T.R.Ö.T.T

Här lovar jag att uppdatera bloggen oftare, och så händer ingenting…

Min ursäkt den här gången är att jag är för trött. Har inte tid. Har ingenting vettigt att skriva om. Och så vidare.

Oscar har börjat bli jättesvår att natta om kvällarna, vilket gör att jag har nästan ingen tid alls för mig själv längre. Min dag börjar oftast vid 6.30 när han vaknar, Reuben går ju såklart upp med honom ibland men då passar jag på att ligga kvar i sängen en kvart eller äta frukost i fred. Sedan är det bara jag och Oscar resten av dagen, fram tills kl 19.30 – 20, eller ofta senare tills Reuben kommer hem. Reuben jobbar alla timmar om dygnet vilket gör att jag tar allt ansvar med Oscar. På helgerna är R såklart hemma men ofta behöver han jobba en dag utav helgens två dagar vilket ger mig en dag i veckan då jag kan vara lite ‘ledig’. Någon egentid på kvällarna finns inte riktigt heller eftersom Oscar somnar så sent, oftast inte förens vid 21.30 och då är jag så slut att jag bara vill ligga på soffan och äta choklad tills jag somnar, en halvtimma senare.

Lägg även till att jag är gravid i 32:a veckan och sover jättekasst om nätterna och känner mig allmänt stor och otymplig.

Men jag försöker göra det bästa av situationen. På dagarna träffar jag ofta mammavänner så att dagarna inte blir för ensamma, för det blir det om man bara umgås med någon som kan säga enstaka ord och har förmåga att vilja leka samma lek tusen gånger.  Jag har dragit ner ribban rejält när det gäller matlagning då Oscar gnäller så fort jag närmar mig köket, all mat får ta max 10 minuter och ska helst laga sig självt. Och jag försöker att hitta på något kul varje vecka, när det går, Nu på fredag kväll  ska jag till exempel ut med en vän och äta middag, bara en sån grej gör jättestor skillnad. Egentid, hur lite man än lyckas skaffa, är guld värt. Aldrig har jag uppskattat saker så mycket som jag gör idag. Ibland kan till och med en tur till matbutiken, ensam, kännas som semester….

Och jag tror jag förstår varför vi föräldrar har en förmåga att gnälla om hur jobbigt småbarnslivet kan vara. Dels, för att det är jobbigt. Det är slitsamt och tröttsamt och det underbaraste som finns på samma gång. Men det är ett jobb, obetalt och något som aldrig tar slut, och ibland vill man nog bara höra att man gör det bra. Att bli uppskattad. För som föräldrer får man ingen promotion, ingen dunk i ryggen av chefen, ingen löneförhöjning. Vi är ouppskattade och vi blir tagna för givet, speciellt mammor tror jag, och ibland vill man bara att världen sa veta hur vansinnigt hårt man jobbar, dag ut och dag in.

Tur att man har världens bästa unge i alla fall, som gör en den stoltaste i hela världen.

oscarvattenpol

Annonser

18 thoughts on “T.R.Ö.T.T

  1. Det låter förbaskat tufft just nu. Det ÄR jobbigt att bara vara med sin unge! Man behöver göra andra saker, tänka på annat, träffa andra, bara vara ensam, för att få energi. Jag har en väldans tur att vara tillsammans emd en lärare, med hans bra arbetstider. Finns det möjlighet att Reuben kan gå ner i arbetstid?

    • Jag måste få egentid, och eftersom det inte finns någon sådan på dagen så blir det efter midnatt, när ungen sover, mannen sover, det mest akuta i lågenheten är fixat. Jag tar egentid från sömnen, jag är så trött jämt, vilket jag inte borde vara eftersom lillan sover rätt bra, men jga måste ha tid för mig själv.
      Jag skulle på bio häromdagen, själv, men det sket sig eftersom jag hade glömt pengarna hemma, och jag var så opropotioneligt arg och besviken, för jag hade sett fram emot så mycket att göra något kul ensam, och det här var tillfället jag hade. När J är hemma jobbar jag till sent, nio-tiotiden för det mesta.

    • Inte just nu, han är ansvarig för ett väldigt stort projekt som har deadline innan jul, visst kan det bli framskjutet men eftersom vi får en till bebis i januari så vill han vara klar med det innan dess. Så även om det är jobbigt nu så är det bara en månad kvar tils jag åker hem till sverige för att fira jul. och där får jag hjälp av mamma o pappa. Sedan är det januari, ny bebis och Reuben kommer kunna vara ledig länge (1-2 månader) eftersom han har jobbat som en galning hela det här året….

  2. Heja dig! Så bra skrivet de här sista raderna, om att man behöver uppmuntran, uppskattning, glada tillrop – eftersom man inte får nån lön etc. Själv är jag så trött på att det tas för givet att det är mitt jobb. BARA för att jag är mamman. Att jag ville ha barn. ”som man bäddar får man ligga”-attityden hos de som inte har egna barn… som inte har en aning om hur krävande det är.

