Jag blev kär i London för nio år sedan. Det var en dag då jag promenerade med några vänner i Hyde Park, solen sken och jag hörde alla världens språk runt om mig. Människor satt i solstolar, åkte rollerblades, promenerade, rodde på sjön. Och jag kände mig välkommen, hemma och förälskad i denna storstad jag hamnat i. När jag kom hem till huset där jag jobbade som au-pair den sommaren skrev jag ett mail till mamma om denna upplevelse och hur underbart just Hyde Park hade varit den dagen.
Min kärlek till London sedan den sommaren har alltid funnits där, den har växt sedan dess, men ibland har det varit svårt. Ibland har jag klagat och suckat över hur dyrt och svårt allting tycks vara. Hur stressigt och trångt det är på tunnelbanan. Hur dåliga vägarna är.
Men på sista tiden är det som jag har blivit kär igen. Dödsförälskad i denna stad. I kväll när jag gick genom St James Park fick jag ungefär samma känsla jag hade fått den sommaren för nio år sedan. Här finns en plats för alla som vill ha en plats. Alla är välkomna. Och det älskar jag.