Dagisplats?!

Vi har vetat om att vi nog kommer behöva lite hjälp när nästa bebis kommer. Inte med bebisen, men med Oscar. För även om jag vet att det går så tror jag att det kommer bli klurigt att ta hand om nyfödd bebis samt en energisk 19-månaders på samma gång. Speciellt när man ska amma och så där.

Först tänkte jag hitta en svensk tjej som kan komma och hjälpa till några timmar i veckan, men så alldeles nyligen ändrde jag mig. Jag skulle nog tycka att det vore jobbigt att ha någon annan som tar hand om Oscar medans jag är hemma, och svårt för den personen också eftersom Oscar är rätt så mammig….så då tänkte jag om och kom på att några timmar i veckan på dagis kanske inte vore så fel ändå?

Men en dagisplats är svårt att få här i London. Och dyrt. Många dagis har 1-2 års väntetid. Men jag började ringa runt, och igår fick jag beskedet att det mycket möjligt finns en plats på ett dagis som vi besökte redan innan Oscar var född (så som många gör här).  Eftersom jag kommer att vara hemma så har vi ju inte något behov av en heltidsplats, men två dagar i veckan känns lagom och det verkar som att de kan erbjuda detta.

Jättebra såklart! Men samtidigt så ångestfyllt. Varken Oscar eller jag har vanan att vara borta från varandra. De gångerna jag inte är med honom så är Reuben det. Vi har aldrig haft barnvakt, så att Oscar ska vara borta en hel dag på en främmande plats känns så jobbigt! Det skulle vara hundra gånger enklare om han förstod att jag kommer tillbaka, och om man skulle kunna prata om det, men han är ju så liten ännu. Det är just DET som ger mig ångest. Att han bara kommer se att jag går, utan att förstå att jag kommer tillbaka. Något som han säkerligen lär sig så småningom såklart, men tills dess. AJ.

Känner alla föräldrar såhär? Har någon något tips om hur man gör det enklare?

Är så glad och tacksam att jag inte har ett jobb som kräver att jag ska vara där. Då har man ju inget val än att lämna sitt barn med främlingar. Och om det går åt fanders kan jag ju bara hämta honom.

Trodde aldrig att jag skulle bli en sådan emotionell mamma med så mycket separationsångest.

Annonser

7 thoughts on “Dagisplats?!

  1. Jag lämnade dottern på dagis när hon var knappt 18 månader… åh, så liten hon var, men vad gör man när föräldradagarna är slut och jobbet kallar? Hon kunde i alla fall säga en del, så hon kunde göra sig någorlunda förstådd, det kändes bra! Nu är hon drygt två år och något har hänt. Hon inte bara finner sig i att gå på dagis, hon VILL. Nu är hon så stor att hon faktiskt behöver stimulansen och skulle bli uttråkad till döds om hon bara skulle vara här hemma med mig. Sen behöver hon INTE vara där i närheten av så många timmar som hon är för sin egen skull… dåligt samvete! Men det är kanske inte så dumt för Oscar att börja på dagis? För hans egen skull! Och ja, alla föräldrar känner nog så. Det är för jävligt att lämna sitt gråtande barn och bara gå… le falskt och vinka glatt för att sedan gå ut i bilen för att storgråta. Det är ändå det enda tipset jag har: låt inte Oscar se hur jobbigt du tycker det är att lämna. Ser barnet det är det som att bekräfta att det faktiskt är fara å färde. Tänk på nåt annat när han är där… annars blir man galen. Åh, det är hemskt i början, men så småningom så ser man att barnet faktiskt verkligen fattar att man kommer tillbaka och då blir det lättare. Din kille kommer ju att vara lite större en min dotter var också, varje månad gör skillnad! Nu har dottern full koll under dagen på vem som ska hämta henne på eftermiddagen och känner sig inte övergiven på det sättet. Det händer att hon gråter nu med, men det går att förklara på ett annat sätt. Oj, lång kommentar detta bmev nu då… kände bara igen tankarna så väl!

  2. Snabbt litet tips innan jag måste sova…
    Börja med att vinka, säg hejdå redan nu… Alltså överdriv, göm dig, o kom tillbaka glad…
    Som en lek… Där du alltid kommer tillbaka! Sen kan du göra samma sak när Reuben är hemma. Vinka hejdå, gå iväg en stund, om än bara hemma till ett annat rum för att sen komma tillbaka.

    Lycka till! Det är jobbigt o emotionellt. Jag tror också på att klistra på ett falskt glatt leende, men även vänja honom så tidigt som möjligt, kanske innan bebisen kommer. Kan ju vara bra även för när du måste åka till bb etc att öva på hejdå o mamma kommer tillbaka
    Kram på dig

  3. Det kommer gå jättebra! Det kommer säkert vara svårare för dig än för honom. Du kommer se att ha så roligt med de andra barnen där. Det är säkert lättare att lämna honom där med andra barn och bra fröknar än med en barnvakt.

  4. Jag tror att alla känner såhär!! Satte Ebbe i dagis när han var strax över 1 år och det var inte lätt. Vissa dagar var det okej, men de flesta dagarna började han gråta redan innan vi gått hemifrån. Mitt bästa tips är att börja skola in redan nu, så att han inte plötsligt blir storebror och samtidigt får förändringen på dagishållet också. Och får ni inte dagisplats förrän efter bebis kommit, så kan det vara bra att ha honom hemma ett par veckor så att han vänjer sig vid den nya situationen först. Jag önskar nog att Ebbe skulle fått vara hemma lite längre med lillebror innan vi skickade tillbaka honom till dagis, men samtidigt var det kanske det som gjorde att jag stod ut energimässigt. Jättesvårt det där… Gör som du känner i hjärtat, det kommer nog gå bra. Du kan ju alltid ångra dig och hålla honom hemma ett tag till ifall han inte trivs. Är det heldagar eller halvdagar han fått?

  5. Jag hade JÄTTEÅNGEST. Alltså enorm. Grät. Hade panik. Fick gå på extra möte med förskolechefen osv. Nu känner jag ungefär tvärtom. Så tacksam för dagis – Victor älskar det! Han grät första tiden, men nu efter bara tre månader gråter han aldrig (typ) när man lämnar och vill inte gå hem. Det är så utevecklande att umgås med andra vuxna och barn hela dagarna. Han lär sig sånger, att samarbeta, att ta för sig, att bli sig själv utan att mamma eller pappa hänger över honom. Du ska såklart följa ditt hjärta, och som nämnt ovan – ångrar du dig kan du ju ta honom tillbaka på dagarna. Helt ärligt tror jag dock att han kanske får väldigt mycket ut av att vara med andra barn i några timmar medan du kan ägna dig åt bebisen. Och du kommer antagligen orka mer. Trots dyrt och allt kanske det kan vara värt att testa? Han är väl aktiv och pigg som V, och då är dagis perfekt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s