    Och så gravid! Snart kommer tvåan, så spännande! Kan tänka mig att kroppen behöver vila. Sänk kraven!!!
    Heja dig!
    Kram

    • Ja! Jag har hört att ‘kvnnor har fött barn i alla tider så sluta klaga’ etc..
      Så tröttsamt. Jag tror på många sätt att det var lättare med barn förr i tiden för att vi levde tillsammans på ett annat sätt då, man tog hjälp av släktingar som bodde i huset brevid etc. Barnen hade flera vuxna de hade en stark anknytning till.
      Nu ligger allt på oss, och det är tungt. Jag har haft en sådan dag idag då jag inte fattade hur jag skulle ta mig genom dagen, men det gör man ju, men ibland skulle det vara skönt att ha möjlighet att ringa någon och be om hjälp och avlastning!

  3. Min man jobbade också mycket när vår äldsta var liten och det var ju jag som fick ta alla smällarna, precis som du. MEN på helgerna satte jag ner min fot och insisterade att jag skulle få lite ”ledigt”, så jag lämnade man och barn och stack iväg halva dan! Min man säger fortfarande att det var väldigt bra och en eyeopener att ta hand om vår dotter själv, han hade inte en aning om hur jobbigt det var! Han har alltid varit en väldigt närvarande pappa men ibland fattar de ändå inte och det var enormt bra för honom! Man är ju faktiskt två om ansvaret även om det bara är en som jobbar, så på det planet är vi lika! Alla åldrar är jobbiga men speciellt de fem första åren tills de kan ta hans om sig själva lite mer, nu när mina är stora saknar jag inte småbarnsåren! Mina tjejer var också dåliga på att sova men man får försöka dra ner på sovandet på dan istället, även om det kan va jobbigt också. Du fixar det! 😘👍

  4. Skaffa hjälp! Jag har tätt mellan mina barn och min man jobbade på annan ort när jag var gravid med tvåan, det var tufft. Jag anlitade en barnvakt som kom två eftermiddagar i veckan, helt underbart! Mitt stora barn fick gå till lekparken med nån som orkade underhålla henom, sparka boll, klättra etc. och jag fick en chans att sova eller bara vara i några timmar.
    Jag kan rekommendera http://www.likeminders.co.uk/ har använt mig av dem vid flera tillfällen.

    Det är en utmaning att ha tätt mellan barnen minst sagt, men det går! Kom bara ihåg mantrat ‘this too shall pass’ 🙂

  5. Skönt att du vågar säga att du tycker det är jobbigt ibland. Det vågade jag aldrig göra för rädslan att anses som en dålig mamma. Fast attans, vad jag skulle vilja vrida tiden tillbaka till småbarnsåren nu när våra grabbar är utflugna ur boet. Åren går så himla fort.

      • Jo, det kan jag göra. JAG är nämligen i nästan exakt samma situation som bloggskrivaren, dock har jag bara ett barn men funderar på att skaffa ett till. Därför undrar jag hur hon tänkte när dom bestämde sig för att skaffa ett barn till (sen kan det ju varit oplanerat, det vet ju inte jag något om). Så så tänker JAG. Hur tänker DU?

      • Jag tankte att din kommentar var ganska klumpig, provocerande och ratt taskig. Snacka om att stro salt i saren – tankte jag.

        Men jag ar ratt allmant overkanslig ocksa skall villigt erkannas da jag, liksom bloggaren ocksa lider av somnbrist och smabarns arbete.

  6. Minns det där och känner så fortfarande vissa dagar. Ta så mycket hjälp du bara kan (som Sol skriver ovan). Ni kan ju testa och se om det är något som skulle passa. M jobbar också apmycket och jag känner mig mest som en ouppskattad hushållerska/nanny utan något eget liv. Kan ibland känna bitterhet och avundsjuka för han får träffa vuxna på ett helt annat sätt än mig och får dessutom hela tiden höra på jobbet hur fantastisk han är, medan det enda jag får höra är gnäll från barnen om hur dåligt eller fel något är. Okej, inte hela tiden, men du fattar. Lite uppskattning hade varit nice, men blir svårt när båda hela tiden är utmattade och den ena kommer hem någon timme innan läggdags för vuxna. Jag tror det är viktigt att prata om det med varann och berätta hur man känner, hitta lösningar, precis som ni gör genom att du får ladda batterierna lite på helgerna. Jag ska börja jobba 3 timmar per dag nu efter 4 (!!!) år hemma och jag känner en blandning av spänning, glädje och skräck och panik..!

  7. Jag är imponerad att du orkar. Jag hade det ungefär som du, men UTAN ATT VARA GRAVID. Det var tillräckligt jobbigt. Martin kom ibland hem tidigare än R, men han reste också mycket med jobbet. 3 månader sammanlagt Victors första år, då jag var helt själv. Har aldrig haft barnvakt (mer än 1h och det var när vi besiktigade huset när Victor var nästan 2). Det är så tungt! Kan bara säga igen: När dagsvilan försvinner blir det i alla fall bättre. O verkar ju vara lite lik V, så då kan man säkert ta bort den vid 2 eller strax innan. Eller åtminstone minimera till en kvart. Det är det SÅ värt för att få den där lilla tiden på kvällen! V somnar nu oftast runt 20, mot 22-23 som tidigare. Han gick iofs upp 4:30 under mitt år som mammaledig, men i alla fall. DET BLIR BÄTTRE. Du är grym Sofia!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s