Att bli storebror

Hej på er! Livet rullar på hos oss. Allting går fortfarande väldigt bra. Oliver är nu tre veckor gammal och är fortfarande väldigt enkel. Har inte fått kolik eller reflux eller något annat helvetiskt än så länge. Det är som att jag går o väntar på att han ska börja skrika precis som Oscar gjorde, men det har hitills inte hänt. Såklart han gråter lite ibland, men det finns alltid en anledning till det, han behöver antingen äta, rapa, bajsa (!) eller sova. Så allt går liksom att fixa. När Oscar grät kunde man ju inte göra något eftersom han hade ont på grund av sin reflux. En otröstlig bebis som grät i flera timmar. Inte kul!

Jag älskar livet med en nyfödd bebis – jag mår så himla bra. Det är SÅ skönt att inte vara gravid längre. Jag älskar superkrafterna man får med alla amningshormoner. Känner mig pigg och energisk, glad och harmonisk. Dagarna går fort och allting är så mycket enklare när man mår bra. Jag kommer nog bli tröttare snart, minns att jag blev väldigt trött när jag slutade amma Oscar och han fortfarande vaknade varje eller varannan timma. Undrar hur Oliver kommer vara med sömn, just nu sover han som en helt vanlig nyfödd, ammar mycket på nätterna och vaknar ofta. Sover helst på mig. På dagarna kan han dock sova i sitt babynest som vi har. Allt det där känns väldigt mycket enklare nu än när Oscar var nyfödd. Jag minns hur jag försökte få honom att sova i sin moseskorg på nätterna och skulle liksom envisas med det. Med Oliver försöker jag knappt, om han vill sova nära så orkar jag inte hålla på och tjafsa i en endaste sekund. Det gör verkligen allt så mycket lättare!

Det som jag tycker är svårt är mitt dåliga samvete för att inte kunna fokusera på Oscar 100%. Och han verkar tycka att det är jobbigt att ha blivit storebror också. Han är hur glad som helst när vi är hemma men så fort jag är ensam med pojkarna och vi ska gå ut och träffa andra människor så får han alltid världens utbrott. Vi har fått gått hem tidigare från två lekträffar nu två gånger på raken och jag vet inte vad det är som går fel. Han är gladt på vägen dit, så fort vi kommer fram så har han börjat gråta, lägga sig på golvet och skrika och sparka med benen och ingenting jag gör hjälper. Jag vet inte om det är andra barn som han inte tycker om längre, om det är för att Reuben inte är med (Oscar har blviit väldigt pappig), eller bara om han känner sig otrygg. Jag försöker ge honom all uppmärksamhet jag kan så tror knappast han kan känna sig bortglömd? Det är snarare Oliver som glöms bort, han behöver ju inte så mycket ännu så han får mest hänga på och vara med. Oscar är den som behöver kramar, distraktion, bli buren etcetera. Jag hoppas verkligen det går över snart för det är grymt jobbigt. Jag måste ju kunna ta ut barnen själv när Reuben går tillbaka till jobbet, och både jag och Oscar måste vänja oss!

Inte lätt med alla dessa känslor Oscar har nu, han har alltid varit ett känsligt barn, ända sedan han var miniliten har han alltid reagerat väldigt starkt på det mesta. Han har alltid varit JÄTTEGLAD eller JÄTTEARG/LEDSEN. Det har aldrig riktigt funnits något mellanting, och så är det fortfarande. Jag önskar han kunde prata så att jag kunde förstå vad det är som upprör honom så. Min lilla stora älskade pojk!

Annonser

2 thoughts on “Att bli storebror

  1. Jobbigt att han blir så ledsen och upprörd. Det kan ju hänga ihop med att han är pappig för tillfället och förhoppningsvis går det över. All den oro som kommer med föräldraskapet och rädslan att göra fel. Är man någonsin säker på att man gör det rätta? Det dåliga samvetet med två barn är oundvikligt. Mina är så pass stora nu ( 13 år och snart 5 år) att jag kan och försöker ge var och en lite egentid med mig. Det är svårare nu när jag är ensamstående och det är framför allt storebror som kommer i skymundan.

    Kram Linda

  2. Tror som sagt att det helt enkelt är reaktion på förändringen och att pappa är den största tryggheten just nu. Han gillar såklart andra barn fortfarande men de kanske inte är prio just nu, de ger honom inte trygghet. Och som jag skrev på ditt andra inlägg, att han kanske blir osäker på vad som händer, ska de lämna mig här. Min mamma som är förskollärare har sagt att man kan se det som att när et barn får ett syskon är det som om ens make/maka plötsligt skulle komma hem med en ny man/fru. Nu ska hen bo här. Så då kan man tänka sig att det är mycket känslor i omlopp. Och Oscar är ju så liten fortfarande och kan inte förstå allt och heller inte uttrycka sina känslor. Det blir bättre med tiden men ett tips är att läsa böcker om syskon samt att visa att även visa att han blir prioriterad. Kanske inte det som behövs just nu för som du skriver så behöver ju inte Oliver så mycket just nu (förutom mat och blöjbyten), men så småningom, då kan man även prata med bebisen och säga ”nu får du ligga här och vänta för nu ska jag hjälpa/leka med storebror”, mer som budskap till storebror att han också får uppmärksamhet och prioriteras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s