Gravidmående och sånt

IMG_20141018_082750

Just nu mår jag faktiskt riktigt bra! Är inte speciellt trött, inte överdrivet hungrig som jag var när jag väntade Oscar, har ingen foglossning, ingen halsbränna, inte ont någonstans förutom att jag får håll ibland när jag går fort. Det känns inte speciellt tungt och det har äntligen blivit svalare i London också så jag slipper vara för varm! Jag vet ju att allt det här kommer kan vända ganska snabbt så det är bäst att uppskatta läget när det är bra.

Det roligaste är att jag glömmer bort att jag är gravid hela tiden, och speciellt att det syns. Får frågor jämt och ständigt om när nummer 2 kommer och kan inte förstå hur främlingar vet om att jag är med barn? Glömmer bort att det syns rejält nu, har ingen helfigursspegel hemma så glömmer även bort att titta efter själv…

Men det är väldigt skönt att inte tänka på det hela tiden. Skönt att slippa fokusera på det liksom, och bara leva som vanligt. Med Oscar var jag så himla rädd för att något skulle gå snett så vågade knappt leva själv. Visste precis vilken vecka jag var i, den här gången måste jag kolla på appen i min mobiltelefon om någon frågar.

Det enda jag har riktig ångest för är vem som ska ta hand om Oscar när vi åker in till sjukhuset. Har försökt få Reuben att förstå att han verkligen inte behöver vara där, viktigare att Oscar är trygg liksom men han envisas med att vilja vara med när hans andra son föds, hör och häpna! När Oscar föddes sa han ‘aldrig igen’. förlossningen var något utav det värsta han har bevittnat. Man ändrar sig snabbt.

Nåväl förhoppningsvis löser det sig. Tror Reubens faster kan hjälpa till men hon bor ganska långt bort. Och så har vi ju kompisar i närheten som kan ställa upp, men det är den där ovissheten jag inte gillar. Att jag inte vet precis vem som ska passa Oscar. Jag har ju aldrig lämnat bort honom, aldrig varit borta från honom mer än en halv dag.

Har en känsla att jag är den som kommer må sämst och ha mest seperationsångest av oss…

Några tips?

Annonser

2 thoughts on “Gravidmående och sånt

  1. Men hej, du bloggar igen! Jippie! Jag är med i en mammagrupp på nätet där många fick sin tvåa innan ettan var två, och alla (nästan) hade precis samma fundering/rädsla som du: Vem ska ta hand om ettan om barnet kommer, och hur ska det gå? Vissa hade aldrig haft barnvakt innan och hade ingen nära släkting… När tvåan väl kom funkade det dock för alla på något konstigt sätt. Fokuset ändrades liksom. Jag har väl inget tips i och med detta, men hoppas att det kommer lösa sig. Som du skriver kanske Reuben kan vara med Oscy – även om han vill vara med (fantastiskt att han vill det förövrigt! Vilka framsteg!).

  2. Jag tror att när det väl är dags vill du ha Reuben där. Oscar klarar sig, han kommer inte må dåligt av att vara med en barnvakt, även om han inte är superbundis med den personen. Har inte följ dig så länge så vet inte hur din första förlossning var men skönt att höra att även män glömmer det jobbiga snabbt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s