mycket på ryggen här hemma när jag behöver göra saker. Det är SÅ himla smidigt och skönt att kunna dammsuga, diska och allt annat man kan behöva göra när Oscar är vaken så man slipper gå runt i en lägenhet som ser ut som kriget. Och Oscar älskar att sitta på min rygg och bara titta på och vara med. Det var min japanska väninnan som tipsade mig om att bära på ryggen, då det är något mammor gör i Japan väldigt mycket. Det var lite trixigt att få upp Oscar på ryggen utan hjälp först men nu har jag hittat ett sätt att göra det på! Vi har en Beco Gemeni som vi är väldigt nöjda med, den är ergonomisk så väldigt bra för både min rygg och Oscars lilla kropp! Detta är inte ett sponsrat inlägg föresten, men jag ville bara sprida lite ‘bära-barn entuisiasm’!

Dagarna som går

photo (82)

 

Dagarna går och bloggen uppdateras, alldeles för sällan. Det har varit ett ganska ruskigt väder här i England men nu börjar det äntligen kännas som vår! När vi går upp på morgonen så är det ljust ute och när vi går vår sista promenad i parken vid 17-tiden så är det inte mörkt ännu. Jag känner mig piggare nu när de värsta vintermånaderna är över, och att Oscar sover mycket bättre gör ju också en enorm skillnad.

Jag har börjat bli sugen på att sätta igång med träningen men får inte riktigt till det, med tid och sådär. Mannen i huset kommer inte hem förens efter 19-tiden de flesta kvällar, och på helger gör vi ofta annat plus att jag gillar att umgås hela familjen då, tillsammns, då Reuben jobbar så mycket i veckorna. Barnpassning finns på det lokala gymmet men jag är en MES och vill inte lämna bort Oscar, speciellt inte nu när han precis har börjat få seperationsångest. Så det lättaste är nog att träna när Oscar är med, så det började jag göra i det. Han fick följa med på en joggtur i parken, och det gick jättebra! Nu ska jag bara försöka fortsätta med det, och kanske se om det finns någon bättre vagn att löpträna med.

Annars fyller vi dagarna med promenader, gungning i lekparken, fika och en massa krypträning. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om här inne längre, det kanske därför det är så tomt. Vad vill ni läsa om? Mitt liv är rätt ‘litet’ just nu då allt bara handlar om min nya roll som mamma och min bebis. Kanske tar jag en paus och återkommer när jag inte är i bebisbubblan längre, vi får se. Men ni vet väl att ni kan följa mig på instagram om ni vill? withsofia heter jag där!

En snabb uppdatering

family

 

Lördag morgon och Oscar ville upp klockan fem och krypträna. Men jag vägrade och lät honom krypa på mig i sängen i stället och till slut somnade han om vid sextiden och sov till kvart över sju.Notera att han även varit vaken vid midnatt och tre också. Det är mycket som händer nu, hans första tänder är på G, han lär sig att krypa (även mitt i natten) och har världens rethosta och är förkyld. Jag, känner mig rätt slutkörd. Fast det är inte bara Oscars fel faktiskt, jag måste lära mig att gå till sängs tidigare!

Annars då? Vi har hittat ett hus att hyra som vi flyttar till i början av mars. Det har tre sovrum, vardagsrum, matrum, kök och ett UTERUM! Och trädgård! Och fövarvaringsutrymmen och…..fönsterbrädor! Alltså engelska hus har ju sällan fönsterbrädor så detta är något jag är fånigt exalterad över.

Nej, nu är det dags för att underhålla min son….

Vi måste flytta…

De som äger ‘vår’ lägenhet som vi har bott i de senaste tre åren ska sälja! Så vi måste flytta. Och nej, vi vill INTE köpa den. De vill ha alldeles för mycket pengar för vad den är värd plus att den är så otroligt opraktisk när man har barn. Trappor upp till lägenheten och ner till trädgården, enkelglas, dåliga golv…ja, den håller faktiskt på att falla sönder. Men ägaren tror ändå att han kommer få £500 000 för den, SJUKT!

Så vi måste flytta. Och vi kommer inte hinna köpa något innan vi måste ut så vi får hyra igen, vilket betyder att vi kommer bo kvar i ungefär samma område som vi bor i  nu. Jippie! Jag pratar ju mycket om at flytta ut utanför London och det kommer vi nog göra när vi köper hus, men så länge vi hyr tycker jag att vi kan bo kvar.

Så i morgon ska vi kolla på ett litet hus! Tre sovrum, kök, vardagsrum, matrum och trädgård. Det är inte riktigt min stil då det är relativt nybyggt, jag gillar mer viktorianskt då de husen ofta har mer karaktär men nybyggt kanske är mer praktiskt? Typ lättstädat och…varmare?

Vi får se vad vi tycker i morgon, men spännande ska det bli, tycker jag i alla fall. Reuben kommer nog sura hela vägen dit, han hatar allt vad ‘leta bostad’ heter och mäklare hamnar lågt ner på hans lista när det gäller folk. Cynisk, nja, bara lite grann! 🙂

Vintern i London 2013/14

20140203-083521.jpg

Vädret har ju varit minst sagt skumt i många delar av världen. Snökaos på östkusten i USA, torka i Kalifornien och översvämningar i många delar av Storbritannien. Men London har faktiskt klarat sig rätt bra ändå, okej, vissa dagar har det bara regnat men på många sätt känns det som vi inte har haft någon vinter alls!
Ingen snö, inte ens någon minusgrad. Frost har vi kanske haft en ynka gång. Mössa och vantar har jag inte behövt använda alls och många dagar har man kunnat gå med uppknäppt jacka!
Igår hade vi soligt och fint hela dagen och nu känns det verkligen som att våren är på väg.

Finaste dagarna

photo (80)

 

Jag måste bara få berätta för er hur BRA allting är just nu. Jag känner mig så otroligt lycklig, lyckligare än på länge. Oscar är världens gladaste bebis och jag ÄLSKAR att umgås med honom just nu. Han är så himla lätt att ha att göra med, flinar och skrattar mest hela tiden och tycker allting är jättespännande. Reuben mår bättre än på länge och jag har nog inte heller sett honom så här välmående på flera år, typ?

Solen sken idag och trots att jag inte fått sova så mycket så kändes vår förmiddag som så otroligt fantastiskt. Och vi gjorde liksom inte så mycket, vi gick till lekplatsen och gungade med Oscar och tog sedan en kaffe och smörgås på Cafe Nero. Oscar fick dricka vatten ur ett glas och åt sin lunch och flörtade med alla som tittade på honom. På vägen hem pratade jag med Reuben om hur jag aldrig har förstått hur att ta min son till en lekplats kan göra mig så otroligt nöjd, tillfredställd och glad liksom? Jag behöver inte så mycket mer just nu, och just den där känslan över att vara nöjd är så jäkla skönt att känna. Jag går inte längre och väntar på att det riktiga livet ska börja, för första gången uppskattar jag nuet, och nöjer mig med det jag har. Ganska häftig känsla!