Om att känna sig otillräcklig

20140325-191610.jpg

Det har ekat tomt här inne ett bra tag nu, men vi har haft så mycket med flytt och sjukdomar så har inte orkat med bloggen. Reuben fick influensa samma helg som vi flyttade, sen fick jag magsjuka. Några dagar senare var det Reubens tur att få magsjuka, just när han hade blivit frisk från influensan och nu, i skrivandes stund, ligger jag nerbäddad med en hemsk influensa, hög feber och ont i hela kroppen. Detta är inte ett dugg roligt – jag önskar så vi hade familj i närheten som kunde hjälpa eller ett bättre system så att Reuben kunde vara ledig från jobbet, men det har vi inte råd med.

Jag oroar mig för att låta som en gnällapa för alla andra verkar ju klara smäbarnslivet galant, men kanske borde man bara sluta gnälla och sänka kraven och vara tacksam för det man har i stunden? Jag jämför mig med andra hela tiden märker jag, hur andra mammor verkar fixa egentid och gå ut på tjejträffar utan barn och springa på gym och spa och fixa naglarna och allt det där andra jag inte hinner med. Hur gör dem? Har de partners som inte jobbar så mycket, eller en massa familjemedlemmar som ställer upp som barnvakt? Ibland förstår jag inte riktigt hur det går till, men det kanske är precis så att våra situationer är väldigt olika, att det inte är jag som har ”misslyckats” med detta att vara en mamma som har massvis med tid för annat än mitt barn?

Nåväl. Jag har ju världens finaste kärleksfullaste lilla bebis här hemma så något gör jag ju rätt i alla fall. Som mamma känner jag mig inte så otillräcklig faktiskt, men som kompis, fru, syster och dotter har jag inte mycket alls över att ge, verkar det som. Och det gör mig ont. Kanske går det över.

Annonser

9 thoughts on “Om att känna sig otillräcklig

  1. Hoppas att du mår bättre snart… Första steget till att inte känna sig otillräcklig är att sluta jämnföra dig med andra 🙂 du vet vad som är bäst för dig och din familj och när bebisen är äldre blir det enklare. Min dotter är 2 1/2 snart och nu är det riktigt roligt, hon pratar mycket och har börjat leka med sig själv. Vi har ingen familj här men mannen jobbar hårt och mycket och har råd med hyrd hjälp som dagis och au pair. Har du försökt lära känna andra mammor som kan sitta barnvakt i en timme eller två så du kan göra saker för dig själv? Jag tycker inte om att andra fixa mina naglar klipper håret en gång om året typ men har andra saker jag behöver egen tid till… Skulle gärna träffas om du känner för det. Bor i östra London västra Essex men har bil… Hör av dig om du vill http://www.anneliepop.blogg.se xxx

  2. Det är väl olika familjesituationer. En del har turen att ha en massa släktingar och vänner i närheten som kan ställa upp. Du har det inte. Att dessutom Reuben jobbar så mycket gör det ännu svårare. Varifrån skulle du ta den lediga tiden? Du lägger den energi du har på det viktigaste just nu, din son. De andra förstår nog. Hur länge är det tänkt att Reuben ska jobba så mycket?
    Jag sitter förresten här med en liten i magen, har just känt de första sparkarna och tycker att det är roligt att gå tillbaka i ditt arkiv och kolla dina gravidinlägg. Undrar hur det kommer att bli för oss så småningom.

  3. När mins första två barn va små, hade jag aldrig egen tid. Jag va hemma Hela tiden. Första gången jag lämnade huset utan barnvagn med Rakel då var hon 8 månader och jag var tvungen att gå till tandläkaren. Jag vet att det låter klychigt men det blir bättre när dom blir äldre. Det är svårt när man bor i ett annat land och inte har familj. Nu har jag ju hur mycket egentid som helst. För barnen är med pappa varannan vecka, och vi har en Aupair. Synd att vi inte bor närmare då hade jag gärna dragit Reuben i barnvagnen eller passat honom några timmar. Jag skulle försöka skaffa mig en bra när kompis där du bor, så kanske ni kan försöka byta lite. Bestämma att ni passar varandras barn 1 gång i veckan. Men det är svårt. För ofta har ju engelska mammor redan ett familje nätverk. Är du med i någon svensk mamma grupp? det var min räddning.. Vi sitter ju alla i samma båt så vi hjälpte varandra mera. Snart är småbarns åren över och du ska jonglera hämtning lämning, lov med ett jobb… 🙂

  4. Jag tror de flesta har det svårt att få ihop det, i alla fall de småbarnsföräldrar jag känner… Hoppas ni kryar på er i alla fall och att sjukdomarna håller sig borta! Kram

