Gravidtrött

De första månaderna av graviditeten var jag fruktansvärt trött. Så trött att jag kände att jag var på väg att bryta ihop flera gånger om dagen. Kände mig aldrig utvilad, eller pigg. Bara sjukligt trött. Det var oerhört jobbigt att ta hand om Oscar dessa veckor, och inte alls kul faktiskt. Vilket gjorde mig ännu tröttare, känslan av att vara en skitdålig mamma som inte hade energi till sitt barn. Och oron över att behöva ta hand om två, när jag knappt klarade av den jag redan hade!

Och denna tröttheten har för mig varit en miljon gånger jobbigare än den tröttheten man kände när Oscar var nyfödd och inte sov speciellt bra. Jag tyckte faktiskt aldrig att det var så jobbigt som jag trodde det skulle vara, speciellt inte de första månaderna. När han var runt halvåret kommer jag ihåg att det började kännas tungt, för han sov fortfarande aldrig längre än två-tre timmar i sträck, och tre timmar i sträck var bra. Nu sover han ju rätt bra, vaknar oftast bara en gång per natt, men jag behöver så mycket mer sömn nu när jag är gravid.
Men nu, såhär i sjätte månaden mår jag rätt bra. Jag har snarare börjat få svårt att somna om när Oscar väcker mig på natten, men jag är inte dödstrött än så länge. Så skönt när det vänder – det är väl det man får komma ihåg både när det gäller graviditeter och småbarnstiden, att det blir alltid bättre, någon dag vänder det, även om det inte känns så just då.

Just nu sover Oscar sin middagslur och jag dricker kaffe och lyssnar på Ane Brun. My kind of afternoon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s