  5. Hej! Nej, jag har inte heller så mycket egentid. Har ingen familj eller nån hjälp från nån. Har absolut inte tid för naglar, hår och gym… :/ jag försöker dock göra egentid MED tallulah. Hon får följa med helt enkelt, men det blir enklare saker som kaffe på ett fik, promenad i solen, yoga hemma… Det blir lite mutor ibland såklart, och ofta är man helt slut. Jag träffas också gärna om du har lust. Du verkar va en toppenmamma! Man får klaga och va trött ibland. Kram jenny

  6. Oscar är ju fortfarnde så liten, jag tycker det blir lättare när de är över ett, då kan det bli lättare att hitta en barnvakt några timmar som kan avlasta så du/ni får lite egentid. Ni verkar ju ha ett superbra mammagäng så ni kanske kan få ihop ett system där, där ni turas om att barnvakta varandras barn så ni får lite tid för er själva. Och sjukdomsträsket… finns inget att säga om det annat än att bita ihop o att det kommer bli bättre!

  7. Jag känner igen mig SÅ MYCKET! Första året i London var jag ett vrak. Vi hade inga vänner, ingen familj, bara varann och min man jobbade väldigt mycket och pendlade långt. Jag var ensam hemma med barnen i deras och min värsta period 12-13 timmar varje vardag och jag höll på att gå sönder mentalt. Det fanns ingen energi över för att vara en bra kompis och fru – inte ens till att vara en bra person. Jag var bara mamma och den lilla energi som fanns kvar användes till att hålla huvudet över ytan och inte gråta varje dag. Jag önskar också att vi hade mer möjligheter till hjälp och det är väl den största anledningen (plus saknaden förstås) till varför jag fortfarande inte kan bestämma mig för om jag vill stanna här eller inte. Jag vet att det är svårt att inte jämföra sig själv med andra och jag gör det själv hela tiden (och känner mig värdelös och usel) men det du ser på internet är inte alltid sanningen… Det började vända när vi flyttade närmare min mans jobb och la om vardagen lite för att han skulle vara hemma mer med barnen. Jag började gå på stay-and-play sessions och träffade lite mer folk och fick lite fler bekanta, vuxna att prata med och som jag till och med lämnat barnen hos när jag varit tvungen att till exempel hämta mannen från sjukan mitt i natten. Det känns tryggt att ha folk i närheten som man litar på och som man vet kan hoppa in när det verkligen behövs. Vi började också med en sorts utvärderingsmetod som min mans jobb använder sig av men som vi anpassat för famijen. Vi har ett planerat möte då och då och går igenom allt bra och dåligt och lägger upp en plan för hur vi kan göra det bättre med enkla förändringar. Det låter säkert skittöntigt, men det har hjälpt oss, berättar gärna mer om du vill höra 🙂 Att ha så mycket på gång med flytt och dessutom vara sjuk en längre period och samtidigt inte ha avlastning sätter spår i välmåendet och det är tillåtet att känna såhär. Jag tror de flesta gör det, men få pratar om det öppet…

    Jag träffas också gärna! Det skulle vara kul att samla alla svenska småbarnsföräldrar i London och ha någon slags träff! 🙂 Det vore härligt att lära känna lite fler svenskar, för vi känner knappt några.

    Krya på dig!

  8. Du är absolut inte gnällig, och jag tycker det är så tråkigt att läsa bloggar där allt är guld och gröna skogar. Faktiskt. Då känner jag mig dum och avundsjuk.

    Jag har ingen tid, kommer hem från jobbet och det går i ett. Victor är tex vaken än nu kl.21. Alla jag vet har barn som somnar runt 19 i hans ålder. Och de har egentid med sina partners och har så mycket myyyyzzz. ELLER så är det bara så att de väljer att lägga fram det så? … Paus, skulle byta blöja etc. Klockan är nu 21:25 och jag orkar inte mer. Martin har tagit över Victor (som är vaken). För oss är problemet just victors sömn. Det är det enda. Att vi aldrig har tid för bara oss hade vi räknat med. Vi har tex aldrig haft barnvakt som du vet, vi har extremt få kvällar efter att V har somnat (och det på bekostnad av sömn… Victor vaknar ju ofta på natten plus går oftast upp runt 5:30). Jag klagar på detta JÄMT, men det har varit jobbigt sen han föddes. Blir så avis på alla andra. Ja, alla andra – känns inte som jag vet någon annan där barnet sover så lite/dåligt som V. Alla har väl olika saker dock… Men ändå. Poängen är väl just att folk väljer vilken bild de visar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s